Beau Jeu-bloggen: Vive la France!
Gårdagen handlade enbart om vad som skulle ske på kvällen. Den grandiosa invigningen av EM 2016 – sommarens stora fotbollsfest i Frankrike. På eftermiddagen begav vi oss därför ut mot Eiffeltornet där den gigantiska fanzonen är belägen. Tanken var att vi skulle göra intervjuer där inne, men den idéen grusades omgående då vi stoppades i säkerhetskontrollen. Inga journalister välkomna, åtminstone inte tillsammans med kamera och stativ. Så det var bara att vända på klacken och tänka om.
Istället hittade vi ett bra ställe intill, med Eiffeltornet i bakgrunden. Trots fanzonen bara 50 meter bort var det oväntat lite människor klädda i matchtröjor och annan utsmyckning, och de få som hade avböjde att ställa upp på en intervju. Till slut hittade vi dock ett gäng rumäner och pratade med dem om deras tankar inför kvällens viktiga match.
Jakten på supportrar gick vidare och nu var det fransmän vi var ute efter. Även det var oväntat svårt, men på en av de många broarna fann vi vår tur och fick dubbla intervjuer. Uppdraget slutfört och nu var det snabbt tillbaka till hotellet för redigering och uppladdning på det extremt långsamma internetet, som förmodligen strejkar precis som alla andra här i Frankrike, innan det var dags att bege sig ut till arenan.
Förresten. Innan våra intervjuer åkte vi in mot stan för att inhandla SIM-kort till våra telefoner. Det här med service är någonting man behöver jobba med i Frankrike, att stå och skämta med kollegorna är tydligen viktigare och helt accepterat istället för att hjälpa kunder. Kösystem är det inte heller någon talan om. Känner att jag börjar låta som en grinig gammal gubbe nu, men som boendes i Tyskland är jag van vid ordning och reda. Ska dock inflikas att jag samtidigt är lite småförtjust i den avspända stämningen, att inte ta livet så seriöst. Kanske är det istället vi andra som borde tänka om?
Tillbaka till fotbollen då. Inte helt otippat var tunnelbanan fullsmockad av folk med samma intention som oss - att ta sig till Saint-Denise och Stade de France. Trots att folk stod trycka intill varandra och syret var högst begränsat rådde det god stämning inne i vagnen. Det franska landslaget var naturligtvis det stora samtalsämnet och det var många som trodde på en storseger för deras älskade "Les Blues".
Så fort dörrarna slogs upp framme på stationen ekade sångerna i tunnelbanekorridoren. På vägen ut stod folk med färgkritor i både Frankrikes och Rumäniens färger, redo att måla fansen. I hörnen hängde svartabörshajarna som halvhjärtat viftade med sina biljetter utan att få napp. Väl uppe från tunnelbanan tornade den pampiga nationalarenan upp sig och stämningen var verkligen på topp. ”EM 2016 kan börja nu” var känslan som gick genom kroppen, och det var precis vad det skulle göra.
Allianz Arena, Old Trafford och Emirates Stadium i all ära. Stade de France tar utan tvekan priset som det häftigaste arenan jag någonsin varit på. Våra platser var belägna nästan högst upp på den ena långsidan och sikten var helt otrolig.
Efter uppvärmning, presentation av laguppställningar och lite annat jippo var det dags för invigningsceremonin där naturligtvis David Guetta tillsammans med Zara Larsson var huvudnumret då de två tillsammans framförde den officiella EM-låten ”This One’s For You”. Även nationalsångerna var pampiga, speciellt den franska då majoriteten av arenan brast ut i sång. Bäst av allt var dock tifot. Värlsklass rakt igenom.
Matchen då? Det mesta är redan sagt. Frankrike var bleka, Rumänien bra. Trots det vann värdnationen efter ett äkta drömmål signerat Dimitri Payet, spelaren som lika bra hade kunnat lämnats utanför truppen är känslan. Hur som helst fick Frankrike en drömstart på mästerskapet utan att imponera och det är så man vinner pokaler. Det återstår att se om det räcker hela vägen den här gången, men känslan är att det bara kommer bli bättre.
För att summera det hela var det en mästerlig afton och äntligen är festen igång. Väl tillbaka i Paris och innerstad möttes vi av tutande bilar och folk som skålade i vin. Nämnde jag att festen är igång? För det är den. Och som vi älskar det.
Brist på Wi-Fi och tid har gjort att detta inlägg inte publiceras förrän nu. Inlägg från dagens händelser och upplevelser kommer antingen sent i kväll eller i morgon bitti.
