Lundqvists krönika: Det vilar en förbannelse
"Vi var nog många som tänkte "åh nej, inte en till" när Fredrik Björck hjälptes av planen med en skada som från läktarplats såg allt annat än lindrig ut."
Vi var många som visade förvånade anleten när vi tog plats på läktaren halvtimmen innan matchstart mellan AIK och Assyriska. Fler än jag tittade undrande på värmningen och frågor som "Var är Gary?" och "Ser du Andreas?" hördes spritt på träläktaren.
Håkan Svensson såg vi på plats men tydligt var att Daniel Örlund skulle vakta målet. Mycket hjälp av det lilla programbladet hade man tyvärr inte heller. Jag förstår att det är svårt att få allt rätt när man måste ändra i sista stund men efter ett par besök på Skytteholm nu skulle jag snarare vilja be AIK att inte dela ut några blad alls istället för blad fyllda med desinformation.
På bladen står den ordinarie tröjnumreringen och jag tror att de flesta som tar sig ut i vinterkylan för att titta på träningsmatch vet om att Daniel Hoch har tröja nummer nio precis som de vet att det inte var Hoch som sprang runt i det numret igår. Men för dem som inte vet det är det nästan ännu värre eftersom de blir felunderrättade.
Skador och sjukdomar är sådant man får leva med och det verkar ju vara rätt ok med de flesta. Gary ska snart vara igång och vad beträffar Åslund och Andreas så handlar det om sjukdomar vilket känns betydligt bättre än skador. Ändå kan jag inte låta bli att känna att det vilar en skadeförbannelse över AIK. Vi var nog många som tänkte "åh nej, inte en till" när Fredrik Björk hjälptes av planen med en skada som från läktarplats såg allt annat än lindrig ut.
Nu står vi där igen månaden före seriepremiären med skador på 6-7 spelare som alla aspirerar på en plats i startelvan. Det känns absolut som om snart måste det här vända. Skademåttet är minst sagt rågat. Särskilt som de glada dagarna med en extremt bred trupp är förbi. För tre år sedan hade vi ersättare av högsta allsvenska klass på så när alla positioner. Av de killar vi såg igår som spelade istället för de som är skadade eller sjuka är det inte någon som håller för spel i allsvenskan med ett möjligt undantag - Martin Mutumba. Än är han inte flygfärdig men får han matcha en del i år så kommer han säkert att bli det. Killen har en underbar teknik, är fräck och företagsam, orädd och rolig att se.
Så var det då helgens gästartist. Holländaren John van Loenhout. Nu såg jag inte BP-matchen men väl matchen mot Café Opera. Jag tycker nog att den ratade nigerianen visade bättre takter under 45 minuter mot Fiket än vad Holländaren gjorde mot Assyriska. Visserligen gjorde han ett snyggt frisparksmål men det tycker jag inte räcker för att det ska skrivas kontrakt med honom.
Nej, nu blir det till att slicka såren, träna och spela ihop bästa tänkbara elva i La Manga och komma tillbaka redo för att ta pokalen från Djurgården. Må bara förbannelsen snart brytas.
