Kalmar FF-supportern Linus Hellman tar rygg på den aldrig sinande debatten om damfotbollen.
Inte heller jag kan se den utvecklingen, men det är fullständigt ointressant. Förhoppningsvis utvecklas alla sporter, men det säger inte något om kvaliteten på produkten. En utveckling med 100 % (hur mäter man föresten det?) säger ju bara att sporten i jämförelse med sig själv har blivit dubbelt så bra. Om det innebär att den är bra får vi inte veta av den siffran. Om Tina Nordlund nu har rätt så innebär det för mig bara att damfotbollen tidigare var ännu mycket mer usel än den är i dag, och det kan aldrig bli en orsak till att öka uppmärksamheten och/eller intresset.
Det är möjligt att damfotbollen har utvecklats snabbare än herrfotbollen (tvivlar dock starkt), men det är fortfarande så att den måste nå den nivå då den är TILLRÄCKLIGT bra innan man kan kräva uppmärksamhet, pengar och intresse.
”Så avslutar Jonas Appert sin krönika, fast han i andetaget innan sagt att damtennisen numer är mer underhållande än herrarnas dito. Varför är den det? Där skiljer sig också män och kvinnor åt när det gäller teknik och rörelsemönster. Där är fortfarande herrarna bättre än damerna om man nu ska jämföra dessa ”äpplen och päron”. Kanske är det för att damtennisspelare har mer utmanande kläder som Appert stannar kvar i sitt zappande på Eurosport, men det rimmar ju illa med det som citeras ovan... ”
Tillbaka till lågvattenargumentationen. Jag kan förvisso inte se vad det skulle vara för fel med att tycka att någon eller några är snygga, men att reflexmässigt utgå från att det är detta som styr någons tv-tittande blir bara för lågt. Jag tycker också att damtennisen är underhållande, och i det hänseendet klart jämförbar med herrtennisen, om inte t.o.m. MER underhållande. Och det alltså trots de fysiska skillnaderna. Damtennisen och herrtennisen skiljer sig mycket åt, men vem har sagt att skillnader nödvändigtvis innebär att det ena är sämre? Damtennisen är väl så teknisk som man kan begära (det är INTE damfotbollen). När det gäller tennis kan det dessutom vara en fördel om det går aningen långsammare: det gör det mer underhållande att titta på. De fysiska skillnaderna blir här till en fördel för damerna. Det sambandet saknas i princip helt inom fotbollen. Även när det gäller konkurrensen håller damtennisen måttet. Visst, det finns fortfarande skillnader mellan konkurrensen inom damtennisen och konkurrensen inom herrtennisen, men dessa är inom rimlighetens gräns och markant mindre än skillnaderna mellan dam- och herrfotboll.
”Däremot kan jag hålla med om att förhållandet prestation-motprestation gäller. Där har många, särskilt då av spelarna själva, en konstig syn. Man vill bli jämförd med herrar ibland och ibland inte och då är det ju svårt att bli tagen på allvar. MEN prestationer måste jämföras med prestationer.”
Vem har motsatt sig detta? Snacka om att leverera självklarheter. Blir lite rädd att jag misstolkar Olander, att han egentligen menar att alla prestationer som innebär att man är bättre än man var tidigare (eller än andra inom samma sport är) är detsamma som att man därmed förtjänar uppmärksamhet, pengar och intresse. Vore skrämmande.
”Allsvenska herrlag erhåller cirka 4 000 000 kr i bidrag per förening. Tillsammans får de allsvenska klubbarna cirka 56 000 000 kronor. Superettans lag får cirka 2 000 000 kr per förening. Sammanlagt 32 000 000 kronor.
I allsvenskan samt superettan pumpas det det in cirka 88 000 000 kr. Allsvenska damlag får 100 000 kronor per förening tillsammans 1 200 000 kronor 2003. Damlag i div 1 får inte en krona. De föreningar som ingår i tipselit pojk 2003 erhåller 300 000 kr. Det är 22 föreningar som erhåller dessa 300 000 kr per förening. Sammanlagt 6 600 000 kr.
Detta stöd är 200 000 kronor mer än vad ett allsvenkt damlag får.”
Man belönas efter hur man levererar. Möjligen kan inte förbundet till 100 % verka efter den tesen, men det måste råda ett samband mellan hur mycket pengar man drar in och hur mycket pengar man får. Damfotbollen levererar en usel produkt, som få eller ingen vill se, och då levererar den inte heller några pengar till förbundet. Herrfotbollen drar in enormt mycket mer pengar, t.ex. genom större sponsorintresse, astronomiskt högre ersättning för tv-rättigheterna, mer publik på landskamperna, större internationella framgångar, mer uppmärksamhet i media och generellt sett ett markant högre intresse från allmänhetens sida. Jag har inga siffror att luta mig mot, men det känns snarare som att damfotbollen får en större del av den ekonomiska kartan än den rent ekonomiskt sett borde ha. Därmed inte sagt att den inte ska ha de pengar den nu får. Till viss del måste även andra värden få styra, men det kan bara handla om ett marginellt hänsynstagande.
”Damspelare på elitnivå får inget till skänks. Får ta ledigt från jobb för träningar och matcher. Får köpa egen utrustning och sälja Bingolotter varje vecka. Samtidigt förväntas de lägga ner samma tid på fotbollen som en herrspelare.
Ser man detta framför sig, så tycker jag att det är en prestation att få någon tjej över huvud taget att satsa på fotbollen.”
Del III.
