Tiden vrider oss mot ljusare tider
Känns som en evighet sedan domaren blåste tack, adjö och farväl till fotbollssäsongen tjugohundratretton på ett regndränkt och något avslaget Kopparvallen i begynnelsen av månaden som då var november.
Mörkret har sedan dess tagit en allt större plats över oss, stormar har namngivits och presenterat sig innan de virvlat vidare, det avklädda och bistert nakna landskapet omkring oss har för ett kort ögonblick hunnit klä, pyntats och lysa upp av ett snötäcke som precis hann lägga sig till ro, innan regnet kom tillbaka, suddade ut och fick landskapet att somna om igen.
Somnat har också en oförglömlig legendar vars betydelse för vårt Åtvidabergs FF aldrig ens går att försöka ge sig på att försöka beskriva med så enkla ting som ord.
Gunnar Ericsson.
Vars kärlek, varma omtanke och givmildhet gentemot Åtvidabergs FF var oändligt.
Lika oändligt kommer det varma minnet av Gunnar Eriksson för alltid leva kvar inom Åtvidabergs FF.
Vila i frid Gunnar Ericsson.
Din stjärna kommer för evigt lysa över Åtvidabergs fotbollshimmel i gott sällskap med så många andra stjärnor som redan tagit plats och genom sin närvaro gör oss påminda om att kärleken till Åtvidabergs FF är någonting som alltid lever kvar och aldrig någonsin slocknar bort i glömska.
####
Mycket har hänt sedan säsongen 2013 slog igen, känslorna har hunnit att såväl spira som att deppa och till och med att hicka till av häpnad för ett ögonblick.
Egentligen ingen större skillnad då på tillvaron som rådde mellan Gefle i mars och Häcken i november, då känslorna under sju månader ständigt pendlade mellan att just spira och deppa mellan en och annan sällsynt hickning.
Jodå.
För visst är det väl skillnad på känslorna som föds mitt i hetluftens nervtyngda korståg, mot känslorna som nu för ett ögonblick vaknar upp ur en dvala och visar livstecken i det monotona vakuum av tomgång, där vi befinner oss just nu under några envist långa, tunga månader målade i mörker.
Men samtidigt är det ju också som så att de livstecken som anropar från Kopparvallens näste mitt i detta sömniga vakuum mellan det som varit och det som komma skall, kan komma att ha en väldigt betydande avgörelse kring vilket väderstreck humöret, välbefinnandet och våra mungipor kommer att peka och dra åt under fotbollsåret 2014.
Som är nästa utmaning.
En utmaning som lurar bakom ännu ett gigantiskt långt förspel som alldeles snart drar igång igen.
####
Jag befinner mig fortfarande i en tid för återhämtning, då det ännu är läge att slappna av och varva ner, möjligheter att ladda om batterierna, tömma ut känslor som ändå inte går att återvinna och bereda plats för kommande känsloorkaner som garanterat lär anlända några månader bortom 2014 års högtidliga ankomst.
För mig är det livskvalitet att tillåta sig själv att sträcka ut på soffan bakom en värmande och sprakande brasa och bjuda tankarna på en vandring bakåt i tiden och plocka fram några av de pusselbitar av de hjärtformade minnen som var med och lade grunden för det bygge som idag är det pampigaste, stoltaste och mäktigaste i hela Östergötland och det sammanlagt åttonde största i hela fotbolls Sverige.
Varje seger som under säsongen kapslades in får så klart känslorna att röra på sig än idag.
Den så förlösande sköna första tretaggaren som kom hemma mot AIK, den så välkomna storsegern mot Djurgården som i ett nafs dränkte tugget om måltorka, den sköna trippeln i bortasegrar som sprängde svåra förbannelser sönder och samman med triumferna som ägde rum borta på Hisingen, i Borås och på Strandvallen, överkörningarna som ägde rum hemma mot Mjällby, BP, Öster, Helsingborg... än stryker sig stråk av segerdimmorna kvar någonstans i det undermedvetnas arkiv.
Åttondeplatsens heder och känslomässigt viktiga betydelse har inte bara med titeln som storebror och titeln i sig själv att göra, skillnaden i den ekonomiska ersättning som Åtvidabergs FF kammade hem gentemot lagen som hamnade strax under vår nivå, minglar inte om några småpengar, här snackar vi cash i miljonklassen som några fler poäng i sluttabellen kom att betyda för oss.
Stålar som får vilken spargris som helst att dra på smilbanden.
När man är och gräver i minnena så finns det förstås också vassa taggar av minnen som sitter kvar och gör sig påminda. Besöken i våra största städer slutade allihop med tunga magplask, givmildheten mot Magnus Eriksson var alldeles för påtaglig i båda mötena med MFF, medan det var pinsamt genant och onödigt att behöva se Mattias Mete dominera fullständigt i sin nya Syrianska mundering mot oss, insatserna hemma mot HBK och Gefle blev båda två till ett bedrövligt sorgligt farväl av toppstriden och båda Östgöta derbyna ökade förståelsen för hur det känns att bli dränkt i en pissoar.
Med titeln storebror i bakfickan så är det nu definitivt läge att också uppgradera denna psalm av stolthet genom att inför 2014 års två superheta derbyfighter tacka för senast och sen släppa på all form av ödmjukhet och istället för några vaggvisor för lillebror, plocka fram allt det där som bor i hjärtat, musklerna och magin kring ÅFF och få segersångerna att äntligen vända hemåt mot Mecka igen.
Många förbannelser bröts 2013, det finns fler som definitivt förtjänar att ödeläggas och släckas ner.
Storleksmässigt är Åtvid en kommun runt plats nummer 190 i Sverige, fotbollsmässigt bland de allra mäktigaste och absolut största.
Vilket förklarar varför ord som magi och mirakel aldrig känns som överdrivna i sällskap med Åtvidabergs FF.
####
Sedan säsongen släcktes ner och truppen äntligen fick välbehövlig vila så har sportgruppen istället tagit över huvudrollen och klivit fram i rampljuset.
Och man har gjort det med bravur.
Värvningen av Viktor Sköld var ingenting annat än klockrent grym och visar vilken kvalité och nivå Åtvidabergs FF befinner sig på numera.
Erik Mobergs val att flytta till ÖSK kom som en magsup från ingenstans och rubbade för ett ögonblick den skönt vaggande känslan i efterdyningarna av åttondeplatsen och värvningen av Viktor Sköld.
Och magplasket följdes av ett vemodigt farväl.
En skönare inställning, karisma, pondus, karaktär, image, stil, drivkraft och kämparglöd än vad Oskar Möller visat tillsammans med spexig humor och en ständig glimt i ögonen, är förmodligen omöjlig att finna.
Zlatan får ursäkta, men gentemot Oskar Möller kammar du noll i just dessa kategorier.
I ÅFF tror jag fotbollssäsongen 2011 var Oskar Möllers allra främsta då han tillsammans med Magnus Eriksson i anfallet banade väg för en historiskt ruskigt viktig återkomst till allsvenskan.
En säsong som han inledde som premiär målskytt borta mot Västerås SK och avslutade som segerskytt uppe i Sundsvall med ett mål som fixade biljetten tillbaka till stjärnornas sköna galax.
Avgörande frontfigur från början till slut under ett år som var gyllene.
Nu har han gjort sitt i Åtvidabergs FF.
Tack för allt Oskar Möller. Minnet av dig kommer aldrig att lämna Åtvidabergs FF.
Nästa presskonferens presenterade Petter Gustavsson från Djurgården. Fotbollsmässigt en väldigt allround och flerfiligt användnings bar lirare, precis en typ av spelare som passar ÅFF alldeles utmärkt och som blir en viktig tillgång.
Därefter levererades det en riktig smällkaramell av modell större som förkunnade att Åtvidabergs FF inlett ett samarbete med självaste Europeiska fotbolls giganten Benfica.
Visst svajade det till inne i kupan.
Vart det samarbetet ska landa framöver känns bara som stimulerande och spännande.
Och rätt stort. Om man nu ska vara försiktigt ödmjuk och vårda sitt språk.
Nyförvärv nummer tre presenterades innan jul och denna tidiga julklapp var ingen mindre än mittbacken Månz Karlsson från Östers IF. En på marknaden attraktiv spelare som valde ÅFF, vilket känns suveränt underbart och det var inte utan att det med Månz Karlsson i truppen, infann sig en känsla att pusslet inför 2014 plötsligt låg färdigt och klart.
Man fick omedelbart en angenäm känsla som direkt vittnade om att Viktor Sköld, Petter Gustavsson och Månz Karlsson besitter och äger precis sådana mjuka personligheter och jordnära egenskaper som är som gjorda för att passa in och lyckas tillsammans med allt det som omfamnar och utgör hela Åtvidabergs FF.
Distans och ödmjukhet.
Sen är det ju svårt att hålla inne med att det ser ruskigt förbannat bra ut med den här synnerligen intressanta truppen som just nu står till Åtvidabergs FF förfogande och som snart ska påbörja det gigantiska förarbete, som förväntas stå flygfärdigt nån gång i slutet av mars månad.
Peter Svärdh och Niklas Egnell är frontfigurerna som ska leda denna långa procedur.
Och de äger båda två mitt fulla förtroende.
####
År 2013 är snart redo att läggas till handlingarna. Någonstans tickar det en klocka som sakta vrider oss mot ljusare tider, i min byrålåda ligger en oöppnad tjock svart dagbok för år 2014.
Dagboken ligger ännu orörd, inte en enda bokstav har ristas in eller förevigats på sidor som ännu är tomma och blanka.
Tids nog ska dagboken öppnas och det första som ska beredas plats är mina alldeles privata tankegångar, målsättningar och förhoppningar knutna till mitt älskade Åtvidabergs FF kommande allsvenska säsong.
Jag kan redan idag innan fyrverkerierna hunnit välkomna det nya året och innan jag öppnat upp dagboken för 2014, avslöja att det är med en positiv känsla inombords som jag försiktigt kikar in i det nya och spännande året som ligger framför oss.
Jag bär på en känsla som vittnar om att Åtvidabergs FF står väl rustat inför framtiden.
En känsla som bådar gott men som egentligen inte betyder ett skvatt.
För den sanna sanningen som väntar på oss någonstans i framtiden, är det ingen av oss som ännu vet någonting om....
Gott nytt år.
/// Allas Broder
