SF Julkalender 2020 – #9: ”Inte ska ett skitvirus få sätta stopp för det”
I dagens lucka berättar Andreas Lundskog om en känslosam intervju han gjorde samt försöker muntra upp oss med att ljusare tider nalkas.
SF JULKALENDER 2020 – TEMA: BÄTTRE TIDER
Supportrar världen över drömmer om att världen ska återgå till ett normalt tillstånd igen där det är möjligt att gå och se sitt favoritlag spela tillsammans med likasinnade. En dröm som just nu kan kännas fjärran.
Andreas Lundskog är dock hoppfull om en ljus framtid och delar i dagens lucka med sig av en intervju som berörde honom på djupet samt peppande ord om att saker och ting snart kommer bli betydligt bättre.
Till att börja med vill jag verkligen tacka redaktionen med Filip Wollin i spetsen för att få vara med i denna julkalender som i dessa tider är så viktig. Det är svårt att sammanfatta 2020 med ord, jag kan väl beskriva det som att det har varit lite som att leva inuti en torktumlare om man nu skulle sätta ord på det med någon form av metafor.
Ett år som i alla fall har givit mig nya perspektiv på livet när skitviruset vände upp och ned på världen. Men det har också ett år som har givit nya insikter om vad som verkligen har betydelse och vad man egentligen värdesätter. En sådan tankeställare fick jag när jag tidigare i höstas intervjuade Örebro-backen Kristian Näkyvä.
Näkyvä som så sent i januari fick mardrömsbeskedet att han hade drabbats av testikelcancer. Jag har under mina tre år som skribent hunnit med ett antal hundra intervjuer med allt ifrån pressade tränare till Tre Kronor-spelare som euforiskt firar ett VM-guld. Men ingen intervju har berört mig som person som att få berätta Näkyväs resa om att ta sig tillbaka från en cancerdiagnos.
Det gick fullständigt rakt in i hjärtat att få höra om en sådan resa som ger perspektiv på livet, och att det faktiskt kan vara skörare än vad vi tror. Men också att höra hans styrka under vägen tillbaka och banden som knöts med resten av hockeyfamiljen i kampen mot den där så fruktansvärda och orättvisa sjukdomen. Det var ett samtal som var ack så hjärtevärmande och hoppfullt att tårkanalerna i ögonen började att rinna. Men också att det går att komma över på andra sidan med styrka och nya perspektiv. Det som jag också tror att många kommer att göra efter detta hemska virus-år.
Ett utav perspektiven som jag kommer att ta med mig från detta året stavas vikten av gemenskap och kärlek, det som egentligen är grundbultarna i ett supporterskap. Det här viruset verkar ha som uppgift att isolera och separera människor från varandra och rent fysiskt verkar det ha lyckats. Men i just kampen mellan gemenskap, kärlek och passion kommer viruset aldrig få stå som segrare.
En utav de sakerna som jag fastnade för mest för när jag fick gå på min första fotbollsmatch med min pappa när jag var runt fem år gammal var just stämningen och gemenskapen på läktarna. Känslan att tillsammans få stå på en arena och sjunga, heja och leva ut känslor för sitt favoritlag. Att få tillhöra en gemenskap, känna samhörighet och inkluderande. Att bara få blicka ut över strålkastarna, höra trumman, sångerna och känna pulsen gå rakt in i hjärtat och ut i ådrorna för att sedan sätta sig som gåshud ute på armarna. Inte banne mig ska ett skitvirus få sätta stopp för det i framtiden.
Faktum är att jag tror att detta tuffa år kommer att föra med sig att den här kärleken bara kommer bli starkare och starkare. Jag tror vi i supporterfamiljen kommer att ta med oss perspektiven av att uppskatta och värdera denna kärlek ännu mera när den här skiten är över.
Jag bara drömmer om att få uppleva en allsång med ”Sjung för gamla Djurgår´n” ekandes längs med Hovets tjocka betong, känna pulsen från trumslagen från Örebros hemmastå i Behrn Arena pulsera i kroppen. Och jag längtar att tillsammans få uppleva ett land i fotbollsfeber efter ett avgörande frisparksmål av Emil Forsberg i kvartsfinalen av fotbolls-EM. Det här viruset kommer aldrig få ta död på kärleken, gemenskapen och passionen för sporterna och lagen som vi tillsammans älskar. En dag kommer det att vända även om vi just nu går i väntans tider.
Och så här dagarna innan jul vill jag också att vi delar med oss av den här gemenskapen och kärleken även om det råder oerhört tuffa omständigheter. Men precis som inom supporterleden kan en liten sak göra mycket för någon.
Det kommer att bli bättre och då ska vi i idrottsfamiljen skapa nya minnen, gemenskap och kärlek för sporterna som vi älskar.
Med det får jag passa på att önska er en riktigt god jul från hela mitt hjärta!
