Orientens mystik vs. den tyska maskinen
På onsdag möts Turkiet och Tyskland i EM-semifinal. Orientens mystik ställs mot den tyska maskinen. Redan på förhand vet vi att matchen kommer att bli historisk då Turkiet endast kommer att ha 13-14 spelare tillgängliga för spel. För första gången i EM:s historia kan en tredjemålvakt bytas in som utespelare.
Att det just nu råder fotbollsfeber över hela Europa är troligen ett "understatement", det är så många gånger värre. Storfavoriter liksom onåbara tabuer har fallit samman i detta EM. Det overkliga har inträffat inte bara en gång utan ett par gånger. Glädje har snabbt omvandlats till sorg inom loppet av enstaka minuter, sorg har omvandlats till glädjefnatt på lika kort tid.
Jag undrar om det finns någon statistik på antalet hjärtinfarkter som har inträffat i samband med Turkiets matcher i Turkiet. Man kanske klara av en match men inte tre som i fallet med Turkiet. Jag personligen känner att det inte är särsklit hälsosamt att titta på Turkiets matcher. Det är för många känslor på samma gång och kroppen orkar inte med det.
Jo, jag vet att detta är det härliga med fotboll, att man under 90 minuter kan uppleva glädje, sorg, ilska, hopp, förtvivlan och stolhet på samma gång. Men jag saknar ord för de känslor som jag upplevde efter matcherna mot Schweiz, Tjeckien och Kroatien, speciellt efter de två senaste matcherna. En tomhet som inte går att beskriva tog över mig efter Kroatien matchen. Istället för att skrika ut utav glädje satt jag på en stol i timmar utan att riktigt registrera vad som skedde runt omkring mig,
Frågan är om man vågar titta på matchen mot Tyskland på onsdag. Förutsättningarna inför matchen pekar åt att ny fotbollshistoria skrivs igen. Klarar hjärtat av en fjärde gåmg, måntro?
Turkiet med en befolkning på över 70 miljoner människor kommer bara att kunna ställa upp med 13-14 spelare mot Tyskland. Detta innebär alltså endast 2-3 reserver på bänken varav en av reserverna är tredjemålvakten Tolga Zengin.
Idag fick Turkiet dessutom klartecken av Uefa, att använda sig av Tolga som antingen back eller mittfältare. Tydligen behövde man få Uefas godkännande för detta. Men bara tanken att Turkiet kan tvingas byta in en tredjemålvakt som en back eller mittfältare skrämmer livet ur en, samtidigt som det gör detta EM-slutspelet som kanske en av de mest minnesvärda någonsin. Det hägrar en mystik över detta EM som man bara inte får gå miste om.
Den tyska maskinen med sin Ballack, Podolski, Klose, Lahm, Schweinsteiger osv är otroligt svåra att besegra för vilket landslag som helst. De är nästan oslagbara när de är i form. I matchen mot Portugal såg vi dessutom ett Tyskland vi inte riktigt är vana vid att se. Vi fick se ett Tyskland som kommit förbi sitt kantiga och ibland robotaktiga spelstil. Vi fick se ett Tyskalnd som visade upp finess och kreativitet i anfallet som de inte alltför ofta har skämt bort oss med. Detta kombinerat med den tyska disciplinen är ett koncept som kan räcka hela vägen.
Tysk disciplin kombinerat med finess och kreativitet är för många klubblag ute i europa ett vinnande koncept varför vi ser så många tyska tränare runt om i europa. I Turkiet har vi fått se dess kraft med tränare som Christoph Daum, Karl Heinz Feldkamp och Hollmann.
Nu har tyskarna själva insett fördelen med att bryta sig loss från gamla traditioner och principer. Som sagt detta är EM-slutspelet där tabuerna faller samman en efter en. Den redan starka tyska maskinen har, till vår förskräckelse, blivit en starkare maskinen som numera inte bara ångar på rakt fram utan även pasar på att pröva på nya vägar.
Det är detta Tyskland som Turkiet ska försöka bemästra med sina 13-14 hjältar eller stackare, välj själva vilket som passar bäst..
Nyckelspelare som Nihat Kahveci, Tuncay,Sanli Arda Tuan, Servet Cetin, Emre Belözoglu och Volkan Demirel kan ej medverka. Detta betyder att praktiskt taget hela Turkiets benstomme inte kommer att kunna medverka mot Tyskland.
Övriga spelare som är ej tillgängliga är Emre Asik, Emre Güngör, Tümer Metin samt Ayhan Akman.
Enligt logiken finns det ingen rimlig chans för Turkiet att kunna rubba på de tre-faldiga världsmästarna Tyskland. Denna logik håller nog den mest fanatiska turkiska supportern med om.
Men nu befinner vi oss i ett EM-slutspel som inte riktigt är som sina föregångare. Detta EM-slutspel går under mirakelens och mystikens tecken. Detta är EM:et då gamla och orubbliga tabuer bryts ned, en efter en. Årets EM är inte som tidigare EM utan det hägrar en härlig mystik över det, oförutsägbarhet är en av dess många men fortfarande okända kännetecken.
Hur det än går för Turkiet på onsdagskvällen så kommer vi att få sen vinnare vare sig de förlorar eller vinner. Om de förlorar kommer de att få stående ovationer av samtliga åskådare i arenan och av alla framför TV-apparaterna runt om i världen.
Skulle Turkiet dock få för sig, mot alla odds, och skaka om hela fotbollsvärlden genom att besegra Tyskland ja då kommer dessa 13-14 spelare att hyllas i decennier framåt av fotbollsälskare som icke-fotbollsälskare. Det är en vinn-vinn situation för Turkiet varför jag trots de väldigt dåliga oddsen vågar sätta en slant på Turkiet.
Redan nu ser jag fram emot en match som kommer att gå till historien. En match där den tunga tyska maskinen ställs mot det mer okända och oförutsägbara orientaliska mystiken.
