”En resa jag aldrig glömmer” – intervju med groundhoppern ”Butcha”

”Butcha” har rest jorden runt med målsättningen att besöka så många arenor som möjligt. Nu berättar han om sin livsstil som groundhopper.

Groundhopping är något som börjat fascinera mig allt mer. Att göra en lista över arenor man ämnar besöka – gärna så obskyra och svårtillgängliga som möjligt – för att sedan resa världen runt med den stora målsättningen att en dag fullfölja den.

En form av samlande, men där du i stället för att samla på dig en massa frimärken, mynt eller vad du nu intresserar dig för får uppleva nya platser och kulturer samtidigt som du lär känna människor från världens alla hörn.

Min gode vän med smeknamnet ”Butcha” har en stor erfarenhet av just detta. Han är nämligen en groundhopper ut i fingerspetsarna och har hittills besökt en bra bit över hundra länder för att kolla på fotboll.

”Butcha” är född och uppvuxen i Hamburg och jag lärde känna honom för tre år sedan under tiden då jag också var bosatt i staden. Vi båda är hängivna anhängare till HSV och eftersom vi dessutom delar ett brinnande intresse för att resa och upptäcka nya platser dröjde det inte länge förrän en vänskap inletts.

Tillsammans har vi sett fotboll på olika platser i Tyskland, men även i Ryssland då vi båda var i Jekaterinburg under VM i Ryssland där vi såg bataljen mellan Japan och Senegal på den minst sagt spektakulära arenan där den ena kortsidan är byggd utanför själva arenabyggnaden.

”Butcha” och undertecknad inne på arenan i Jekaterinburg, Ryssland.

Sedan ett par år tillbaka har jag haft för avsikt att göra en intervju med ”Butcha” eftersom jag anser att hans livsstil som ständigt kringresande samtidigt som han lever ett vardagsliv med heltidsjobb och sambo är högst intressant. Dock har det inte varit läge att göra slag i saken – förrän nu.

I slutet av augusti var jag på plats i Hamburg för första gången på ett halvår och det var en självklarhet för mig att träffa min vän. Så en kväll möttes vi upp vid Landungsbrücke, slog oss ner på Blockbräus takterrass med utsikt över hamnen och började prata.

Hur kommer det sig att du blev en groundhopper?
- Egentligen är jag först och främst en fotbollsälskare och har följt HSV sedan jag var ett barn. Min pappa tog ofta med mig och min bror till Volksparkstadion och vi såg många matcher tillsammans. Med åren blev det att man även började åka på bortamatcherna i Tyskland, och efter det följde jag reservlaget och besökte olika arenor i Hamburg.

- Det är svårt att peka ut exakt när jag började med groundhopping. England var det första landet jag såg fotboll i utanför Tyskland. Det var när jag gick i skolan och var utbytesstudent, de jag umgicks med där var också fotbollsintresserade och vi gick och såg Darlington FC som då spelade i tredje- eller fjärdeligan. Sedan när de var i Hamburg tog jag givetvis med dem för att kolla på HSV.

Den första resan utomlands för att kolla på favoritlaget HSV gick till Turin då ett Juventus med bland annat Zinedine Zidane, Alessandro Del Piero och David Trezeguet i laget väntade i Champions League – en match som HSV gick segrande ur.
- Jag var då 15 år gammal och var ledig från skolan, så jag åkte med en av de 13 organiserade supporterbussarna som körde ner till Turin. Vi var nog omkring 3000 bortasupportrar på plats och det var häftigt att vi vann. En resa jag aldrig kommer att glömma.

Med tiden blev det fler och fler resor – både inom Tyskland och utomlands.
- När HSV spelade i Ruhrpott var det oftast på en lördag klockan 15:30. Senare på kvällen började alltid matcher i Belgien och Holland, så direkt efter slutsignalen hoppade vi in i bilen och körde vidare för att hinna se en till match samma dag. Sedan sov vi över och körde hem dagen efter. Givetvis stannade vi först till och såg någon mer match.

Samtidigt började internet bli alltmer förekommande och plötsligt var det betydligt lättare att eftersöka information och hitta häftiga arenor att besöka.
- Internet förändrade väldigt mycket. Förut var det oftast att man besökte lagen i förstaligorna, typ Anderlecht och Club Brügge och bara såg matcherna innan man åkte vidare. I och med internet kunde man hitta nya arenor och coola platser i städerna, och det var enklare att hitta information om mindre klubbar.

Hur högt prioriterar du att hinna med sevärdheter när du reser?
- Jag vill naturligtvis gärna se nya saker, men fotbollen är nummer ett och sightseeingen nummer två. Det har blivit mer och mer att man kollar upp platserna man ska åka till, om där finns något intressant. Så jag försöker ändå kombinera det.

Samtliga kontinenter där det spelas fotboll har besökts och i dagsläget har ”Butcha” hunnit med att sätta sin fot i inte mindre än 139 olika länder för att kolla på fotboll och drömmen är givetvis att hinna med samtliga 211 ”FIFA-länder”.
- Det kommer dock bli svårt att uppnå på grund av krig och andra omständigheter. Till exempel var jag i Syrien månaden innan revolutionen började där, och efter det har man inte kunnat åka dit för att kolla på fotboll. Så det var rena turen att jag hann göra det.

Förutom Syrien, vilka är de mest ovanliga eller otillgängliga länderna du besökt?
- Nordkorea, Pakistan och Djibouti är de som toppar listan, men också Guam. De är en del av FIFA men tillhör egentligen USA då ön är belägen i de västra delarna av Stilla havet. Där finns egentligen ingenting förutom japanska turister och USA:s flotta, men fotboll spelas där.

Vilka har varit de största kulturskillnaderna under dina resor?
- Indien skulle jag säga, du kan inte föreställa dig. Missförstå mig inte, men det ligger skräp överallt på gatorna och människor springer omkring utan att ha någon koll på varandra. Och det är verkligen många människor var du än befinner dig. Sedan är det maten. Alla här hemma har ätit indisk curry, men här är det den milda varianten. I Indien är det något helt annat och du kan inte äta på flera dagar eftersom det bränner i munnen på dig. Det är verkligen en helt annan kultur.

Vilket land har gjort bäst intryck på dig?
- Utan tvekan Argentina. Passionen för fotbollen är enorm där och en del av folket lever enbart för fotbollen, speciellt i Buenos Aires.

När vi börjar prata mer om Argentina som fotbollsland berättar han en anekdot för mig om hur han utan biljett ändå lyckades ta sig in på den pampiga arenan La Bombonera för att se derbyt mellan Boca Juniors och River Plate.
- Jag var i Buenos Aires tillsammans med min bror och en kompis till oss och hade sett en del matcher. Vi hade dock inga biljetter till derbyt, men tog oss ändå till arenan och utanför var det folk som sålde svarbiljetter till skyhöga överpriser. Många av biljetterna var falska så vi ville inte köpa.

- Arenan var indelad i tre olika zoner, varav de två första är enkla att ta sig förbi utan biljett. Men för att ta sig förbi den sista zonen måste du scanna din biljett i en maskin. När vi insåg det och var på väg att ge upp vårt försök fick vi vid en av ingångarna syn på en jättelång kö medan de andra ingångarna bredvid var tomma. Då såg vi att maskinen vid den ingången var trasig och det var ingen som scannade sin biljett när de gick in. Så vi ställde också i kön och hamnade till slut bland hemmafansen.

Har du några fler anekdoter att dela med dig av?
- Jag ville göra en resa tillsammans med en kompis över nyår 2013 där vi skulle besöka Indien, Pakistan, Nepal och Bangladesh. Vi firade nyår vid Taj Mahal och därefter åkte vi till Amritsar, som är sikhismens heliga stad, för att kunna ta oss vidare till Pakistan då gränsen vid Wagah är den enda som är öppen för utlänningar.

- Framme i Pakistan mötte vi upp med Umer som var en kontakt till en kollega till oss på Soccerway. Han gjorde oss sällskap hela tiden och tog hand om oss då det är vanligt i länder som Pakistan att det utförs kontroller med jämna mellanrum. Plötsligt börjar min kompis bli väldigt nervös och ber Umer köra tillbaka till hotellet då han inte hittade sitt pass. Men trots att vi vände upp och ner på hotellrummet flera gånger om kunde vi inte hitta hans pass. Så vi antog att det försvunnit i samband med att vi växlade pengar då man måste uppvisa passet för att kunna göra det. Så min kompis stod alltså nu utan något pass och även om vi kunde se fotboll tillsammans gick våra planer i stöpet då han inte kunde resa vidare. Vi bestämde att jag skulle fullfölja resan själv och tog adjö av varandra vid gränsen.

- Lyckligtvis hade vi ju Umer kvar i Pakistan och han fixade så det tog en vecka i stället för tre att få ett nytt pass. Först var han tvungen att anmäla att hans pass blivit stulet, sedan var han tvungen att bege sig till ambassaden i Islamabad. Några sedlar bytte ägare så att hela processen gick lite snabbare, men det här är ingenting man vill vara med om kan jag lova. På väg tillbaka hem kunde han stanna till i Abu Dhabi och se en träningsmatch med HSV.

- Att resa på egen hand är inte så värst roligt, men jag försökte göra det bästa av det och fick se fotboll i både Nepal och Bangladesh. På väg mot Dhaka gjorde jag ett stopp i Calcutta för att se det legendariska derbyt mellan East Bengal och Mohun Bagan. Dessvärre hade serien avgjorts omgången dessförinnan, så i stället för 100 000 på läktarna var där ”bara” 60 000.

Har du någonsin varit med om ett rån eller liknande?
- Inte än, så jag har haft tur att det inte hänt. Jag känner dock andra som blivit det när de varit på resande fot. Men när du reser mycket och besöker många olika länder lär du dig snabbt hur man för sig. I vissa länder måste du helt enkelt vara extra försiktig och det är värt att betala lite extra om du kan välja ett säkrare alternativ, som att till exempel ta en taxi i stället för att åka med bussen.

Har du någonsin befunnit dig i en situation där du fruktat för ditt liv?
- Några gånger har jag varit med om obehagliga situationer. Till exempel under en landskamp i Kenya där domaren dömde en mycket tveksam straffspark med fem minuter kvar av matchen. Fansen började kasta stenar in på planen och polisen svarade med att spruta tårgas in på läktaren. Situationen förvärrades och fansen började klättra in på huvudläktaren där jag satt. Efter 45 minuter lugnade det hela ner sig och matchen kunde fullföljas. Direkt efter slutsignalen lämnade jag arenan fortare än kvickt.

Drygt en tredjedel återstår innan ”Butcha” besökt samtliga FIFA-länder. Det finns några nationer han drömmer om att sätta sin fot i lite extra.
- Afghanistan och Somalia är länder som lockar eftersom det är så få turister som har varit där. Saudiarabien har också varit svårt att besöka eftersom de först nyligen införde turistvisum, men där finns häftiga derbyn i både Riyadh och Jidda. Sedan vill jag gärna åka till Kongo-länderna och se matcher i både Kinshasa och Brazzaville som bara skiljs åt av en flod. När det vankas landskamper brukar det komma runt 80 000 åskådare.

Finns det någon arena du vill besöka som du ännu inte varit på?
- Oj, det är en svår fråga. Det finns många arenor jag gärna hade besökt som jag inte varit på. Om jag kunde resa tillbaka 20 år i tiden hade jag velat besöka gamla Wembley. Jag hade också velat åka Libyen och till arenan i Tripoli för att se ett derby, men det kommer tyvärr bli väldigt svårt. I bulgariska Plovdiv finns det en speciell arena som är formad som en skål med plats för 50 000 åskådare som jag hade velat se. De moderna arenorna tilltalar inte mig, även om det finns några som är sevärda. Till exempel Mercedes-Benz Stadium i Atlanta som nog de flesta känner till från Super Bowl, den är faktiskt väldigt imponerande.

Vilken arena håller du som den bästa du besökt?
- Det är en svår fråga då det finns många aspekter att ta hänsyn till. När jag ska bedöma en arena tittar jag inte bara på hur den ser ut, utan även vad det är för typ av match som spelas och hur bra atmosfären är.

- Volksparkstadion är den bästa arenan i Tyskland. Den har en bra storlek, du ser bra var du än står eller sitter och man kan röra sig överallt där inne. Men annars gillar jag mer gamla arenor med träbänkar, betong och utan tak. Det är fotbollsromantik för mig. De moderna arenorna som nyligen byggts ser alla likadana ut och de är verkligen inte vackra.

- Sedan finns det mindre föreningar som har häftiga arenor. Till exempel Borussia Neunkirchen som en gång i tiden spelade i Bundesliga. Deras arena Ellenfeldstadion ser fortfarande ut som den gjorde när de spelade i Bundesliga på 60-talet. Stockholms stadion är också en fin gammal arena som är mycket bättre än Friends Arena och Tele2 Arena. I varje land finns det arenor med charm, som i Kazakstan där de inte har möjligheten att putsa upp dem så att de nästan faller samman.

- Barcelonas arena är cool, men fansen är skit eftersom nästan alla är turister. För mig är utseendet det viktigaste, därefter fansen och sedan helhetsstämningen. Jag vill inte se fotboll i moderna arenor där det inte finns någon stämning, då väljer jag hellre att åka till någon gammal.

På tal om Sverige, hur många arenor har du besökt där?
- Ungefär 35 stycken. Råsunda är den jag varit på flest gånger då jag sett sju matcher där.

Vilken arena skulle du säga är den bästa?
- De gamla gillade jag bäst, Råsunda och Stockholms stadion. Till skillnad från de nya arenorna som mest påminner om en Lego-byggsats är de gamla betydligt mer markanta. Har du sett en av de nya har du sett alla, så är det inte med föregångarna.

Har du något speciellt minne från dina resor till Sverige?
- Jag har faktiskt en lite speciell souvenir från en match på Råsunda för åtta år sedan. Jag stod på Norra stå och klättrade på stängslet bakom målet. När jag skulle klättra ner igen råkade jag köra ner handen genom en av spetsarna på toppen av staketet. I ren chock körde jag även ner den andra handen genom en spets på staketet och hade nu båda mina händer spetsade, de såg ut som två tält. Den enda handen fick inget större ärr men den andra skars upp ganska allvarligt. Så jag har ett tydligt personligt minne från den storslagna arenan.

Hur många matcher har du egentligen sett totalt?
- Ungefär 2500 har det blivit, men det är bara ett nummer. Finns många bra matcher jag sett och de bästa har varit med HSV mot Juventus. 2000 slutade det 4–4 och den anses vara århundradets match i Hamburg. 2005 var jag och 7000 andra supportrar i Köpenhamn där Rafael van der Vaart avgjorde i sista minuten genom en straffspark. Året därefter vann HSV borta mot Bayern München för första gången på 24 år.

- 2012 var jag i Brasilien och såg träningsmatchen mellan Gremio och HSV. 1983 hade Gremio besegrat HSV i VM-finalen för klubblag och därför bjöds HSV in när Gremios nya arena skulle invigas. Jag åkte ner några dagar tidigare och såg bland annat derbyt mot Internacional på den gamla arenan.

- Sedan minns jag guldmatchen mellan IFK Göteborg och AIK 2009. Samt många derbyn, bland annat i Belgrad, Aten, Krakow, Stockholm, Glasgow, Köpenhamn, Rom och Leipzig. EM-finalen 2008 när Tyskland förlorade mot Spanien och Champions League-finalen 2018 i Kiev då Real Madrid slog Liverpool.

”Butcha” på plats i Brasilien för att se matchen mellan Gremio och HSV.

Hur finansierar du alla dina resor?
- Jag har turen att ha ett bra jobb som ingenjör där jag varje år har 50 dagars semester. Sedan försöker jag alltid ha övertid som jag kan ta ut, och reser man smart kan man kombinera att besöka flera länder samtidigt.

- Om jag till exempel åker till Sydamerika försöker jag besöka ett land per dag eller varannan dag lite beroende på var jag ska. Jag räknar med att besöka ett nytt land med utgångsläge Hamburg kostar mig 500 euro plus att jag får ta ut fem dagars semester, men det var betydligt billigare i början. För på ett år kan du faktiskt besöka varje land i Europa om du åker varje helg, och bor du i Tyskland blir det inte särskilt dyrt eftersom det är så enkelt att ta sig till många av länderna.

Du har ju även en sambo, hur fungerar det när du reser så mycket?
- Jag har även tur som har en väldigt tolerant partner. Dessutom är hon också väldigt intresserad av fotboll och tycker om att resa, så vi reser mycket tillsammans. Men jag reser också mycket utan henne och det är inga problem. Allt handlar om att hålla sig inom rimliga ramar, så det är inget problem.

Ser du det som en hobby eller en livsstil att vara groundhopper?
- För många är det en hobby, men jag har gjort detta i nästan 20 års tid och ser åtminstone hundra matcher per år. Så det är en livsstil för mig som jag ibland måste prioritera före familj, vänner och diverse tillställningar. Men bara för att det för vissa är en hobby är det inget som ska nedvärderas, alla gör det så mycket som den vill och kan.

Tror du att du någonsin kommer få nog av groundhopping?
- Alltså, jag kommer utan tvekan aldrig sluta helt och hållet, men kanske begränsa det. Om jag skulle få barn kan jag inte fortsätta resa på samma sätt som jag är van vid. Sedan har jag redan sett och utforskat det mesta som jag drömt om och jag har insett att det inte finns tid att se allt här i världen. Men jag kommer alltid göra det bästa av det hela.

Hur jobbigt är det för dig nu under pandemin när du inte längre kan resa fritt?
- Jag var i Filipinerna i mars tillsammans med min partner samtidigt som pandemin härjade som värst och det blev lockdown. Vi hade väldig tur som hann med det sista flyget hem till Hamburg från Manila innan all flygtrafik ställdes in.

- Som det är nu har jag ingen större lust att se fotboll utan fans på plats. Nu är det lite som att vara tillbaka i början när allt med groundhopping var nytt och man inte visste om matchen skulle bli av eller inte.

Slutligen, vilka råd vill du ge till någon som funderar på att börja med groundhopping?
- Oj... Det beror på vilken typ av person man är och i vilken ålder man börjar. Men i stort sett allt kan kollas upp i förväg på internet, till exempel vilken arena som har bäst stämning. Men annars så är mina tips att njut av resan och försök att stressa så lite som möjligt. När jag reser har jag alltid en speciell match eller arena jag vill se, men försöker alltid kombinera flera matcher under samma resa. Sedan finns det en del regler att följa, men i slutändan handlar det om att göra det du känner för och mår bäst av.

* * *

Vill du se fler bilder från ”Butchas” äventyr och kanske finna inspiration till egna resmål rekommenderar jag dig att följa honom på Instagram.