Champions League drömmen dog i San Siro
När grupp lottningen gav Sporting två av Europas allra största klubbar så hade man ingen som helst hopp om att kunna ta sig vidare från gruppen. Men detta Sporting överraskade alla, inklusive oss Sporting anhängare. Sporting räckte inte ända fram, men har denna gång lämnat en positiv bild av sig än sist man deltog i Champions League.
Paulo Bento hade redan en stukad trupp inför matchen och det började inte bättre än så att efter ca 25-27 minuter ha blivit tvungen att göra två byten på samma position. Först gick Caneira sönder och hans ersättare Abel hann vara på plan i 10 hela minuter innan han också fick utgå pga skada. Att bränna två byten så tidigt i matchen och dessutom på samma position gav ingen större marginal för Paulo Bento att ändra i fortsättningen av matchen.
Innan skadorna hände så hade Inter efter knappa minuten bollen inne bakom Ricardo i Sporting målet, men dömdes bort pga att Crespo stod i offside. Sporting försökte hålla Inter borta från sitt straffområde och lyckades rätt bra med det. Inter skapade inga större målchanser och den första halvbra chans fick Pontus Farnerud när han snett från höger fick bollen av Nani och skjuter ett halvdant skott utanför, i den 30:e minuten. Matchens första klara målchans skulle komma i den 35:e minuten när Tello slog en kort hörna till Moutinho, som får på ett bra inlägg som når Tonel, som i en trängd läge nickar utanför.
Matchens enda mål skulle komma direkt efter Tonels nick utanför. Stankovic lyckas hitta Crespo med en djupledsboll, Crespo som springer jämsides med den ny komponerade mittbacksparet lyckas på det sättet bli frispelad och hade inga som helst svårigheter att skjuta in 1-0 till Inter. Inter drar ner på tempot efter målet och backar hem som brukligt för italienska lag när de tagit ledningen i en match. Sporting får rulla boll mer men skapar inte något större oro i Inter lägret. Två halvchanser hinner dock Sporting skapa innan halvtid och Tello är inblandad i bägge situationer. Först slår han en frispark som César fick problem med, sen kunde Materazzi i den 41:a minuten mycket väl ha gjort ett självmål, när han slänger sig för att täcka ett skott från Tello.
I andra halvleken fortsatte Inter att spela den typiska italienska fotbollen och nöjde sig med att låta Sporting jaga boll och hade inte själva mycket till anfallsspel. Sporting skapar två – tre halvchanser under andra halvleken. Nani får på ett bra skott som går över ribban och Alecsandro nickar tätt utanför efter ännu en slagen hörna av Tello. Nåt som är förvånansvärt är att Sporting lyckades vinna en hel del nickdueller mot dessa jättar.
Paulo Bento i en sista desperat försök att trycka tillbaks Inter byter in Carlos Martins istället för Farnerud. I ett försök att dra nytta av Martins skott. Martins får bara till ett skott under hans tid i matchen och dessvärre fick han ta det med fel fot och skottet gick utanför. Den andra desperata åtgärden från Bento var att under sista kvarten skicka upp Tonel bredvid Alecsandro i ett försök att använda sig av Tonels starka huvudspel. Utan någon som helst framgång. Det gav Inter mer utrymme och det var bara rena turen att 2-0 målet aldrig kom.
Nani var vår bästa spelare idag. Han var enorm under första halvleken, nästan så man misstänkte att han spelade för att vissa upp sig. Med det menar jag inte att han var egoistisk, för det tycker jag inte att han var idag. Idag var det mest att han saknade Liedson och Yannick att spela med. Anderson Polga gjorde även han en kanon match. Tonel fick flytta ut till höger då Veloso vart inbytt pga Abels skada. Det är precis under den tiden som försvaret försöker anpassa sig till den nya verkligheten som Inter lyckas göra målet. Vi gör ingen stormatch, långt ifrån det. Vi såg idag hur mycket Liedson slit uppe i anfallsspelet betyder för vårat spelsystem, trots att Liedson lider av måltorka.
Nu gäller det att bita ihop och avsluta denna säsongs Champions League spel med en seger mot Spartak Moskva (vilket inte kommer att bli enkelt) och garantera det minsta man kan kräva i en grupp med Inter och Bayern München, nämligen en tredje plats och fortsatt spel i Uefa cupen. En cup där vi har en hel del att spela för efter de två sista matcherna i den cupen som än idag står mig upp i halsen. Uefa cup finalen (04-05) och returmatchen säsongen efter mot HBK.
Trots allt så är jag otroligt stolt över detta oerfaren lag! Vi lyckades oroa Bayern i två matcher, vi vann mot Inter och tvingade Inter att vara oroliga i några veckor. Mer än vad jag kunnat drömma om.
Arena: San Siro, i Milano.
Publik:?
Domare: Frank De Bleeckere (Belgien).
Inter - Júlio César, Maicon, Cordoba, Materazzi, Grosso (Cambiasso, 82), Dacourt (Gonzalez, 90), Zanetti, Vieira, Stankovic, Zlatan Ibrahimovic och Hernán Crespo.
Tränare: Roberto Mancini
Sporting - Ricardo, Caneira (Abel, 15, Miguel Veloso, 27), Tonel, Polga, Rodrigo Tello, Custódio, Paredes, Farnerud (Carlos Martins, 57), João Moutinho, Nani och Alecsandro.
Tränare: Paulo Bento
Gula kort: Maicon (19), Paredes (24), Nani (56), Stankovic (69) och Custódio (81).
1-0 Crespo 36 min
