SF Julkalender 2020 – #12: ”Hela världen exploderade i fyrverkerier”
I dagens lucka tar Magnus Falk oss tillbaka i tiden då han minns tillbaka till sitt första möte med favoritlaget Arsenals mytomspunna arena Highbury.
SF JULKALENDER 2020 – TEMA: BÄTTRE TIDER
Han har rest jorden runt och sett fler länder och städer än gemene man. Det finns dock en viss plats här i världen som han anser är himmelriket på jorden.
Magnus Falk berättar i dagens lucka om en tågluff som tog honom till London där han för första gången i sitt liv fick stifta bekantskap med anrika Highbury. Ett minne han aldrig kommer att glömma.
Tro, hopp, glädje och förväntan – är det inte det julen skall bringa?
Förutom pepparkakor, slädar, en och annan halvfet tomte och några hemvalsande halvfulla ynglingar på väg hem från luciavakan. Men det hänger ihop allting. En önskan om något lycksaligt, något fullkomligt och något man minns.
I denna korta odyssé om lycka så kanske man inte nödvändigtvis måste starta med Bentham och Mills studie om Utilitarism, som handlar om just att maximera det goda eller maximera nyttan. Den brittiske filosofen John Stuart Mill var en man med starka frihetsideal, men som hade en mycket stark dragning mot det utilitaristiska, det komplett hedonistiska som en lycksökare vill åt.
Som 53-åring kan man naturligtvis titta tillbaka på sina barns födelse eller när man träffade sin sambo; vissa köper hus, båt eller förrättar en resa. Jag besteg Kilimandjaro 2017 och att stå på toppen av Afrikas högsta punkt klockan 06:23 och se solen gå upp 06:27 var klockren Nirvana och en känsla att jag och Lejonkungen Simba blev ett. Men i denna julkalender så skall jag inte gräva mig ned i detta utan jag tar er tillbaka med tidsmaskinen till en dag i maj 1988.
Med några kompisar hade jag efter en reservofficerkurs genomfört en tågluff modell större. Vi hade fullkomligt krossat allt vad gränser, tågtidtabeller och dygnsrytm heter på väg till London. Vi bodde hos några tjejer i Clapham som vi träffat i Grekland, och första dagen rusade jag ut till Wembley för att stå utanför den legendariska FA-cupfinalen mellan Wimbledon och Liverpool. Naturligtvis höll jag på Wimbledon.
Dagen efter var det söndag. Mina kompisar var bakis efter en helkväll på haket Hippodrome. Själv tog jag den blåa tunnelbanan norrut. För nu skulle det ske. Mitt första möte med Hedonisternas huvudtempel och centrumet för alla utilitarister – Highbury.
Jag klev av vid tunnelbanestationen Arsenal på Gillespie Road. Sedan började den långsamma vandringen i arbetarkvarteren, nedgångna bostäder som det såg ut i de gamla Buster-tidningarna. Man kunde nästan se en Benny Guldfot stå och dundra bollen mot väggen på gatorna.
När jag vandrat någon gata snett söderut dök den slutligen upp, den urgamla arenan från 1913. Jag hade följt Arsenal sedan jag var fyra år gammal och nu äntligen stod jag utanför arenan och i och med att det var en söndag var det inte en kotte utanför.
Den klassiska East Stad, som varit föremål för så många magiska bilder tornade upp sig för mig med ArtDeco-design i rött och vitt. Fram med kameran och objektivet på – här skulle fotas. Jag hade en Olympus med 70–210 cm zoom och sköt av foton så det stod härliga till.
När jag gick fram och tillbaka på gatan ropade plötsligt en man med uniform utanför arenan på mig. Han vinkade på mig och jag fattade ingenting. Hade jag gjort något olagligt? Men jag gick fram och han frågade vad jag gjorde. Så jag berättade att jag var en stor Arsenal-supporter och ville ta några foton. Då frågade han om jag ville komma in på arenan.
Hela världen exploderade i ljus, kaskader, fyrverkerier och glädje. Sagt och gjort. Dörren öppnades och jag släpptes in på framsidan. Jag leddes in genom trapporna, han visade upp ”Trophy Room” för mig med alla pokalerna och till sist stod jag på läktaren – helt själv. Solen sken och nedanför klippte en vaktmästare gräsmattan.
Där var jag. På Highbury. Himmelriket på jorden. Detta paradis för min hedonism. Det har jag än i dag svårt att fatta, men om jag någon gång stått på Sankte Pers trappa och knackat på så var det då.
