Ett stort j**** fiasko
"Så medan Besiktas och Bursaspor har något att se fram emot, får både Fenerbahce och Galatasaray ta varsin låååååååååååååååååång funderare på varför det blev så här...."
Besiktas vann programenligt och Trabzonspor stod emot bra i mötena med Liverpool även om de blev utslagna. Det var ingen som förväntade sig att de skulle ta sig vidare MEN de två andra klubbarnas (Läs: Fenerbahce och Galatasaray) insats i Europa-spelet den här säsongen kan bara beskrivas med ett ord, FIASKO!
Egentligen finns det väl hur många ord som helst man kan använda sig av men jag håller mig till ett, FIASKO!
Vems fel är det? Ledningen, tränaren, spelarna- eller fansens? Det är något man kan diskutera hur länge som helst men i slutändan återstår det ändå ett faktum. Ett faktum som slutar på ett stort jävla fiasko!
Fenerbahce och Galatasaray ska vara Turkiets två största klubbar men tog ändå bara, jag upprepar, BARA en seger av åtta möjliga mot mediokert motstånd som Young Boys, OFK Belgrad, PAOK och Karpaty Lviv. När jag gör en snabb undersökning på Transfermarkt.de (som är en helt okej källa för detta) så märker jag att det uppskattade TOTALA värdet utav dessa fyra klubbar är lika mycket som Galatasaray. Och det här handlar bara om spelarnas värde. Lägger vi till det totala värdet av själva varumärket så blir skillnaden mycket, mycket större.
Nu avgörs ju fotboll inte vid sidan om planen utan PÅ men det här visar ändå storleken på våra klubbar jämfört mot de lite mindre i ligor som vi för övrigt konkurrerar med vad gäller antalet platser ute i Europa. Det är ju trots allt inte Dynamo Kiev, Shakhtar Donetsk, Panathinaikos eller Olympiakos vi förlorar mot för då hade man väl kunnat "acceptera det" men vi ska helt enkelt (i mina ögon är det så enkelt) ta oss vidare åtminstone till gruppspel, även om vi hade ställt upp halva laget med juniorer.
Som sagt, vart felet ligger någonstans kan man diskutera hur länge som helst. Men jag ska försöka reda ut det hela.
Om vi börjar med Fenerbahces del så såg man klart och tydligt redan i matcherna mot Young Boys att lagkaptenen Alex de Souza inte längre har det som krävs för att prestera i Europa. Det här var något som tränaren Aykut Kocaman också märkte och bytte också ut honom (med all rätt) i matcherna mot Young Boys. Men sen när det var dags för första matchen mot PAOK på grekiskt mark så var brassen återigen med i startelvan och det märktes klart och tydligt.
I den sista matchen innan avgörandet i Europa League mot Trabzonspor var han däremot inte med från start och det blev direkt en stor skillnad på spelet trots att det blev förlust.
Varför inte fortsätta med ett lyckat system istället för att ändra det hela tiden? Räcker det inte med tre matcher som bevis på att vi klarar oss bättre med ett system utan Alex i startelvan?
Tydligen inte.
Men problemen slutar inte där. Avsaknaden av en stark defensiv mittfältare som dominerar är lika tydlig. För att ett lag ska kunna lyckas i Europa så krävs det att man har en stark defensiv, en defensiv som är beroende av en, ja just det, en stark defensiv mittfältare. En sån spelare finns inte i dagens Fenerbahce och det är också en stor anledning till att vi inte lyckas gå vidare.
Tar vi en titt på Galatasarays misslyckande så beror den främst på de uteblivna nyförvärven. I den turkiska ligan så har varje klubb rätt att registerera tio utländska spelare även om bara sex av dessa får vara på plan samtidigt. Okej, jag kan förstå att många kanske hellre ser att turkiska spelare får chansen och det kan jag hålla med om men de största stjärnorna finns trots allt utomlands. Galatasaray har i dagsläget Lucas Neill, Lorik Cana, Elano, Harry Kewell, Juan Pablo Pino och Milan Baros. Klubbens president Adnan Polat gick för en månad sen ut i media och lovade att flera utländska spelare skulle värvas men istället har det bara blivit två.
Och att dessa två är just nu skadade är inte heller till någon hjälp. Fansens tålamod tog slut för länge sen och efter matchen mot Karpaty så brast det för tränaren Frank Riijkaard också som klagade på de uteblivna nyförvärven.
Visst, det kommer nog att bli bättre om ett par månader men vem bryr sig om det just nu? Jag (och de flesta håller nog med mig) vill se mitt favoritlag ute i Europa år efter år för att mäta sig med de bästa. Om det går? Självklart, speciellt efter säsongen 2007/2008 då vi fick vara med om en kvartsfinal i Champions League. Vad är det man brukar säga? Vi har redan varit framme och smakat på den goda kakan och nu vill vi ha mer av den. För att inte nämna Galatasaray supportrarnas goda minnen från tidig 2000-tal då framgångarna avlöste varandra.
Vi ska inte förvänta oss att det ska bli någon guldfest varje år (tyvärr sitter det i traditionen att turkiska klubbar inte riktigt har det som krävs för att lyckas varje säsong utanför landets gränser) men vi förtjänar bättre än så här.
Så medan Besiktas och Bursaspor har något att se fram emot, får både Fenerbahce och Galatasaray ta varsin låååååååååååååååååång funderare på varför det blev så här....
***
För de intresserade så kan ni här nedan se Transfermarkts uppskattning av klubbarnas totala värde
OFK Belgrad - 10.750.000 €
Young Boys - 23.350.000 €
PAOK - 57.250.000 €
Karpaty Lviv - 16.725.000 €
Totala värdet: 108.750.000 €
Fenerbahce - 138.750.000 €
Galatasaray - 106.400.000 €
Totala värdet: 244.900.000
Och nu till något helt annat,
Inatt hade jag en dröm. Jag drömde om att det var Juventus som slog ut Fenerbahce och inte PAOK. För att sedan vakna upp och inse att vi inte är bättre så här.
