Krönika: Keyser tycker till
Med Tuncay Sanli i mål, Gökhan Zan som anfallare och Semih Sentürk som mittback så skulle vi ha slagit gårdagens Armenien alla dagar i veckan, året om.
VM-kvalmatchen, Armenien-Turkiet, skulle enligt vissa bli en hård, välspelad, känsloladdad och stormig match. Storm var det, men bara det vädergudarna hade och bjuda på, allt annat uteblev. Matchen kändes som en vänskapslandskamp, en inte så välspelad sådan. Det mest spännande och kanske väntade var busvisslingarna som ekade över Hrazdan stadion när den turkiska nationalsången spelades av det exkommunistiska militärbandet.
Hrazdan stadions läge påminner mycket om Olimpiyat stadion i Istanbul. När det blåser upp till vind så gör det ordentligt. Dessutom var gräset inte i bästa skick. Rena åkern. Kanske var det därför lagen inte kunde slå mer än 2-3 passningar i följd.
Vilka skulle spela, ensam anfallare eller två defensiva mittfältare? Det var många frågor innan avspark som fluorerade bland turkiska medier. Allt detta var bortkastad tid. Med Tuncay Sanli i mål, Gökhan Zan som anfallare och Semih som mittback så skulle vi ha slagit gårdagens Armenien alla dagar i veckan, året om.
Terims val av spelare i gårdagens match är inte värt att kritisera. På förhand såg den ut att vara bästa möjliga med tanke på att vi hade ett par på skadelistan. Det som bör kritiseras är prestationen på plan av manskapet och möjligtvis Terims taktiska drag under matchen.
Arda och Gökhan Gönül var oigenkännliga, Emre Bölezoglu gjorde sin sämsta match i landslaget på många många år. Mevlüt som normalt aldrig missar en målchans i franska ligan var ofokuserad när han väl fick chansen. Servet och Zan var som två klumpiga vattenbufflar, med fel motstånd hade dessa två kunnat orsaka 2-3 baklänges mål igår kväll.
Men lyckligtvis så var det Armenien, kanske ett Armenien som hade en av sina sämre dagar, som Turkiet mötte. Dem skapade ingenting framåt, kanske ett skott från 40 meter som Volkan kunde plocka. Men tända var dem, deras aggressiva spel missgynnade dem oinspirerade turkiska spelarna. Mest var det Emre och Arda som led av detta.
Planets kanske mest rörliga spelare Mevlüt byttes ut i andra halvlek. Kazim som inte imponerat under säsongsupptakten hos sitt Fenerbahce kom in och rörde om rejält i den Armeniska grytan. Redan efter ett par minuter kunde han fräckt spela fram Tuncay som rättvist gav Turkiet ledningen i matchen.
Efter ledningsmålet kom även Arda Turan igång, ganska väntat då Armenien nu var tvungna att flytta upp spelet, när Arda kommer igång så är han i världsklass och godis att skåda.
Tuncays mål var förlösande för spelet då matchen öppnade sig med fördel för turkarna. Ayhans inhopp istället för Tuncay var oförståeligt, kanske ett misstag av Terim. Missförstå mig inte nu, Ayhan var bra när han kom in men istället för Tuncay så borde Terim ha tagit ut Emre Bölezoglu. Tuncay som närmar sig storformen kunde se till att stressa sönder Armeniens uppbyggnadsfas och samtidigt skapat ytor med sina löpningar. Det kanske var så att Tuncay blev skadad, men inget som jag såg, i så fall ber jag om ursäkt för det. Men Emre förtjänade inte 90 minuter på plan igår.
Volkan och Aurelio spelade stabilt igår. Aurelio började inte så bra men avslutade som en vinnare. Semih Senturk är en riktig lagspelare, en målfarliga sådan. Fenerbahce får hålla hårt i honom om han håller samma nivå i Champion League. Semih visade att han är hyperfarlig i straffområdet när han fiskade till sig Aurelios nickskarv vid en hörna och enkelt kunde ge Turkiet den förlösande nådastöten med sitt 2-0 mål.
Vänsterbacken Hakan Balta var precis som jag minns honom från EM. Han är där, gör sitt jobb, kanske inte perfekt, men han är där. Det borde dock finnas bättre alternativ för Balta. I ett lag som spelar en offensiv fotboll som Turkiet så är Balta inte bra nog, tyvärr.
Inget snack om saken, i denna kvalgrupp så är Spanien eller Turkiet storfavoriter. Den som vinner gruppen, kommer säkerligen ha slagit den andra i minst ett av deras två möten. Därför var matchen mot Armenien ack så viktig. Matchen i Jerevan var ingen lätt uppgift och jag hoppas att det känns lika jävligt för våra övriga motståndare när dem spelar där.
Med spelare som Nihat och Hamit Altintop borta så var en 2-0 vinst på bortaplan mot ett svårspelad Armenien fullt godkänt.
