"Crazy Turks"
Att vi turkar är galna i det mesta vi gör är ingen hemlighet för någon. Allt vi gör gör vi oftast med en överflödig passion, vare sig det är matlagning eller en omgång backgammon. Sedan urminnes tider har turkarna tillkallats "Crazy Turks" av européerna, mest för sina heroiska insatser i olika sammanhang. Det finns otaligt många berättelser om turkisk heroism. Slaget vid Gallipoli är en av dessa. EM 2008 är dock den senaste...
1. Vem hade någonsin kunnat ana att Turkiet skulle ta sig till en EM-semifinal innnan EM-slutspelet startade?
2. Vem anade att vändningen mot Schweiz i sista spelminuten även skulle bli vändpunkten för Turkiets roll i detta EM?
3. Vem hade, i sin vildaste dröm, kunnat drömma att Turkiet skulle vända ett 0-2 underläge till 3-2 på bara 15 minuter?
4. Vem hade ens ork och mod att våga tro på ännu en mirakelvändning av ett redan skadedrabbat Turkiet mot Kroatien när det återstod sekunder av förlängstiden?
5. Och hur många trodde att Turkiet kunde ge Tyskland en kamp in i det sista utan Volkan Demirel, Servet Cetin, Tuncay Samli, Nihat Kahveci, Emre Belözoglu och Arda Turan?
Det som turkarna har uträttat i årets EM-upplaga är ett helt nytt kapitel i den ärofyllda sagan om "Galna Turkar".
Tänk er ett Spanien utan sin Iker Casillas (Volkan), utan sin Pujol (Servet), utan sin Iniesta (Arda), utan sin Silva (Tuncay), utan sin Xavi (Emre) och som tvingas sätta in Senna som mittback. Hur stora chanser skulle Spanien ha mot Tyskland i finalen?
Eller ta ett Holland utan sin van der Saar, Oijeer, Sneijder, van Persie, Robben och van Nistelrooy. Hur skulle ett Holland utan dessa spelare ha sett ut i detta EM?
Turkiet är det enda laget i detta EM som har utnyttjat alla sina spelare i sin 23-mannatrupp förutom sin tredjemålvakt Tolga Zengin som för övrigt hade på sig en utseplares tröja redo att rycka in för detta "galna" landslag. Vissa lag har förvisso spelat sina resever när avancemanget ur gruppen var klart efter två omgångar. Men hur många fick förlita sig på sina resever som Turkiet?
Turkiet kanske inte har spelat den bästa fotbollen i turneringen, men har stundtals tangerat denna fina gräns.
Man har kanske inte spelat den bästa taktiska fotbollen men man har visat att man med passion och jävlaranama kan åstadkomma stora saker.
Vi kanske inte har de bästa spelarna i EM, men vi har de största hjärtorna.
Något jag däremot vet är att vi inte har är den bästa tränaren, Terim är långtifrån den bästa taktikern i detta EM, Denna Terim som jag har klankat på sedan dag ett och som jag fortfarande står för har visat att han är en ytterst god ledare vid krissituationer och kanske en av världens bästa motiverare. För ett gäng "galna turkar" räcker detta gott och väl för att ta sig till en EM-semifinal och skaka om ett finalklart yskland som inte kommer att glömma detta turkiska landslag på väldigt länge.
I våra artiklar har vi ett flertal gånger nämt att Turkiet är ett landslag som kan förlora mot både B och C-nationer, men att de även i sina bästa stunder har kapacitet att besegra och spela ut vilket storlag som helst i världen. Detta är Turkiets signum i denna fotbollsgalna värld.
Om tyskarna är kända för sin disciplin, spanjorerna för sin spelskicklighet och holländarna för sitt totalfotboll och brassarna för sin eleganta teknik, så kan vi turkar slå oss om bröstet och skryta om att vi är "galna" och kapabla till vad som helst och när som helst.
Vi är "de galna turkarna" och vi har än en gång satt vår prägel i ett större idrottssammanhang. Vi kom, vi sågs och vi applåderades för vår passion och galna fotbollsstrategi. Tillsammans med Ryssland tillförde vi "nygamla" begrepp till detta ytterst kommersiella EM: Hjärta, passion och karaktär!
Och jag hoppas innerligt att dessa bortglömda men ack så nödvändiga faktorer återvänder till dagens fotboll som numera mest handlar om namnen på tröjorna, lönecheckar och silly seasons. Vi måste värna om en mer "galen" fotboll där ingenting är omöjligt, till exempel som att vända 0-2 underlägen de sista 15 minuterna av en match till en seger.
/En galen turk
