Lens - Saint-Etienne
Vi behöver se mer
Var det en one-hit wonder? Kan Kakuta, för första gången, vara bäst när det gäller? Klarar spelarna pressen av 37 000 supportrar? Är de nya bra nog? Lens måste svara ett rungande JA på alla de frågorna när de möter en gammal jätte som dribblat bort sig själv.
Fredag kväll, knappt tvåtusen av 38 000 tillgängliga platser återstår.
Nu har biljettförsäljningen har tagit fart, trots mulet väder, pandemi och ett motstånd som i och för sig har en fantastisk historia, men som inte sluter upp med några spelare man pryder pryder pojkrumsväggarna med. (Blink Adil Aouchiche.)
Claude Puel, tränaren med den fräscha och luftiga slickbacken – nej inte backslick – som leder det där laget, mötte pressen efter matchen mot Lorient och sa: det här laget har stor potential och är extremt väldrillat, jag kan hålla med om det förstnämnda. De har sin kantfart och sitt inkörda 4-4-2, men Lens demolerade dem på Stade Bollaert, och gjorde tillräckligt för att vinna på Stade Geoffroy-Guichard föregående säsong. De kan göra det igen, nu till läktarsången av 37 000 guldröda supportrar.
”Det har gått tio år sedan klubben spelade inför fulla läktare i Ligue 1.”
Lens mot Saint Etienne en söndagkväll, låter det som en fest man väljer framför Tottenham mot Manchester City? Svaret är nej, i de flesta fall. Det är öl på en murrig pub, det är hårda ärliga tag, det är håriga män som står upp och aldrig filmar, det är tjutande däck, det är tugg; ”jog on, piss off, fuck off, taking the piss”, det är fanimej Leo Cattermole på fyra burkar Nocco. Det är allt det mot en mittenmatch i farmers league? Hur låter det i jämförelse? Jag vet hur det låter för alla Lensois.
Vi måste veta varifrån de kommer, vart de är på väg, och hur de ska göra den resan. Under många långa år hade vi Gervais Martel längst fram i ledet och bar stora delar av organisationen in i framtiden. Ibland var det fantastisk, ibland var det hemskt, de åkte rutschkana upp och ner och tillbaka igen, en ligatitel – klubbens enda – blandades med haverier. . Vi tog ett litet skutt och lyfte upp, glidflög högt bland molnen och sjönk ner i våtmarken.
Lens kom dock inte att förbli i Gervais Martels händer. Efter totalt 29 år som president för Sang et or klev han av sin post, 2018. Det gör bara ont att bli beroende av någon. De borstade bort leran och gick mot en ny framtid med Joseph Oughourlian. I slutet hade de åter funnit sina rätta rutiner: det långsiktigt stringenta går före det bästa för dagen. De fick in rätt ledare - med mycket tålamod - vid rätt tidpunkt, de lärde sig nya taktiska idéer och blev bäst på minutiös scouting. De tvingades vända och vrida på varje euro när ekonomin förlamades av Covid och Mediapro-krisen, och med mindre plånbok och mer hjärna ska Oughourlian leda dem högre och bredare än Ligue 2. Lens har varken stjärnor eller lera nu. Vi har Clauss, Kakuta och Fofana och en sjundeplats som trotsade alla rimliga förväntningar. Det är förutsättningarna.
När jag ser Franck Haises lag ser jag tydlighet, jag förstår vad han vill göra och på vilket sätt han vill göra det på. Det gör det enkelt att få med sig hela spelartruppen. De vet att de inte har några världsklasspelare, och de inser att de måste kompensera det med en massa andra saker. Undvika spelet centralt, anfalla med inlägg i ytterzonerna, synkroniserad press, fysik, lungor, attackerande inövade kombinationer: väggspel, lay-off passningar, spelvändningar, och enormt mycket rörelse – smarta rörelser. De har spelvändningar från vänster till höger på kompetenta ytterbacksfötter med lungor och snabbhet, de har Seko Fofana djupledsmonster med sina ben medan Gaël Kakuta filear försvarslinjer med sitt huvud.
De har skapat ett system som ger spelarna stöd för att kunna visa upp allt det där. Alla kan maximera sina prestationer, och de flesta ser bättre ut än vad de egentligen är. Spelmetoden gör att summan av det individer kan åstadkomma tillsammans är större än den sammanlagda summan av vad varje individ kan åstadkomma själv.
Det har räck för att hota alla lag, det har räckt för att vinna mot PSG. (innan Messi.) Det borde räcka ikväll.
Motstridig fakta är ju också fakta
Saint-Etienne är ett välorganiserat defensivt aggressivt lag med ryggradskvalitet, Mahdi Camara, Zaydou Youssouf, Yvan Neyou, Lucas Gourna-Douath, Harold Moukoudi, Mickael Nade (riktigt bra senast mot Lorient) är alla kompetenta fotbollsspelare, flera av dem kan säkert hamna i större klubbar om de skruvar upp talangfaktorn. Men de är totalt impotenta framåt. Förutom deras intensiva presspel och de sparsamma individuella aktionerna från Adil Aouchiche, Denis Bouanga, Arnaud Nordin - om de nu lyckats vakna på rätt sida av skiten - har de inga direkta vapen på vare sig mittfält eller i anfallet, ingenting.
De avslutar elva gånger per match och snittar knappt ett mål, de har inte gjort mål i öppet spel på sju halvlekar, delad skyttekung blev Wahbi Khazri och Denis Bouanga på sju mål vardera. De skapar mycket men gör inga mål. Motstridig fakta är ju också fakta.
Saint-Etienne saknar en målskytt, en avslutare som kan göra två mål på en chans. För att Claude Puel ska få behålla jobbet – 24 vinster på 71 matcher – måste målskyttet lossna snart.
***
Förväntade startelvor:
Lens 3-4-1-2
Banza-Ganago
Kakuta
Machado-Fofana-Docouré-Clauss
Medina-Fortes-Gradit
Jean-Louis Leca
Saknas: Massaido Haïdara vadskada, osäker till spel. Wesley Said ljumsskada, saknas helt i matchtruppen.
Saint Etienne 4-1-4-1
Khazri
Aouchiche-Neyou Noupa-Camara-Bouanga
Gourna Douath
Kolodziejczak-Nade-Moukoudi-Macon
Green
Arnaud Nordin tillbaka från OS, Yvan Neyou tillbaka från avstäning, Lucas Gourna-Douath återhämtad från Covid-19. Charli Abi sjuk, Aimen Mouffek skadad, och Miguel Trauco saknas av familjeskäl.
***
