En grå dag
Och en seger utan glädje.
En kanske oväntat stor publik slöt upp på läktarna kring Skytteholms IP för dagens match mot BP. Personligen trodde jag att den något märkliga tiden samt den grå himlen och kylslagna luften skulle hålla publiksiffran nere, men jag misstog mig. De senaste matcherna har Hammarbys fina spel värmt de som sökt sig dit, så var det inte idag.
Första halvlek var inte bra, det är bara att erkänna. Matchen inleddes med hyfsat jämt spel och några halvchanser genom Pohja och Kennedy. Efter en kvart kom Hammarbys första mål. Chansen dök upp ur ingenting, en av BP:s backar slår en riktig ”kompispassning” till sin egen målvakt. Markstedt hinner före, snor bollen av den hjälplöse burväktaren och lägger in bollen i tomt mål.
Det skulle dock visa sig att detta inte var matchens enda målvaktstavla. Strax efter fick BP sin enda ordentliga målchans på hela matchen. Efter diverse trassel i eget straffområde får Nicklas Carlsson chansen att nicka/brösta in bollen mellan benen på Jon och vidare in i hammarbymålet. Tyvärr för Jons del var detta i princip det enda han hade att göra på hela matchen så han fick aldrig chansen att revanschera sig.
Det såg länge ut som om halvleken skulle sluta oavgjord när Fjörtoft fick grepp om bollen mitt på plan. Norrmannen vände upp och slog en perfekt genomskärare till Pohja som iskallt satte den i mål. Motståndarna hann knappt göra avspark efter målet innan domaren blåste av halvleken.
Trots ledning var det svårt att hitta ljuspunkter i spelet. Mittbacksparet Stoor och Gerrbrand var darriga och likaså Jon i sitt enda ingripande. Kantspelet var inte i närheten av vad som presterats under tidigare matcher och anfallarna glimrade endast till vid två tillfällen, därav paussiffrorna. Överlag saknades rörelsen, glädjen och gnistan i spelet.
Andra halvlek var bättre. Den inleddes med två bra skott av Kennedy som båda slank utanför ramen. Några minuter senare stod det klart vem som skulle utses till matchens BP-spelare. Målskytten och lagkaptenen Nicklas Carlsson gör en idiottackling på Fjörtoft strax utanför eget straffområde. Carlsson ger Kalle en stenhård tvåfotstackling bakifrån utan någon som helst möjlighet att faktiskt nå bollen. Carlsson, som dessutom hade ett gult kort sedan tidigare, tilldelas rött kort direkt av domare Fröjdfeldt och får lämna tillställningen. Fröjdfeldt gjorde på det hela taget en bra match men var stundtals allt för petig.
Om Bajen haft övertaget innan utvisningen blev det nu ännu mer påtagligt. Trots att BP snabbt fick in en ny spelare på plan var den grönvita dominansen total. BP kom mer eller mindre inte över halva plan under andra halvlek.
Som väntat stod det också snart 3-1. Mittfältet bryter en BP-utspark och Kennedy drar igång ett anfall på högerkanten. Pohja skarvnickar inlägget vidare till Markstedt som får två chanser att lägga in bollen i mål. Strax efter gör Micke Andersson 4-1 med en välplacerad bredsida efter en Bajen-hörna.
4-1 blev slutresultatet även om det kunde ha blivit betydligt mer. BP vek ner sig totalt i andra halvlek och bjöd stundtals sämre motstånd än vad ”Pröpa” gjorde här om veckan. Antalet kvalificerade målchanser som borde ha suttit i andra halvlek var så många att jag till sist inte orkade notera dem. Trots detta var inte spelet speciellt bra, snarare tvärtom.
Bland de Hammarbyare som gjorde en bra match kan Fjörtoft, Pohja, Markstedt och Max nämnas. Max byttes ut mot Hella med någon minut kvar på grund av en lättare skada.
Kennedy var även han bra och hade bara otur som inte kom med i målprotokollet. Det märks dock stundtals att Kennedy har matchats hårdare än övriga spelare sista tiden.
Det ”nya” kortpassningsspelet är mycket underhållande att titta på men stundtals blir jag fundersam. När backlinjen istället för att göra det rätta, det vill säga slå en längre passning, står och duttar sinsemellan har det gått för långt. Jag kan tänka mig att vissa spelare vill bevisa för tränare, publik och sig själva att det kan hantera lagets ”nya” spelstil. Men som siste man framför eget mål är det varken rätt tid eller plats för detta.
I ärlighetens namn hade jag under matchen lite svårt att känna den där rätta entusiasmen. Morgonens nyhet om Kentas bortgång gjorde mig sorgsen. När jag fick nyheten och såg att Söderst@dion inte hade någon officiell text ute satte jag mig ner och skrev.
Eftersom jag tyckte det var viktigt att inte hafsa ihop något tog det ganska lång tid. Mycket tack vare att jag satt och lyssnade på Kentas låtar medan jag skrev. När jag äntligen var klar visade det sig att LåN precis hunnit före mig. För att inte lägga ut samma ”nyhet” två gånger valde jag att avstå.
Det gnager dock att Hammarby inte genomförde en tyst minut i samband med BP-matchen. Jag hoppas dock innerligt att detta beror på att man inom föreningen anser att en träningsmatch varit för fjuttigt för Kenta och att man istället väntar tills den allsvenska premiären. I så fall är det en bra idé så att så många Hammarbyare som möjligt ska få chansen att delta i denna tysta hyllning.
Nedan följer den text jag avstod att publicera under förmiddagen:
En stor artist har lämnat oss
Allas vår Kenta har plockat ner skylten.
Jag tänker inte skriva en dödsruna över någon som jag inte mött på tu man hand. Kenta kände jag som så många andra genom TV:n, genom uppträdanden som det under guldfesten 2001 och framförallt genom hans musik. Därför låter jag hans musik tala.
”Jag har hört en saga. Om en annan värld,
där människan ger värme åt alla runt omkring.
Där alla som du möter betyder någonting.
Och ingen vet att jag väntar
och ingen vet att jag finns till.
Och ingen vet att jag längtar
och ingen vet vad jag vill.
Finns det ingen som kan hjälpa,
så jag hittar mig själv.”
Bajenland har blivit en stjärna fattigare, himlen en rikare.
Tack för allt, din musik lever vidare.
Bajen Forever.
