Philip O'Connor: Zlatan höjer dramatiken
Varje gång det är lottning i fotboll dyker konspirationsälskarna upp. Det finns de som säger att allt är fixat, uppgjort, korrumperat.
Barça skall alltid vinna och det land som får arrangera ett mästerskap skall alltid ha mutat till sig det.
Fotbollsgudarnas osynliga hand – ibland rätt synlig trots allt – styr allting. Inget lämnas åt slumpen, maximal spänning och dramatik ska skapas. Ibland har de rätt, men även en trasig klocka har rätt två gånger om dagen.
I Champions League-kvartsfinalerna finns det ju bara en sak som skulle kunna vara mer spännande än att Zlatan möter sitt gamla Barcelona i en match. Och det är att han skulle göra det i två matcher.
Så en avstängning havereras och det är fritt fram för dramatiken, med början i Paris.
Det hade kunnat skapas på ett annat sätt. Zlatan hade kunnat ställas mot sitt gamla Juventus eller kanske José Mourinho, den tränaren som Ibra nog har mest respekt för av alla de som basat över honom.
Men nej, fotbollsgudarna ville annat. Istället ville de mäta hur långt Zlatan och PSG har kommit i projektet genom att lotta dem mot klubben den säkert vill bli – Barcelona.
Fotbollsmässigt kan PSG inte mätas med mäktiga Barcelona än, men som tur är så kan inte det här Barcelona-laget det heller. I år har det inte sett så oövervinnligt ut som de gjorde mot slutet på Pep Guardiolas tid vid rodret.
I skuggan av Tito Villanovas sjukdom har de istället åkt en känslomässig berg- och dalbana, med ojämna prestationer som resultat. Och även om de leder stort i La Liga har Real Madrid knappat in något.
I Champions League var Barça helt utspelat av Milan i första mötet, och upphämtningen på hemmaplan var återigen till stor del Leo Messis.
Spelare som Pedro, Alexis Sanchez och David Villa har underpresterat. Utan Messi hade den här årgången av Barcelona inte varit att jämföra med de lag de har haft på senare år.
Om Barças formkurva har hackat under 2013 så har PSG blivit allt jämnare ju längre säsongen gått. Nyförvärven har bäddats in och börjat lära sig varandras spel. Men på liknande sätt som Barca är beroende av Messi, så får Zlatan Ibrahimovic dra en stor del av lasset för PSG. Hittills har det gått galant.
När Irland besökte Friends Arena nyligen för VM-kvalmatchen blev det förstås en hel del för mig att göra med irländska medier. Mycket handlade om Zlatan.
Jag försökte ge en så nyanserade bild som möjligt av Sveriges största stjärna, men allt som oftast valde redaktörerna att gå på det gamla ”Zlatan-är-arrogant-och-lat”-spåret som engelskspråkiga medier gillar.
Visst, det kan vara sant ibland, men det är långt ifrån hela sanningen.
Av större intresse för mig i alla fall är Zlatans drivkraft, hans vinnarmentalitet, hans behov av att vara rätt hela tiden.
Att PSG-projektet möter Barça nu är en chans för honom att visa att de faktiskt hade fel när de drev ut honom från Barcelona. Att han visst är en spelare som kan vinna Champions League, att han kan kavla upp skjortärmarna och kriga till sig en seger i den turnering han vill vinna mest av alla.
Nu har fotbollsgudarna gett honom chansen.
Det kanske inte räcker hela vägen, men det kan räcka för att slå ett bräckligt Barcelona, den mästerfulle Messi till trots.
Philip O'Connor är en irländare bosatt i Stockholm, frilansjournalist för bl a Reuters och en mängd engelskspråkiga mediebolag. Skriver om fotboll från grusplan till Champions League och landslagsnivå. På torsdag är han med i "Euro Talk CL-special".
