Årets: “Nästa år då jävlar!” ™
Hur är det ens möjligt för MFF toppa årets säsong? Häng på så får du se!
Ja jag vet, jag vet. Detta är naturligtvis AIKs paroll (fyra år undantagna), inte vår. Men tillåt mig sträcka ut en olivkrans: nästa år kommer att bli ännu bättre. Låter det för bra för att vara sant? Tillåt mig argumentera för min sak så ska du se att du snart är med på tåget.
För att undersöka hur nästa år ska bli ännu lite framgångsrikare bör vi först redovisa för den gånga: vad gick bra och vad gick mindre bra.
Observera att listan är subjektiv, det vill säga att det jag anser vara positivt inte nödvändigtvis är allmängiltigt. Med det sagt, till saken.
Bra
Allsvenskt guld
Champions League-deltagande
Mindre bra
Svenska Cupen
Skadorna
Avstängningar
Sammanfattningsvis en otrolig säsong, eller hur? Vad talar då för att vi ska göra det ännu bättre nästa år? Låt oss jämföra årets förutsättningarna med det nästkommande.
Tränaren.
Det är bara att buga och bocka för arkitekten bakom en av klubbens bästa säsonger någonsin. Jon Dahl Tomasson och hans bøys gjorde det, nåja, omöjliga. Stannar Jon går föreningen in på mark vi inte befunnit oss på på länge: tränarkontinuitet bortom 2 säsonger. Vem vet vad som kommer att hända här? För min del tror jag att fortsatt gnugg på spelidèn skulle ta oss till nya höjder och kanske framförallt en höjd lägstanivå, årets stora akilleshäl.
Nyförvärven som är med direkt från start.
Sergio Peña, Martin Olsson, Niklas Moisander, Peter Gwargis, Ismael Diawara, Malik Abubakari. Hoppsan hejsan.
Våra pågar.
David Edvardsson och Amin Sarr återvänder till MFF. Ett år äldre, ett år bättre. Jag tror inte att folk fullt ut förstår Edvardssons potentia och hoppas innerligt att Daniel Andersson är god för sitt ord då han säger att klubben satsar på spelaren nästa år. Vår nästa AC.
Sarrs snabbhet och explosivitet tror jag ultimat är ämnade för 9:a rollen. Målen och erfarenheterna han tar med sig från säsongen i Mjällby kommer visa sig guld värda för hans fortsatta utveckling.
Den sportsliga ledningen.
Andreas Georgsson och Robin Asterhed har återvänt hem efter lite industrispionage hos Arsenal respektive FCK via succélaget Värnamo. Jag hyser stark tilltro till deras kompetens och tror att deras arbete kommer vikta oss mot fler egna spelare, mer specialiserade spelare och en tydligare spelidè med fokus på ett lag som är starkare än summan av individerna.
Anfallsessen.
Veljko Birmancevic och Antonio Colak är acklimatiserade och redo att köra från start. Minns ni Birmancevics spel före juni månad? Ingen annan heller.
Skadorna.
Från stunden det stod klart att Ben Rosen skulle lämna oss för det onämnbara företaget på andra sidan sundet var det bara att ställa in sig på att vi skulle få flera skador. Det blir nämligen i princip alltid så när en förening byter fysiolog. Ny man in, nya processer - fler skador. Sålunda räknar jag kallt med att inkörningsfasen nu är över och att skadorna blir färre nästa år. Det finns inte att bärande spelare som Lewicki, Dahlin och AC med flera ligger runt 50% speltid i allsvenskan nästa år också. Lägg därtill att Knudsen, Toivonen och Beijmo troligen är redo från och med seriestart och vi kan konstatera att Jon står inför otroliga lyxproblem.
200 miljoner.
Många spelare kommer att lämna oss i vinter men hade ni med handen på hjärtat velat byta våra förutsättningar med någon annan allsvensk klubb? Sedan ordförande Pålsson börjat kika en hylla upp, samt aviserat att vi kommer att slå på stora trumman i det kommande transferfönstret, känner jag mig väldigt trygg i att alla som lämnar på ett eller annat vis kommer att ersättas på ett bra sätt. Det har nämligen blivit så elva år i rad. Anel blir såklart i det närmaste omöjlig att ersätta rakt av (visst, Ponne?) men i övrigt tror jag att vi har allt att vinna. Kan vi inte förlita oss till Sveriges bästa ungdomsakademi bör våra pengar och Europaspel locka en hemvändare eller varför inte en sargad stjärna likt Colak eller två?
Avstängningar.
Japp, jag är helt med på att avstängningar är självförvållade och att MFF med sin enorma bredd borde lösa det bäst av alla. Men sen står man där och lider mot ett Häcken som sedvanligt befinner sig i ingenmansland då serien går mot sitt slut och frågar sig hur MFF kan ställa upp med en ordinarie mittfältare av fem. Colak, Peña, Nielsen, AC, Rakip, Rieks, Toivonen (!): många är dem som lyckats bli avstängda vid helt fel tillfälle i år. Kan detta ändras till nästa år? Antagligen, AIKs Lustig har tagit sig ett snack med goa grannen SvFF och då brukar det gå undan.
Så, hur gör vi det då bättre nästa år? Vad gäller de två huvudtävlingarna, att vinna Allsvenskan och att ta sig till Europa, kan vi konstatera att vi nära nog nådde full pott. Visst, vi kan sikta på att nästa år ta oss vidare från gruppen i Champions League men det är nog att vara alltför giriga. Kvar står Svenska Cupen och även om gudarna ska veta att vi gör vårt yttersta för att dribbla bort oss själva i cupen varje år kan jag inte se oss få däng mot ett par Superettan-bottenlag två år i rad. Värt att tillägga är att jag bortom de rena tävlingarna tror att MFF kommer fortsätta ta stora kliv på många plan och professionaliseras ytterligare (sportslig ledning såväl som rent organisatoriskt, bland annat). Vår förening gör väldigt mycket rätt nu och vi har väldigt mycket att vara tacksamma för såväl som att se fram emot. Säsongen är slut och det kliar redan i mig inför nästa, än framgångsrikare år.
Tror du mig fortfarande inte? När Oscar Lewicki sticker ut hakan så här, då har MFF något speciellt på gång.
