Öppet brev till Cristiano Ronaldo
Här kan ni läsa ett öppet brev till Cristiano Ronaldo från en av hans största beundrare. Brevet innehåller mina personliga tankar och åsikter om allt som rör världens bästa!
Olá Cristiano Ronaldo,
Först och främst vill jag gratulera dig till Le Ballon d’Or och nu även FIFA-priset som världens bästa fotbollsspelare 2008. Enligt mig två mycket välförtjänta utnämningar. Dessa priser är väldigt subjektiva, det är oerhört svårt att jämföra spelare som spelar på olika positioner och sedan värdera vad som blir avgörande. Men om folk skulle bortse från all sitt hat mot dig så skulle de se att en spelare som vinner engelska ligan, Champions League och VM för klubblag. Samt som vinner skytteligan både i England och i Europa, som även vinner Guldskon så är den spelaren värd dessa priser, vare sig han heter Ronaldo, Messi, Xavi, Torres eller Kaka.
Som Sportingsupporter har jag haft turen men framförallt nöjet att följa din karriär sedan du anlände till Sporting. Jag minns som det var igår jag såg dig spela för första gången, då du var endast 14 år gammal. Då du i ett anfall lirkade bort fem motståndare med en härlig teknik och hur du spelade fram till en lagkamrat som var i ett bättre läge för att avsluta anfallet. Ett anfall som i mycket påminde om målet du bjöd Quaresma på under EM 08.
Du är den enda spelaren i Sportings historia som under en och samma säsong lyckades med konsten att spela med B-juniorerna, A-juniorerna, B-laget och även A-laget. Visst du hade turen att komma fram under tiden då Sporting hade ett B-lag, men faktumet kvarstår att du som 16-åring lyckades spela i fyra olika Sporting-lag.
Jag vet att vägen hit inte alltid varit lätt för dig. Jag vet hur mycket du saknade din familj under den första tiden i Lissabon. Jag minns hur du mobbades av dina klasskamrater för din annorlunda dialekt, än värre så minns jag att det fanns en lärarinna som gjorde narr av din dialekt. Samtidigt som man drog på ett leende när man fick höra hur du slängde en stol på lärarinnan så blev man orolig för att du skulle slänga bort din talang.
Men du lyckades besegra allt och alla och jobbade stenhårt för att bli den du är idag. De senaste dagarna så har jag blivit påmind om saker som man faktiskt glömt bort. Jag har sett hur före detta lagkamrater och tränare berättar historier om din tid hos Sporting. Hur ni brukade sno dörrvaktens nycklar så att ni kunde komma in på den gamla José Alvalade och utnyttja träningsmöjligheterna som fanns där. Hur du istället för dem andra som spelade fotboll på basketplanen gick in till gymmet och tränade ensam långt in på småtimmarna. Eller när du ordnade så att Semedo fick stanna kvar på Akademin trots att det inte fanns plats åt honom genom att fösa ihop din och Miguel Garcias säng och därmed få plats åt en lagkamrat. Eller när du som 16-åring visade omtanke med en yngre spelare som också bodde på Akademin och hjälpte honom med läxorna och tröstade honom när han saknade sin familj. Eller hur du än idag skickar fotbollsskor till före detta lagkamrater som inte hade samma tur som du att slå igenom i den tuffa fotbollsvärlden. Eller hur du skickar ner grejer till de yngre spelarna på Akademin.
Jag minns den 6:e augusti 2003 mycket väl, det var en speciell dag för alla Sportingsupportrar, en generation fick uppleva den tredje invigning av en arena, en annan generation fick uppleva sin andra invigning och en tredje generation, där jag befinner mig i, fick chansen att uppleva en sådan händelse för första gången. Det få trodde då var att vi skulle få se ett genombrott av en stortalang den kvällen också. Du hade redan visat vad du kunde, men först i matchen mot Manchester United fick världen se vad du kunde. Jag såg matchen med min far och två vänner. En av mina vänner vände sig till mig och frågade mig vem var nr.28 som hade precis lekt med Oshea. Jag behövde bara vända ryggen och peka på namnet som jag hade på min matchtröja.
Du hade en råtalang i dig som man inte kan träna sig till, antingen har man det eller så har man det inte. Hos Sporting fick du den första hjälpen att forma din talang till en oslipad diamant och hos Manchester United så har du blivit slipad till världens bästa spelare. Som Sportingsupporter så är jag oerhört stolt att veta att min klubb hade en stor del i din utveckling.
Detta var det trevliga delen av detta brev till dig Cristiano Ronaldo, nu till delen som är mindre trevligt. Du är en spelare som väcker starka känslor hos fotbollsälskarna världen runt. Just nu kan jag inte komma på en spelare som fått dessa priser som du fått som väckt samma starka känslor som du gör. Dessa känslor som du säkert redan förstått är inga positiva sådana. Långt ifrån skulle jag vilja säga. Antingen så älskar man dig eller så hatar man dig, jag brukar inte använda ordet hat för jag tycker den är lite för stark, men i detta fall så är det hat som är den riktiga känslan som många känner för dig.
Inte ens i två läger där du borde vara älskad är du älskad till 100 procent. I vårt hemland så finns det samma två känslor när ditt namn nämns. Du är älskad av några och du är hatad av några. I detta fall så finns det en liten förklaring. Det är det berömda fingret du gav till Benfica-publiken när du spelade där med Manchester United. Det fingret har fått större delen av sex miljoner Benfica-supportrar emot dig. I Manchester United så finns det också två läger, de som älskar dig och de som inte älskar dig helt. Även här hittar vi en naturlig förklaring i och med såpan du stod för under sommaren 2008.
Hos motståndarna så finns det olika anledningar till att du inte får den respekten som du borde kunna få, men i ärlighetens namn inte riktigt gjort dig förtjänt av ännu. Naturligtvis så finns det en del som säger sig inte tycka om dig, men så fort du skulle dra på deras tröja så skulle du vara bättre än A eller B för att inte säga C. Så funkar vi supportrar helt enkelt.
Sedan så har vi filmningarna, även om min personliga åsikt är att du bättrat dig i det ämnet kvarstår att då och då får vi se en filmning. Detta gör att både du och lagen du spelar för (Portugal och Manchester United) betala ett högt pris för ibland. Det är så illa att så fort du ramlar så skriker de flesta i kör FILMNING!
Förutom den oundvikliga avundsjukan så finns det en sak som jag, som en av dina största beundrare, och många med mig tycker är att du har ibland en taskig attityd. Ditt kroppsspråk under matcherna ibland är inte snygg, det finns andra sätt att visa ditt missnöje på. Din attityd efter att du blivit utbytt mot Aston Villa där du svarar på publikens burop med att hyscha dem och även visa tydligt att du är nummer ett i världen känns väldigt onödigt. Din attityd i dem två senaste landskamperna är under all kritik. Som kapten för landslaget så kan du inte reagera som du gjorde mot publiken i Braga. Jag känner dig inte personligen, men det känns ändå som jag har en bra bild av hur du är som person. Detta är inte den riktiga Ronaldo, detta är en Ronaldo som under sista två månaderna har gått och tänkt på dessa priser som du vunnit. Den riktiga Ronaldo är den som jag beskrev i det fjärde stycket i detta öppna brev.
Media gör sitt jobb och de är inte dumma. De ser att du delar fotbollsälskarna i två läger och utnyttjar det till max. Du har fått, enligt mig orättvis, en bild som arrogant person som bara tänker på sig själv och på pengar. Du gör det lätt för dem min vän när du på senare tid haft den taskiga attityden som jag varit inne på. För även när du säger saker med glimten i ögat så väljer media idag att vända på det hela. Ett exempel är när du för några veckor sedan sade att du var nummer ett, två och tre i världen. Vi som såg den intervjun såg hur du blinkade med ögat och förstod att du skojade, men de som inte såg intervjun själva suckade och sade nu är han igång igen. Jag hoppas att du nu finner tillbaka i den riktiga Ronaldo och att vi får se det leende du haft på läpparna under de två senaste säsongerna.
Detta brev har skickats på portugisiska till Ronaldo...
