Krönika säsongen 2021/2022
Årskrönika som samlar mina tankar rörande säsongen 2021/2022.
Årskrönika Sporting Clube de Portugal 2021/2022
Efter att ha vunnit den portugisiska ligatiteln föregående säsong, så var
förväntningarna minst sagt höga på Ruben Amorim och hans mannar inför säsongen
21/22. Det är lätt att glömma hur lite erfarenhet som huvudtränare Amorim har, vi
pratar om en akademitränare (Braga, tillsattes i september 2019) som i december
2019 slängdes in som en nödlösning i ett Braga på åttonde plats i ligan. Amorim
vann ligacupen, slog Benfica borta (första gången på 65 år) och hyllades unisont. I
mars 2020 slängde Sporting (enligt rykte) upp 10 miljoner euro på bordet och köpte
loss sin nuvarande huvudtränare. Resten är historia, Amorim tog Sporting till sin
första ligatitel sedan 2002 och satte därmed punkt för 19 år av lidande i den gröna
delen av Lissabon.
Säsongen 21/22 skulle visa sig något tuffare. I mitt tycke gjorde Sporting en fullt
godkänd säsong. Poängskörden blev densamma (85), med fler gjorda mål och fler
vinster. Tyvärr var Porto alltför bra och det saknades till slut 6 poäng upp till
förstaplatsen. Gruppspel i Champions Leauge säkrades dock med andraplatsen och
underbara 9 poäng ner till rivalen Benfica på 3:e plats.
Spelarna då? Pedro Gonçalves som exploderade 20/21 med sina 23 mål hade en
betydligt sämre säsong och stannade på ynka 8 mål. Jag kände inte alls igen ”Pote”,
självförtroendet verkade vara som bortblåst. Tur då att Sporting fick in Pablo
Sarabia på lån från PSG, vilken spelare! Sarabia visade en klass och flexibilitet som
ingen annan i Primeira Liga kunde matcha. Det spelade ingen roll om han spelade till
vänster, höger eller i mitten i Amorims tremanna-anfall, Sarabia levererade ändå. 15
mål i ligan och 21 mål totalt blev det i Lissabon. Sportings i mitt tycke största
problem under säsongen var bristen på en riktig ”9:a”. Varken Paulinho (11 mål)
eller från Lyon, flyktade, Islam Slimani (4 mål) bidrog tillräckligt.
På mittfältet gjorde unge Urugayanen Manuel Ugarte en mycket bra säsong.
Personligen tycker jag att han har en helt annan offensiv höjd i sitt spel än
Tottenham-ryktade João Palhinha, som hade en skadefylld säsong. Men stjärnan som
lyser klarast på mitten (och hela truppen) måste vara Matheus Nunes. En fantastisk
playmaker och kreativ offensiv mittfältare. Påminner en hel del om gamle Sporting-
hjälten Luis Figo.
Amorims kompakta 3-backs linje styrdes (som vanligt) av kaptenernas kapten,
Sebastien Coates. Ungtuppen till vänster om kaptenen. Gonçalo Inácio, gjorde en
bra säsong och visade varför han ryktas till Premier League. Manchester City-lånet
(nu köpt av SCP) Pedro Porro är en stark konkurrent till Nunes som årets spelare.
Blixtsnabb och med stenhårda, rappa inlägg som blivit Sportings signum under
Amorim. Vänsterkanten har varit svagare. Yttern Nuno Santos är en tillfällig lösning.
Detta eftersom lånet från Wolverhampton Ruben Vínagre inte alls lyckades.
Det är alltid svårt att betygsätta målvakter. Antonio Adan gjorde en helt ok säsong,
men jag tippar på att Everton-lånet João Virgínia är förstavalet nästa säsong.
Vi vann inte ligan, men tog i alla fall hem ligacupen. Os Leões (lejonen) gjorde oss
mycket stolta! Força Sporting!
