Falsk patriotism?
EM-premiären för Turkiets del började snöpligt med en 0-2 förlust mot Portugal. Vad gick snett egentligen? Är vi inte bättre än så här? Eller har vi rent ut sagt ställt krav som landslaget inte har en chans att uppnå?
Enligt Turkiets största spelbolag "Idaa" spelade omkring 85% av alla tippare av Portugal och Turkiet matchen på en Portugalseger!!
Detta är en statistik som kommer som en "ottomansk örfil" mot alla oss som kritiserat det Turkiska lanslagets insats mot Portugal under helgen. Tro mig när jag skriver dessa rader att kritiken inte har varit nådig de senaste dagarna, Enligt experterna gjorde det turkiska landslaget inte ett endaste rätt mot Portugal. Några gick så långt som att beskriva lördagens match som en svart dag i turkisk fotbollshistoria! Huh?? Skulle inte förvåna mig ett dugg om samma så kallade "experter" som har kommit med den största kritiken är de som har satsat störst pengar på en förlust för Turkiet
Vi turkar som ständigt stoltserar med att vara patriotiska i vått och torrt, har i skymundan satsat stora pengar på ett annat land, Inget fel i att tjäna pengar men kan någon förklara varför vi då känner oss lurade av det turkiska landslaget! Eller är det en ny slags hobby som inte jag känner till där man satsar pengar på motståndarlaget som ändå kommer att få stryk av Turkiet? Kanske är det en ny form av masochism?
Trots att en stor del av befolkningen, enligt Idaa, inte trodde på seger mot Portugal så har vi kritiserat sönder vårt landslag för att de förlorade mot förra världsmästerskapets semifinalist och förra EM-slutspelets finalist. Behöver knappast lägga till att de är guldfavoriter till årets titel eftersom de förstnämda framgångarna räcker gott och väl för att beskriva Portugals styrka.
Så varför denna (o)befogade kritik mot landslaget, varför detta dubbelspel av våra landsmän?
Oftast beror det på att vi älskar att överskatta oss själva trots att vi i verkligheten vet att vi inte är bättre än en viss grad. När landslaget "mot all förmodan"inte uppfyller dessa högt ställda krav, befogade krav enligt oss själva, så tar vi oss även rätten att kritisera spelarna från topp till tå.
Personligen var jag inte förbannad på att vi förlorade mot Portugal. Förutsättningarna var kända sedan hela EM-kvalet och ända fram till uppladdningen inför EM. Hela EM-kvalet kan sammanfattas med konstiga laguttagningar och startelvor, och ett lag utan benstomme som inte gav några förhoppningar om att vi var på god väg mot något stort.
Dock så var jag väldigt besviken efter matchen trots att jag hela tiden försökt intala mig själv att inte ha några större förhoppningar om detta EM-slutspel. Ändock blir jag besviken, vilket i sig också är ett slags dubbelspel från min sida. Antingen är man beredd på resultaten vilket jag personligen borde ha varit efter Portugalmatchen, eller så blir man besviken för att laget inte levde upp till förväntningarna, om det nu fanns några sådana förväntningar. Jag blir besviken trots att jag inte hade några förväntningar.
Igår kväll råkade jag "zappa" över till TV4sport där man visade reprsien på Portugal - Turkiet matchen. Typiskt tänkte jag eftersom det kändes som ett straff att få se denna förödmjukning av landslaget. Hur som helst så var det ganska sent och det skulle inte skada att somna till matchen genom att använda sleepfunktionen på TV.n.
Till min stora förvåning insåg jag relativt snabbt att det var en helt annan match jag såg på söndagskvällen gentemot vad jag hade sett live på lördagen. Jag till och med lade märke till vad kommentatorerna sade, något jag ALDRIG har tid eller lust för under livesändning eftersom jag förlorar mig själv in i matchen. Det jag dock alltid har tid och lust för är alla misstagen vi begår och inget av det positiva som faktiskt framgick ganska klart och tydligt när hjärnan var på ON istället för OFF. Teorin om masochism börjar bli trovärdig.
Att Portugal förtjänade att vinna var det såklart ingen tvekan om men Turkiet gjorde faktiskt ingen dålig match med tanke på att 85% av den turkiska befolkningen ändå inte förväntade sig något annat än en förlust. Ett flertal gånger hörde jag kommentatorerna berömma de turkiska spelarna, nej jag skrev faktiskt rätt mina turkiska vänner, de berömde våra spelare. Spelare som Emre, Volkan, Servet, Kazim och Aurelio fick många lovord. Till och med spelare som Nihat och självaste Tuncay fick godkända betyg.
Ett tag trode jag att de spelade oss ett spratt men icke sa nicke. Turkiet försvarade sig hedersvärt, på gott och ont, i 61 minuter och släpper in första målet bara några minuter efter att mittbacken Gökhan Zan hade tvingats att utgå p.g.a. skada. En relativ ouupvärmd Emre Asik får hoppa in och bara minuter senare springer Portugals mittback genom tre mittfältare som har svårt att bestämma sig vem som ska "forchecka" först, och slår in bollen i nätet.
Är inte detta ett ganska vanligt fenomen när en försvarare har fått utgå ut och laget inte har hunnit att omgruppera sig?
Borde det inte vara ett gott betyg till laget som lyckades hindra spelare som Ronaldo, som faktiskt framgångsrikt stoppades av försvararna, Deco, Nuno och Simao från att göra mål?
Att en mittback sedan gör målet kan ju helt enkelt vara en missbedömning eftersom ingen hade förväntat sig en sådan prestation av en försvarare. Att tre mittfältare samtidigt går emot Pepe vid första läget är ett bevis som i min värld styrker detta.
Resterande delen av matchen så är det ju, trots allt, Turkiet som försöker forcera fram ett kvitteringsmål. Vi skapar kanske inga jättechanser men vi försöker och vi lyckas stundtals att trycka tillbaka Portugal. Vi spelade inte riktigt så dåligt som vi envist försöker intala oss själva.
Jag kanske enligt många bara står och svamlar och försöker återframkalla ett hopp, om det nu ens fanns något sådant, som till synes försvann med förlusten mot Portugal Men detta döljer inte det faktum att Turkiet utan ett samspelt benstomme, utan ett effektivt kantspel och utan ett stabilt försvarsspel ändå lyckas skaka om guldfavoriten Portugal i den sista delen av matchen och tvingar Scolari att sätta in defensivt inriktade spelare.
Kan vi inte åtminstone ge spelarna lite eloge för detta eller är vi egentligen bara några falska patrioter som utåt viftar med den turkiska fanan men som bakom kulisserna tjänar pengar på att Turkiet förlorar?
Det är dags att vi tar oss i kragen och bestämmer oss för vad det egentligen är vi förväntar oss av landslaget och årets EM-slutspel. Först nu inser jag själv att jag inte har varit beredd på att ta ett sådant beslut.
