Våra chanser i EM
I denna artikel analyserar vi Turkiets chanser i EM-slutspelet samt vilka spelare vi med största sannolikhet kommer att starta med.
För bara någon månad sedan hade jag inga förväntningar om framgångar i EM. Fortfarande känner jag ingen större nervositet med bara en vecka kvar till kick off. Anledningen till detta bygger på hur Turkiet spelade under EM-kvalet: och en stor del bör tillägnas vår tränarstab som har gjort allt annat än rätt.
Turkiet klarade trots allt med nöd och näppe att ta sig vidare till EM-slutspelet. Allt hängde på de två avgörande matcherna mot Norge borta och Bosnien hemma. Inför dessa två avgörande matcherna gjorde landslagstränaren Fatih Terim ett par oförväntade, fast positiva, ändringar. Han lät de bästa spelarna starta och abrakadabra så var vi vidare från gruppen.
Terims envishet att ständigt pröva nya spelare samt nya formationer under ett pågående kval var nära att kosta oss ännu ett EM-slutspel. Spelare som inte platsade i sina egna klubblag som till exempel Emre Belözoglu var given i startelvan. Spelare ur form som Tuncay Sanli, i inledningen av hans debut i Premier League, fick starta trots att det fanns spelare i form som kunde ha startat.
Målvakterna byttes titt som tätt inför nästan varje match beroende på vem som var i form i ligan. Mittbacksparet ändrades lika ofta som en rysk högriskfond. Alla dessa ingredienser gav upphov till oorganiserat och ett osamspelat landslag. Laget såg stundtals förvirrade ut på plan eftersom många spelare fick spela på positioner och spelare de inte var vana vid.
Därför var det kanske inte så underligt att Turkiet tappade poäng mot Malta, Moldavien och Bosnien.
Sedan matcherna mot Norge och Bosnien kan man se en tydlig uppryckning av Terim. Han har kallat upp de spelare som har förtjänat det mest (finns alltid de som tycker annorlunda) och han gör inga stöärre ändringar som tidigare. Sakta men säkert har laget börjat få en benstomme som man kan bygga vidare på.
Denna benstomme består av Volkan i målet, Gökhan och Servet som mittbackspar, Emre, Hamit och Aurelio som mittfältare och Nihat i anfallet. Detta är förvisso "bara" 7 utav 11 spelare men ack så många fler än tidigare under EM-kvalet.
Nu med bara en vecka kvar till slutspelet har vi även fått starka indikationer på att Hakan Balta och Sabri Sarioglu är givna som ytterbackspar. Tuncay Sanli kommer med största annolikhet att börja som vänsterytter medan högerkantspositionen lutar åt någon mellan Mevlüt och Kazim som båda har imponerat under träningsmatcherna. Jag tror att de flesta håller med mig i mitt resonemang.
För bara någon månad sedan kunde ingen med säkerhet ange en startelva eftersom det inte fanns ett tydligt mönster på Terims laguttagningar. Nu har vi en nästan given startelva och det mina damer och herrar är en väldigt positiv utveckling för Turkiet.
Det känns som att vi äntligen har tagit oss ur en väldigt förvirrad period med osäkerhet och bitterhet gentemot tränarstaben. Terim har ryckt upp sig markant ur sin dvala och har börjat agera mer som den coach som vi alla beundrade under hans storhetstid med Galatasaray.
Dock så hade vi behövt mer tid för att bli ännu mer samspelta varför jag fortfarande inte har större förhoppningar om avancemang från gruppspelet. Men det känns mycket bättre att följa EM-slutspelet eftersom det trots allt ändå finns en liten chans at detta lag får till det när det behövs som mest.
Våra styrkor är att vi brukar spela vår bästa fotboll när vi kommer som underdogs vilket vi kan anses vara med lag som portugal och Tjeckien i gruppen. Scweiz kommer att vara svårslagna med tanke på att de är hemmanationen och kan räkna med ett enormt publikstöd. Hemmanationen brukar också vanligtvis "favoriseras" av organisatörerna eftersom man gärna vill ha kvar värden så länge som möjligt i turneringen.
Turkiet som inte är känd för sitt försvarstaktiska spel har inget att vinna på att försöka spela på resultat mot dessa nationer. Vårt försvarsspel håller tyvärr inte EM-slutspelsklass varför vi måste försöka att göra fler mål än vad vi släpper in.
Vårt mittfält håller dock hög klass med spelare som Emre, Aurelio, Hamit och Tuncay. Desaa toppas sedan med en spelare som Nihat på topp som i sina bästa stundr kan göra mål från alla möjliga vinklar.
Nihat är en nyckelspelare som kan avgöra Turkiets framgång i EM. En Nihat som spelar som han gör för Villareal kan komma att bli skilnaden mellan avancemang från gruppspelet och eliminering.
En annan viktig nyckelspelare kommer att vara Emre som på senare år har försvunnit från strålkastarljuset. Emre har sedan han lämnade Inter haft en tung period med skador och dålig form. En Emre med samma självsäkerhet som i VM 2002 kan föra oss till en kvartsfinal tillsammans med Nihat. Emre backas dessutom upp av skickliga mittfältsspelare som Hamit, Aurelio och Tuncay. Ett starkt mittfält kan räcka till en kvartsfinal.
Vår största svaghet är definitivt försvarsspelet. Detta betyder inte att det endast är försvarsspelarna som är skyldiga utan det är mer så att vi inte försvarar oss tillräckligt bra som ett lag. Detta beror förstås på alla spelare som har kommit och gått under kvalet. Ansvarsområdet spelarna emellan är fortfarande oklart vilket alltför ofta leder till positioneringsfel och felaktiga beslut. Som tidigare sagt så har det inte existerat en benstomme att bygga på förrän nu, och av denna anledning har spelarna inte hunnit bli tillräckligt drillade tillsammans, framförallt i försvarsspelet som kräver sin tid och tålamod.
Vi tenderar dessutom till att bli alltför offensiva och lämnar försvarslinjen för sig själv mot blixtsnabba kontringar. En felpass leder för ofta till en snabb kontring för motståndarna och med tanke på våra stora torn som mittbackspar så blir det oftast en farlig kontring.
För att kompensera vårt bristande försvarsspel så måste vi spela mer kontrollerat. Kontrollerat innebär i detta fall tålamod och ett fungerande passningsspel. Ett vanligt mentalitetsproblem med turkiska spelare är att varje spelare vill göra den avgörande passen till afallaren vilket i sin tur leder till många felpass. Mittfältet måste av denna anledning agera med ett stort tålamod och försöka hålla bollen inom laget så mycket som möjligt.
Som jag nämde tidigare så är vår ända chans att göra fler mål än våra motståndarna eftersom att vi kommer att släppa in mål vare sig vi vill det eller inte. Men med ett effektivt anfallsspel och ett agressivt mittfältsspel så skulle vi kunna kompensera för ett bristande försvar. Det räcker såklart inte så långt men det borde räcka till en kvartsfinal som i mina ögon kommer att klassas som en stor framgång för detta landslag som jag bara för någon månad sedan inte hade några större förhoppningar om.
