Tankar om debaclet i München
Det har nu gått snart två dagar efter debaclet i München. Jag kan ärligt säga att första natten sov jag knappt något. Jag låg i sängen och kände mig bedragen av min klubb. Massor av tankar passerade huvudet, är vi verkligen så dåliga? Vem bär skulden?
Ni som brukar läsa mina artiklar bör veta vid detta lag att jag haft en rädsla för det som hände i tisdags skulle ske. Jag har sett det hända andra lag och då jag känner min klubb så väll så har jag haft anledning att befara detta under dem sista tre säsongerna. Men jag ska vara helt ärlig mot er och erkänna att denna rädsla hade börjat bli mindre och mindre. Våra spelare började få erfarenhet av att spela i Champions League och vi hade trots allt redan stött på flera storklubbar och kunnat ge dem en match. Klubbar som Inter, Bayern München, Roma, Manchester United och i viss mån även Barcelona. Visserligen så har vi bara besegrat Inter, men mot dem andra nämnda klubbarna så kändes det inte som vi var helt chanslösa. Jag minns att Sporting var det bättre laget i München för tre år sedan. Jag minns att vi var det bättre laget i dubbelmötena mot Roma förra säsongen. Minns även att mot självaste Champions League mästarna att vi inte var helt ofarliga även om dem vann rättvist.
Jag ska erkänna att jag inte hade några större förhoppningar om att Sporting skulle ta sig till kvartsfinalen, men nog trodde jag att vi skulle ge Bayern München en match på José Alvalade. Det gjorde vi också, men bara i ca 50 minuter. Sedan började mardrömmen och efter 180 minuter så hade Sporting lyckats ta ett nytt bottenrekord. 12-1 är ett nytt rekord på alla sätt. Aldrig förut har ett lag förlorat med så stor marginal i Champions League. Hur känner sig en supporter till ett lag som precis förlorat så stort som Sporting gjorde i München? Helt ärligt så är det svårt att beskriva det med ord. Jag känner mig förnedrad, förödmjukad, jag skäms så in i norden. Besvikelsen är enorm, man känner sig bedragen, ni som haft oturen att uppleva det vet vad jag menar.
Jag vägrar att ha i åtanke att Bayern München är en rikare klubb och därmed kan köpa in bättre spelare, det är liksom ingen ursäkt. Inte heller faktumet att vi kom till dessa två matcher med en hel del skadade spelare. Inte ens faktumet att vi är ett ungt lag är en ursäkt. Fan, inte ens Belenenses vart så här utskåpade när dem möte Bayern i Uefacupen för en säsong sedan. Inte heller gick Braga på en liknande mina.
Det som känns mest jobbigt är att man inte kan ge svar på tal för vad som skrivs om oss. Jag menar 12-1 talar sitt tydliga språk. Vi var chanslösa, totalt överkörda men är vi verkligen så dåliga? Naturligtvis är vi inte det, men återigen 12-1, hur förklarar vi detta? Hur kunde det hända två gånger på så kort tid? Vem bär skulden för detta? På 180 minuter lyckades vi förstöra det vi byggt upp under dessa tre säsonger i rad i Champions League.
Denna säsong har vi varit med om en del, det började i Madrid, där vi blev inbjudna för att möta Real i en träningsmatch. När domaren blåst av första halvleken så stod det 5-1 till hemmalaget. Vi lyckades rädda ansiktet lite i andra halvleken och snyggade till siffrorna till 5-3. Några månader senare så var det dags för gruppfinal mot Barcelona i Champions League. Med vetskapen om att det skulle bli en svår uppgift, så fanns hoppet där om att vi skulle kunna störa mäktiga Barcelona. Men
2-5 talar sitt tydliga språk också, även om folk glömmer lätt att Sporting gick från en 0-3 underläge till 2-3 på en minut, men då passade Caneira på att göra ett självmål och minuter senare så blev Rui utvisad och det slutade med 2-5. Sedan så har vi dessa dubbelmöten mot Bayern som slutade i förkrossande 12-1.
Om vi tar med Real Madrid matchen så ser vi att Sporting denna säsong släppt in 25 mål och mäktat med 7 mål framåt mot dessa tre storklubbar på fem matcher. Offensivt får jag ge laget godkänt trots allt. Men herregud 25 insläppta mål på fem matcher är ju under underkänt, det är uruselt. Det första man tänker är att försvaret är urdålig, och i viss mån så är det ju svårt att säga något annat. Men i Sportings fall så är anfallarna dem första försvararna när laget inte har boll, så jag vill inte lägga skulden enbart på backarna och målvakterna. Sporting spelade åtta matcher denna säsong i Champions League. Vi släppte in 20 mål totalt. Dem 20 målen kom mot Barcelona och Bayern, hur sjukt är inte detta? På fyra matcher så viker våra spelare ner sig till den graden att det slutar med
4-20 i målskillnad. Det får bara inte hända!
Tittar vi närmare på när målen har kommit så ser man genast ett mönster, dem flesta av målen har kommit efter varandra. När man väl har släppt in ett, så har tvåan och trean kommit som ett brev på posten. Hur kommer detta sig? Ta 7-1 matchen senast, 4-1 står sig fram tills sista kvarten, kvarten senare så står det 7-1. Detta på grund av att våra spelare vek sig rejält. Ingen visade någon som helst vilja att vara ute på plan. Än värre, ingen visade respekt mot den grönvitrandiga tröjan och lejonet på tröjan. För att inte tala om noll visad respekt mot oss supportrar, och framförallt dem två tusen som åkte med dem till München, trots ett 5-0 underläge.
Jag är känd för att försvara alla spelarna i Sporting och även tränaren, denna gång så har dem gjort det omöjligt för mig att försvara dem! Om vi börjar med Paulo Bento så anser jag att han är den som har minst skuld i detta, men även om jag förstår hans val att byta ut tre av fyra försvarare till den första matchen så känns det inte korrekt. Jag tror nog att Sporting var det enda av dem 16 klubbarna i åttondelen som faktiskt försökte vila spelare. Men det är ändå spelarna som måste göra det på plan. För även om det skulle enbart bara vara reserver så skall dem inte vika ner sig som våra spelare gjorde i dessa två matcherna.
Många supportrar kräver en ursäkt, och jag har varit en av dem i tidigare missöden, men helt ärligt vad är en ursäkt värd egentligen? För mig känns det som enbart tomma ord och inget annat. Det är inte en ursäkt som gör att jag inte kommer att skämmas så fort någon drar upp 12-1. Det är inte en ursäkt som gör att jag inte känner mig förnedrad. Det är inte en ursäkt som gör att jag känner mig mindre förödmjukad. Nä, det jag kräver är att vi nu reser på oss och fixar ligatiteln! Endast det kan få mig att för en stund glömma 12-1. På lördag får vi reda på vad våra spelare är gjorda av. Jag tror inte att publiken kommer att strömma till José Alvalade som man gjorde efter 5-0, och framförallt så är det laget som kommer att tvingas få igång stödet från publiken som kommer. Dem kan kallt räkna med att bli utbuade fram tills man tar ledningen.
Folk må skratta ut oss och tycka att vi är dåliga, men det jag inte kan acceptera är dem som säger att vi inte har något i Champions League att göra! Vi tog oss dit på egen kraft, inte som visa andra som tar sig till Champions League med andra hjälpmedel. Hur tydligt siffrorna 12-1 än är, så är vi inte så här dåliga! Sista tre säsongerna så har detta Sporting lag växt, vi har gett FC Porto en match och har faktiskt plusstatistik både på dem och ärkerivalerna Benfica. Det har dock inte räckt till att vinna ligan, men vi har liksom vunnit alla andra cuper förutom Carlsberg som vi förlorade på straffar.
Tyvärr så saknar vi något och hur svårt och jobbigt det är att erkänna detta så har klubben och spelarna i Sporting inte en vinnarmentalitet som vi hittar i FC Porto t ex. Tyvärr så saknar vi också något som våra ärkerivaler Benfica har och det är att aldrig ge upp.
Det enda jag nu kräver är att spelarna först och främst visar klubben och oss supportrar respekt! Sedan så vill jag att dem avslutar denna säsong på ett ärbart sätt och det är genom att vinna ligan för oss supportrar!
