Den blåa lejonet förpassade den gröna lejonet till intensiven
Ikväll var det tänkt att den berömda tredje gången gilt skulle inträffa. Rangers och Sporting har ställts mot varandra vid två tillfällen, bägge gångerna har Rangers slagit ut Sporting. Det var två lejon med djupa sår efter helgens förlust mot ärkerivalerna. Den blåa lejonen klarade av att ta sig ut från intensiven genom att sätta 2-2 målet i den tredje tilläggsminuten.
Paulo Sérgio fortsätter att röra om i startelvan rejält. Till kvällens match valde han att göra en oväntad ändring i försvaret. Men vi tar det position för position. I målet inte helt oväntad att Rui Patricio fick förtroendet. Som högerback fick vi se Abel istället för Pereira. Mittbacksduo vart Polga och Torsiglieri, argentinaren gick in som ersättare för lagkaptenen Carriço, som till denna match var avstängd men även skadad. Evaldo var tillbaka som vänsterback. Som defensiva mittfältare fick Pedro Mendes och Alberto Zapater förtroendet. På flankerna fick vi se Pereira och Yannick, medan som spelfördelare var det Matías som fick förtroendet. Uppe på topp ensam var Postiga. Detta i en 4-2-3-1 formation. Walter Smith valde att starta med följande startelva; McGregor, Weir, Papac, Edu, Davis, Fleck, Foster, Whittaker, Diouf, Bartley och Bougerra.
Idag tog jag beslutet att testa CSports sändningar, 49 kr för att se Sporting mot Rangers, ett beslut som jag ångrade rätt snabbt. Bra kvalité på sändningen förvisso, i alla fall när det inte buffrade. Man kunde se typ 30 sekunder, sedan buffrade det i 2-5 sekunder. Min stora idol Arne Hegerfors var matchkommentatorn, tyvärr måste jag säga att han var dålig påläst. I och för sig var han snäll mot oss grönvitrandiga när han sade att vi bara låg 13 poäng efter FC Porto och 8 bakom Benfica. Verkligenheten är inte riktig sådan. Sedan när han kallade Yannick för en teknisk spelare så var det bara att inse att min gode idol tappat stingen något.
Till matchen nu, vi fick se en väntad matchbild första kvarten, Rangers backade hem och gav Sporting kontroll över matchen. En kontroll som inte innebar att man dominerade matchen, trots att man inte hade boll så var det Rangers som bestämde matchtempot. Sporting hade i Yannick sin bästa, eller förlåt mig, minst dåliga spelare. Han försökte med sin snabbhet att skapa något, men Rangers kunde lätt hantera honom.
Yannick kom loss i den 5:e minuten, men precis som på Ibrox så sköt han rakt på målvakten. I den 13:e minuten kom Rangers första varning, Diouf sköt utanför straffområdet men totalt ofarligt. Anledningen till att jag tog detta med var för att det var strax härefter som Rangers började komma upp från sin planhalva. Diouf skulle ge Rangers ledningen när han helt ostörd fick hoppa upp och nicka in ett inlägg från Davis.
Den fåtaliga hemmapubliken var inte sena med att börja bua och vissla ut sina egna, vilket gjorde att hemmaspelarna började darra mer än vad dom brukar, vilket är oerhört mycket. Rangers fick mer bollinnehav men man nöjde sig med att få tiden att gå, Sporting i sin tur försökte med det man inte borde göra, långbollar eller inlägg mot dom huvudstarka skottarna. Ett annat vapen var långskotts försöken, men även här var man inte riktigt nära att störa skottarna.
Med tio minuter kvar skrek både spelarna och hemmapubliken på straff, TV reprisen visade dock att domaren gjorde det bra som inte blåste för straff. Sporting skulle dock kvittera, ironiskt nog kom den genom ett halvt långskott, Pedro Mendes skruvade in en boll strax utanför straffområdet, 1-1 kom lika oväntad som förra veckans kvittering. En trög och tråkig första halvlek blåstes av strax därefter.
Sporting inledde positivt andra halvleken, framförallt så hade man nu fart på benen och tillätt inte Rangers bestämma takten. I den 50:e minuten så slog Matías en bra frispark som tvingade målvakten att sträcka ut sig ordentligt och styra ut bollen till hörna. Men precis som i den första halvleken började Rangers efter en kvart att få mer att säga till om. Matchen öppnade sig något vid den 64:e minuten när Yannick på sin vänstra flank tog sig förbi sin markerare och passade ut till Pereira, som i sin tur gick på avslut, men målvakten gjorde en bra benparad.
Rangers lyfte upp spelet något och bara två minuter senare skapade man en tryck i Sportings straffområde. Men man lyckades aldrig få iväg en bra avslut. Sakta men säkert började man redan se en förlängning och straffar bakom hörnet. Trots en mer fartfylld halvlek så skapades det inte allt för mycket av bägge lagen. Då och då öppnade det sig för bägge lagen, men antingen det lila sista saknades.
Även om Sporting var det farligaste laget under andra halvleken så kändes det som att Rangers mycket väl kunde kontra med farlighet. Men det skulle bli Sporting som skulle ta ledningen i den 82:a minuten. Allt började när Saleiro, som kommit in istället för skadade Pedro Mendes, som vann en duell vid kortlinjen, bollen hamnade hos Pereira som slog en perfekt inlägg som hittade Yannicks huvud, denne behövde bara sätta till pannan och ge Sporting ledningen.
Åtta minuter kvar och man tänkte att nu var väl ändå matchen vunnen? En som kände sig osäker var vår, vad jag hoppas blir imorgon vår före detta tränare, Paulo Sérgio. Han tog ut Postiga och stoppade in en defensivmittfältare, André Santos. I den 88:e minuten kunde och borde Saleiro ha dödat matchen, när Yannick ännu en gång kom loss och assisterade Saleiro i bra läge, men dennes avslut gick en bit utanför.
Paulo Sérgio ville på alla sätt säkra segern och på den första av fyra tilläggsminuter plockade han in en tredje mittback, ut gick Matías. Med fem försvarare och två defensiva mittfältare så lyckades Sporting ändå ge Rangers kvittering när tre till fyra spelare helt ensam i den bortre stolpen kunde slåss om vem som skulle sätta in dödstöten för Sportings säsong. Det blev Edu som fick den äran!
