EM-bloggen: - In the Ukraine traffic crazy everywhere!
Åh herre min ukrainska Jesus vilken dag!
Men låt oss ta det fån början. I och med en extremt lång resa igår med tidig uppstigning inkluderad så var vi inte alltför pigga fram mot kvällskvisten. En god natts sömn senare var vi desto mer redo.
***
Vi inledde morgonen i hotellets matsal, helt målat i chockgrönt varpå hela rummets aura skrek förort till Murmansk. Där fick vi skräckbeskedet att kaffe inte ingick, det kostade hysteriskt mycket som ”tillval” då kaffe uppenbarligen klassas som en lyxvara här. Frukosten då? Robban fick fem prinskorvar och lite ketschup, jag en sagolikt äcklig omelett. Ni hör ju själva vilken start på dagen!
***
Därefter ut i huvudstadens sinnessjuka trafik, vi satte fart mot Dinamo Kievs träningsanläggning där Sverige höll en öppen träning. Till vår stora förvåning hittade vi stället tämligen omgående. Ni ska veta hur svårt det är. Vi har ingen GPS, ingen kan engelska och skyltarna är på ett låtsasspråk som ingen förstår. ”Känsla” är vad som gäller, en känsla som guidade oss rätt den gången…
***
Träningen var annars lugn där spelarna mest kände på gräset. Till min stora förvåning funkade inte internet i pressrummet (varning för ironi), varpå jag återigen fick sitta maktlös och kolla på när Robban bloggade. Jag hann dock med en kaffe, stort plus till svenska fotbollförbundet som köpte ett gäng kaffeautomater åt det samlade presspacket!
***
Då vi hade två timmar dötid fram till dess att det svenska landslagets hotell hade öppet hus beslutade vi oss för att åka in till stan igen. Inne på Olympiastadion hämtade jag min pressackreditering (otroligt vacker arena, MITT i Kiev för övrigt). Därefter blev det tuffare. Kievs samtliga bilägare var ute på gatorna och när vi väl tagit oss hela vägen till det område Sveriges landslag bor i började helvetet. Det ligger till så att Sverige bor mitt ute i skogen, vid en sjö, bakom ytterligare en miljard trä. TOTALT omöjligt att hitta. Vi kom tillslut dit klocka 17.00 (öppet hus mellan 16-18). Vi släpptes inte in, nonchalanta hotellvakter viftade med sina cigaretter och bad oss flytta bilen – då vi var rätt säkra på att vaktgardet hade vapen gick vi motvilligt men bestämt med på att dra där ifrån. Så kan det gå.
***
Därefter nästa stora projekt. Ordna internet till min Mac. Efter en tre timmar (!) lång promenad fann vi en affär nere i en grop under en tunnelbanestation. Till min extremt stora lycka löste sig allt och nu kan jag äntligen arbeta ordentligt! Därav detta extremt långa blogginlägg.
***
Vi passade även på att svänga förbi ”FAN ZONE”, jag blev imponerad. En stor del av Kievs huvudgata, med målgång i Frihetens Torg, är avsedd för fansen. Det låg öl och mattält överallt och även ett område bara för svenskar!
***
Ukraina älskar gamla hits - där samtliga låtar har gjorts om i "house-version". Tror inte jag hört en låt än så länge som inte är mixad till någon hysteriskt snabb house/techno-variant.
***
Det går rykten om att Camp Sweden ser ut som att 7000 personr redan tältat där i fyra år. Vi får återkomma på den pucken, vi ska dit imorgon. Då får ni se bilderna...
***
Vi tog en taxi tillbaka till hotellet. Chauffören hette Sasha och snackade härlig "Borat-engelska", så fort vi åkte förbi någon korsning eller mörk gränd sa han:
"Look! There strip bar!"
Han var inte heller nöjd med trafiken i huvudstaden:
"Crazy everywhere"
Men han var nöjd med oss. Så nöjd att han gav oss sitt nummer, vi skulle bara ringa nästa gång vi behövde en taxi!
***
Nu ska jag och Robban knäcka en sovjetisk bira på balkongen och lyssna på lite 80-talshits! God natt!
