Sanningen bakom Simão’s behandling!
När en spelare lämnar sin moderklubb och återvänder som motståndare kan man bli bemött på två sätt! Antingen blir man välbemött och får stående ovationer fast man gjort matchens enda mål mot sin forna klubb. Eller så blir man utbuad redan på väg in till sin nuvarande hemmaarena!
Simão ”svikaren” Sabrosa är några dagar ifrån att återvända till staden och klubben som fostrade honom till att bli fotbollsspelare. Så fort lottningen vart känd så började Simão att beklaga sig för media att han skulle bli illabemött i Lissabon. Det han inte hade räknat med var att han redan inför den första matchen på Vicente Calderon skulle få känna på en aptitretare av vad som väntar honom på José Alvalade!
Men låt mig nu få berätta varför Simão är så illa omtyckt av dom flesta grönvitrandiga supportrarna. Det finns många teorier bland portugisisk media, men väldigt få vågar eller vill ta upp den riktiga anledningen till detta ogillande. Jag försöker undvika att skriva hat, då jag anser att hat är ett mycket starkt ord, men det är så nära det ordet jag kan komma utan att skriva det som jag känner för Simão!
Portugisisk media skriver ofta att vi ogillar Simão för att han valde Benfica när han återvände till Portugal efter en misslyckad sejour i Barcelona. Detta påstående är halvsant, det är inte faktumet att han valde att gå till Benfica som stör oss grönvitrandiga. Snarare var det allt mygel som han och Benfica gjorde för att få genom affären. Sporting hade optionsrätt på Simão men både han och Benfica höll affären hemligt, vilket nu i efterhand kan komma att kosta Simão en bötessumma, detta hände för snart 10 år sedan men rättegången är inte avklarad ännu. Allt detta när han några månader innan affären sade i media att om han återvände till Portugal så var det enbart Sporting som var tänkbart. Inte är det denna bild som är anledning till detta ogillande heller!
Nej det vi inte förlåter Simão för är hans uttalande inför en Sporting – Benfica säsongen 01-02, då han från en sjukhus säng (vill minnas att han hade precis blivit opererad för en meniskskada) sade ”Jag hejar på Benfica förstås, det är klubben jag representerar. Det är självklart att vi åker till Alvalade för att vinna!” Hit är det inget att anmärka på, men detta togs inte väl emot ”Och om vi gör att dom missar titeln desto bättre!” Det skall påpekas att Benfica inte kunde vinna titeln, det stod mellan Sporting och Boavista den säsongen, hade Benfica haft chansen att vinna så hade man också förstått hans uttalande. Det blir än mer osmakligt när man tänker på att Sportings dåvarande rumänska tränaren åkt till sjukhuset för att besöka Simão och önska honom en snabb rehabilitering dagen innan han kom med sitt uttalande.
I vanliga fall så brukar jag vara emot att publiken buar ut Simão eller före detta Sportingspelare när dom kommer och möter oss, mest av anledningen att det ofta slutar med att spelaren i frågan gör en kanon match, det har hänt med Simão inte en men två gånger. Men i Simão’s fall så är jag redo att ta risken att få se honom göra det avgörande målet på José Alvalade på torsdag kväll.
I Madrid började Sportingsupportrarnas psykning tidigt, redan här när han steg av spelarbussen vid Vicente Calderon fick han en försmak på vad som skulle ske inne på Vicente Calderon. Det fortsatte under matchen, vid varje bollkontakt så fick han utstå att bli utbuad på egen hemmaplan. Varje gång han skulle slå en hörna eller frispark i närheten av kortsidan där dom ca 5000 tillresta grönvitrandiga supportrar befanns sig fick han inte bara höra visslingar, han vart förolämpad med diverse sånger om honom, dottern och hans fru. Inte vackert skall det sägas men väldigt effektivt då Simão var ur kall som helst. Personligen går min gräns vid visslingar och sångtexter som är riktade enbart till honom, när man drar in dottern och frun känns det lite väl mycket, men samtidigt så är det nog det som tyvärr ger effekt bäst.
Så Simão, nej jag lider inte alls med dig när du går ut i media och gråter för att vi inte älskar dig efter dina uttalanden, du själv har bäddat sängen du på torsdag kväll lägger dig i, nu är det upp till dig att tysta oss! När en spelare lämnar sin moderklubb och återvänder som motståndare kan man bli bemött på två sätt! Antingen blir man välbemött och får stående ovationer fast man gjort matchens enda mål mot sin forna klubb. Eller så blir man utbuad redan på väg in till sin nuvarande hemmaarena!
