SF Julkalender 2020 – #6: ”Ett livslångt lidande, livslång ångest och glädje”
Einar Thodal-Ness har sett och gjort mycket här i livet och har stor erfarenhet av att det inte alltid är så enkelt att vara en hängiven supporter.
SF JULKALENDER 2020 – TEMA: BÄTTRE TIDER
Livet som supporter består av många olika nyanser och just det skriver Einar Thodal-Ness om i dagens lucka, som är en berest man som fått uppleva både det ena och det andra. Dock har han haft en tendens till att vara på fel plats när det gäller som mest – men väljer ändå att vara positiv. Så även gällande framtiden.
Bättre tider? 2020 har inte varit ett år som alla andra. Det har varit ett år där våra vanor och nöjen förändrats, där vår vilja att ta ett steg tillbaka för vår gemensamma säkerhet prövats, där själviska och osjälviska försökt samsas och nu hoppas alla på bättre tider i 2021. Jag kommer vaccineras så snart jag kan, så kan alla se hur märkligt jag uppträder efter. Jag är 65 år och ska inte ha fler barn, jag somnar redan framför TV:n och går det åt h-e så blir familjen rik, jag bor i USA och här stämmer man öronen av vaccin-bolagen om det inte fungerar.
Min historia är att jag oftast är på fel ställe när något riktigt kul händer. Såg min första AIK-match på Råsunda 1964 och något guld var det inte tal om förrän 28 år senare. Då befann jag mig i en lägenhet i centrala Tokyo, Japan som min arbetsgivare förflyttat mig till. Fick lyssna på Guld-Gary Sundgrens avgörande mål på telefon från en kompis i Stockholm som la luren framför Sportradion. 26 år senare, i 2018 bestämde min yngste son och jag att vi skulle åka från hemmet i Tampa Bay, Florida till Kalmar för att se AIK:s guldmatch och sagt och gjort. Efter fyra timmar i bil till Miami, elva timmar på flyget och fem timmar i bil till Kalmar, förbi oändligt många fartkameror, anlände vi till vårt hotell kvällen innan matchen. Vi möttes i hotellbaren av ett gäng glada Gnagare som undrade om vi också åkt med bussen utan toalett från Stockholm. Bättre tider dagen efter. AIK vinner sitt guld, jag fick se min son storma planen och torka en tår. Far och son-upplevelse – blir det bättre? Top of the mountain. Bra tider.
Jag har en speciell relation till New York Rangers. En av mina absolut bästa vänner, Anders Hedberg, spelade där på 1980-talet innan jag värvade honom som sportchef till AIK Hockey. Man hittar inte en mer positiv, solid, ärlig och uppriktig vän än Anders. Så Rangers blev mitt lag och när det var dags för Stanley Cup-final 1994 fick jag en inbjudan att se den på plats i New York. Jag bodde fortfarande i Japan, 13 timmar bort med flyg, så jag fick vackert stanna kvar och titta på sumobrottning i stället. På en raspig AM-radiolinje på amerikanska militärens radiostation i Asien lyssnade jag på game sju mot Vancouver när Rangers vann sin första Stanley Cup på 54 år. Senare bodde vi fem år i New York, hade säsongsbiljetter på Madison Square Garden men de gick inte ens till slutspel då. Efter 1994 har det inte blivit någon mer titel men jag tror att andra halvan av 2020-talet är Rangers chans att bygga en dynasti. Bättre tider på gång.
För 15 år sedan köpte min familj hus i Florida, vi började planera för livet efter jobbet och det blev naturligt att följa Tampa Bay Lightning. De hade vunnit Stanley Cup året innan men nu följde en rad år med ägarbyten, GM-byten, coach-byten och spelare ut och in innan Jeff Vinik köpte klubben i 2010. Nu började det hända saker. Han anställde de bästa hockeyhjärnorna, han rustade upp arenan och han hade två unga killar, Steven Stamkos och Victor Hedman, som skulle bli grunden i det bygget som under de senaste fem åren blivit NHL:s bästa lag. 2013 köpte vi säsongsbiljetter för första gången och efter det har jag sett 270 hemmamatcher med ett lag som är riktigt underhållande och bra men inte riktigt räckt till när det smällt som hårdast i slutspelet. Nära men ändå inte. Så kommer pandemin och allt stängs ner. Slutspelet spelas i två bubblor så jag åker till Stockholm i sex veckor och när jag är där vinner Tampa Bay Lightning Stanley Cup. Var uppe varenda natt och följde laget men hade så gärna önskat att det hänt hemma i Tampa Bay. Bättre tider är på väg här också, under nästa år kommer vi kunna följa NHL på plats igen.
Att vara supporter är ett livslångt lidande, livslång ångest och glädje. Jag har fått vänta på framgång, vänta att få vara med när det är framgång. Men när dagen kommer har det varit värt att vänta. Vi supportrar har nu väntat snart ett år på att få följa vårt lag på plats, något vi tagit för givet hela livet. Någon gång under tiden april-augusti tror jag vi gradvis släpps in igen, då det också ska vara säkert för oss att gå på en match.
Därför hoppas jag på ett mycket bättre 2021. Bättre tider står för dörren, var så säkra. Nästa år – då ska det ske. God jul alla Svenska Fans-läsare!
