Internationaliseringen ett hot?
Färre egenfostrade spelare, utlandsimporterna ökar och värvningskarusellen snurrar allt fortare. Tendensen är densamma i hela Europa.
Kontraktsförhandlingar, agenter, utlånade spelare, spelare in och spelare ut… Inslag som efterhand blivit lika naturliga inom fotbollen som själva spelet på den gröna mattan. Och där inne i detta uppskruvade flöde rör sig den enskilde fotbollsspelaren och försöker hitta sin plats i tillvaron.
Men hur ser egentligen arbetsmarknaden av idag ut för en fotbollsspelare i Europa? CIES Football Observatory har undersökt frågan och presenterade i dagarna en studie från perioden 2009-217 som ger en del intressanta – och kanske också oroväckande – svar.
(Studien omfattar 11 812 spelare som tillsammans representerar 466 lag i de europeiska ligorna.)
Färre egenfostrade spelare
Resultaten från studien är nog ganska trist läsning för de som drömmer om att få se fler egenfostrade* spelare i sin klubb. Siffrorna talar sitt tydliga språk: 2009 låg det europeiska snittet på 23,2 procent. I dag, åtta år senare, är siffran nere på 18,5 procent. Orsaken, menar CIES, är att spelarna blivit mer mobila och hoppar runt på arbetsmarknaden i större utsträckning än vad de gjort tidigare, liksom att det här kringflackandet börjar i tidigare ålder. Vidare har klubbarna blivit mer restriktiva då det gäller att erbjuda a-lagskontrakt till spelare från de egna leden. Istället väljer de i ökad utsträckning att satsa på ”säkra kort” i form av redan etablerade spelare.
Man kan notera att det endast är i slovakiska Slovak Super Liga som mer än en tredjedel av spelarna kommer från de egna leden. I andra änden av skalan hittar vi länder som Belgien, Italien, Portugal och Turkiet där mindre än en tiondel av spelarna är fostrade i den klubb de representerar. I Sveriges fall är 23 procent av spelarna egenfostrade.
*Med egenfostrade avses i studien spelare som i åldern 15 till 21 spenderat åtminstone tre år i klubben de nu representerar.
Utlandsimporterna ökar
Siffrorna visar också att andelen utländska spelare fortsätter att öka i de olika nationella ligorna. 2009 låg snittet på 34,7 procent. 2017 har denna siffra ökat till 39,7 procent. Den turkiska ligan har högst andel utländska spelare (65,6%). I det här skiktet återfinns även två bland de ”Fem stora”. Vi pratar England (59,0%) och Italien (54,3%).
De ukrainska och serbiska lagen var de med minst andel utländska spelare. Här låg siffrorna på 19,1 resp. 17,1 procent. I Sveriges fall är siffran 29,3 procent.
Värvningskarusellen snurrar allt fortare
Spelare in och spelare ut inför varje säsong har länge varit en naturlig del av fotbollen. Och varje år kan vi ta del av en allt mer accelererande värvningskarusell. Men frågan är var gränsen går? Spelaromsättningen ökar och detta stöds av studien som visar att klubbarna generellt värvar fler spelare för varje år som går. Under 2009 låg siffran i snitt på 36,7 procent nya spelare under en ettårsperiod. Denna siffra har sedan konstant ökat och 2017 landade den på 44,8 procent.
Den portugisiska ligan ligger i topp där klubbarna snittar 57,6 procent nyförvärv. I andra änden hittar vi Tyskland med lite mer modesta 30,9 procent.
Växande internationalisering
Studiens visar således ett par tydliga tendenser: mobiliteten fortsätter att öka på fotbollsspelarnas arbetsmarknad, och dessutom inleds den här flyttkarusellen i allt tidigare ålder. Klart är också att spelaromsättningen ökar och att lagen blir allt mer instabila. Det blir helt enkelt svårare att behålla en trupp för långsiktiga lagbyggen. Man kan också konstatera att andelen egenfostrade spelare i lagen blir allt färre, och att antalet utländska spelare fortsätter att öka. Något som återspeglar en växande internationalisering av den europeiska fotbollens arbetsmarknad; de nationella gränserna tappar i betydelse.
CIES avslutar studien med att ställa sig frågan hur långt denna process kan gå utan att äventyra intresset för sporten. Kan det vara så att denna utveckling till sist på allvar hotar fotbollens hållbara utveckling i olika länder, och att den professionella fotbollen i långa loppet kommer att brottas med ett trovärdighetsproblem som leder till att allt fler vänder sporten ryggen.
Vad tror ni läsare? Diskutera gärna.
