Europeiska övergångsmarknaden mår dåligt
DeadlineDay är över i de europeiska toppklubbarna. På sina håll har det spenderats en hel del även denna vinter. Mest av allt i den engelska ligafotbollen som stått för mer än resterande topp fem-ligor sammanlagt. Väldigt roligt att den kanske bästa fotbollsprodukten konsumenterna vet om blir ännu bättre och underhållande. Men hur är det egentligen möjligt att det spenderas såna enorm summor?
När januari blev till februari under natten till igår passerade vi vad som i fotbollen kallas Deadline Day. Den sista dagen som klubblagen i Europas fem största ligor har möjligheten att köpa spelare klubbar emellan. Under hela januari månad har spelare möjligheten att byta klubbmiljö, så länge den köpande klubben är redo att slanta upp vad säljaren efterfrågar.
För många av oss fotbollsälskare är det en rolig tid på året. Man slängs mellan ryktena som florerar på sociala medier, källor som påstår sig veta fotbollsspelarnas nästa destination. Förhoppningarna att din favoritspelare eller en lovande talang kanske landar i klubben som ligger just dig nära om hjärtat. En känsla av hopp blandat med osäkerhet och spänning hänger i luften under årets första månad.
I år har inte varit det mest händelserika övergångsfönstret i Europa om man ser till Italien, Spanien, Tyskland och Frankrike. Men i den engelska högstaligan har det hänt en hel del den senaste månaden. Enligt uppgifter från SkySports spenderade Premier League-klubbarna hela 780 miljoner pund under januari. Det är mer än resterande fyra toppligor har spenderat tillsammans. Med en inkomst på 105 miljoner innebär det att nettoförlusten hamnar på hela 675 miljoner pund.
Spelare som var heta byten under övergångsfönstret.
Mycket pengar - relativt sett
Svindlande siffror kan man tycka, för vissa ogreppbara. För att förtydliga hur mycket pengar det är skulle man kunna köpa drygt 30 stycken Neverland (Elvis gamla lyxvilla), över 60 stycken exemplar av världens dyraste bil eller varför inte chartra hela Vasastan till en medelhavsö – 100 gånger om.
Relativt sett kan man konstatera att det är rätt stora summor det handlar om. En stor anledning till den engelska ligans slagkraftighet jämför med de andra länderna är TV-avtal. Premier League som produkt är en av de mest attraktiva produkter som bolag kan köpa. Mycket på grund av spelarna som finns i ligan och nivån på fotbollen som spelas. Rättigheterna till att sända matcherna finns det bolag som är villiga att betala stora pengar för. Inget konstigt i sig. Räknar man där till med sponsor- och publikintäkter så handlar det om många miljoner pund till klubbarna.
Det är när klubbarna spenderar över sina tillgångar som man frågar sig hur det är möjligt. Hur mycket kan man spendera över sina egna tillgångar? Om vi tar Chelsea som exempel kan vi se att de under de senaste halvåret spenderat drygt 600 miljoner pund på spelarköp. Under samma period har man sålt spelare för 60 miljoner pund. Det innebär en förlust på 540 miljoner under de senaste sex månaderna. Ska det fungera så?
FFP
I ett försök att minska förlusten från europeiska klubbar valde man 2011 att implementera en ny regel. Den nya regeln innebar att klubbar som spenderar mer än man vad de tjänar ska bli bestraffade enligt de nya regelverket. Det kan handla om böter, spelarvärvningsförbud eller avstängningar från UEFA-tävlingar (Europeiska fotbollsförbundet).
Efter införandet av regeln har dock klubbar hittat sätt att kringå dessa regler. Visst, det har delats ut ett par bestraffningar så som transferförbud och böter. Men inget som har fått klubbarna att aggera nämnvärt annorlunda. Transfer- och löneinflationen fortsätter istället att stiga på grund av mer och mer pengar som skjuts in i fotbollen från enskilda ägare till klubbarna.
För att återgå till exemplet jag tog upp med Chelsea, landar vi i kontraktslängden. Londonklubben som spenderat mest av alla europeiska klubbar i vinter har valt att kontraktera många av av nyförvärven med sju-nio år långa kontrakt. På så sätt har man kunnat sprida ut kostnaderna över en längre tid. Med det hoppas klubben kunna klara sig undan Financial Fairplay-reglerna och dess straffskala, och ser även ut att lyckas med detta.
Om regler går att kringgå innebär det att man inte gör något regelrätt fel. Men inflationen som skenar i fotbollsvärlden och den allt mer “Superliga”-liknande engelska ligan är svår att se när den ska sluta. Så länge konsumenterna fortsätter att konsumera produkten kommer värdet att öka. Ända tills värdet är urvattnat. Då riskerar vi att se pengarna flyttas till andra delar av världen istället. Kvar står då England med en svag produktion av inhemska spelare och tuffa år att vänta.
Mår dåligt just nuEnzo Fernández's transfer to Chelsea has broken the Premier League record! ??
— Transfermarkt.co.uk (@TMuk_news) February 1, 2023
The Argentinian midfielder is now the sixth most expensive player in the history of football. ???? pic.twitter.com/KrXOQKdOKc
Just inhemska spelare är något som skulle kunna sakta ned inflationen. Säg att Premier League skulle höja minimikrav på inhemska spelare i en matchtrupp. Det skulle innebära att klubbarna är mer restriktiva med vad de slänger pengar på. Det skulle även stärka konkurrenskraften hos många lag som idag inte kan konkurrera med de rikaste klubbarna i världen.
Min känsla är att Europas övergångsmarknad mår dåligt just nu. Jag tror inte att en helt reglerad marknad är lösningen men min förhoppning är att klubbarna ska vilja se en långbar ekonomisk lösning på hela den europeiska fotbollen. UEFA har sjösatt en ny startegi det senaste året. Den begränsar klubbarnas utgifter för löner, övergångar och agentarvoden till 70 procent av klubbens intäkter. Kommer detta stoppa de skenande priserna eller kommer de ge mer makt åt de redan största kassorna? Vi får väl se…
TV: Se dokumentären om Deadline Day på Viaplay.se