”Han brinner som en valborgsbrasa” – därför vinner Hammarby guldet
Supportern och tillika skribenten Tommy Fagerberg delar med sig av sina tankar och åsikter om varför det blir Hammarby som vinner guldet i år.
Allsvenskan lider mot sitt slut och det ser onekligen ut att bli en oerhört spännande uppgörelse gällande vem som ska knipa guldet och få titulera sig mästare.
Endast fyra omgångar återstår innan vi med all säkerhet vet svaret på vilken klubb som får ta emot Lennart Johanssons pokal – och lika många lag är det just nu som är involverade i racet. Ett av dem är för många överraskande Hammarby, som efter sommaruppehållet gått från klarhet till klarhet och inte tappat poäng i mer än två matcher på de tre senaste månaderna.
Tommy Fagerberg följer den grönvita klubben slaviskt och skriver sedan länge tillbaka om Bajen här på sajten. Nu delar han med sig av sina tankar inför seriens slutspurt om bland annat vad det är som gör att Hammarby kommer står som mästare och hur han i så fall kommer fira guldet.
Guldstriden går in i sitt slutskede, hur mår nerverna egentligen?
- Kanon. Om jag summerar mina cirka 40 bast på Bajen-läktaren har jag aldrig mått bättre. Jag har i alla fall aldrig sett Hammarby spela en roligare och – förlåt modeordet – framåtlutad fotboll. Dessutom har man flyt och bra utdelning nu inför slutspurten. Mot IFK Göteborg gick väl typ de tre första skotten i mål. Mot Sirius studsade det lite flipper Bajens väg också. Men frågar du mig klockan tre på söndag är jag säkerligen inte lika lugn i nerverna.
Vad är det som enligt dig talar för att Hammarby vinner guldet?
- Att det rullar vår väg. Sedan tror jag det är helt avgörande att man vilade Johan Wiland i de två senaste matcherna, att vi har en frisk och kry förstekeeper i stället för en halvskadad dito nu när det ska avgöras. Med facit i hand var det ett smart drag.
- Sedan brinner Vladimir Rodic som en valborgsbrasa med ett självförtroende som en Oasis-refräng – sådana ingredienser kan räcka långt. Matchavgörande spelare också. Man har också fått spela ihop en backlinje ordentligt för första gången på hela säsongen. Junior är tillbaka. Avstängningshoten är relativt få. Ska jag fortsätta?
Fyra matcher återstår för Hammarby där man i tur och ordning ställs mot Djurgården, Malmö, Östersund och Häcken. Trots att det finns några på pappret tuffa uppgifter är Tommy positivt inställd.
- Med hybris likt en Råsundasork tror jag vi kommer krossa ”diffen”. Många djurgårdare jag pratat med säger samma sak, de verkar jävligt obekväma inför den matchen. Malmö har Hammarby haft framgång mot hemma de senaste åren. Varför inte denna i år också? Östersund borta är läskig, men ska Bajen nu vinna guld är det klart att man måste vinna den. De är ju med marginal det sämsta laget kvar att möta. Häcken hemma i sista, som inte har någonting att spela för. Lapp på luckan på Nya Söderstadion. Jag drömmer om den dagen. Snälla, väck mig inte.
Vad anser du ligger bakom att ni är med och utmanar om guldet?
- Den otroliga målfabrikationen under andra halvan av säsongen har nog hjälpt till. Jag tror lag börjar darra lite när första kassen rullar in, även om de så klart aldrig skulle erkänna det. Men det finns där i bakhuvudet. Då blir man ett halvt steg efter i offensiven och så är man i otakt.
- Sedan är Stefan Billborn en sådan jävla killer att det är löjligt. Dessutom har många spelare haft riktigt höga lägstanivåer. Det tror jag i det långa perspektivet är viktigare än höga högstanivåer.
Hur mycket skulle det betyda att vinna ett guld för första gången på nästan 20 år?
- Med risk för att mina två barn kommer att läsa detta undviker jag att svara på den frågan.
Med handen på hjärtat, hur trodde du det skulle gå för er inför säsongen?
- Jag tror jag tippade Bajen sexa. Jag tippade också Peking som vinnare och Djurgården tia, så mina tips är inte mycket att luta sig mot – som tur är.
Slutligen, hur kommer du att fira om ni står som mästare?
- Först promenerar jag nog tillsammans med mina söner över bron till Södermalm, sjungandes och förmodligen bölandes med alla andra. Det blir premiärmarschen fast tvärtom, precis som senast. Det är nog mitt starkaste minne från firandet 2001. Även om vi bara gick på cykelbanan då tror jag. När vi sedan sjungit arslet av oss på Medis skickar vi hem lillgrabben som är tio. Storsonen och jag går sedan ut och ölar natten lång. Förmodligen samlas gänget bakom Supportrarnas matchprogram, där jag ingår, någonstans. De vill jag gärna dela ett dylikt ögonblick med.
