Inför: IFK Göteborg - Bodö/Glimt
Andra gräsmatchen för Blåvitt år 2003.
Fredagens match mot FK Bodö/Glimt blir den femte för IFK Göteborg under denna försäsong. Två segrar, en förlust och en oavgjord säger inte särskilt mycket om formen egentligen och laget tas inte heller ut efter vanliga premisser. I träningsmatcherna är det ju ofta tvärtom den som är minst i form som tas ut för att få matchträning. Bosse Johansson kommer sannolikt att, dessa första matcher på gräs, inrikta sig på att se så många spelare så mycket som möjligt på tänkbara positioner.
Vad är det då för lag som står för motståndet på fredag? Under årets turnering (La Manga Cup 1) har Bodö/Glimt hunnit med att möta Brann. Matchen slutade 1-1 och det var, precis som för Blåvitt, Bodö/Glimts första gräsmatch för året. Inte så konstigt eftersom Bodö ligger i höjd med Gällivare och Pajala. Laget spelar i gult ställ med svarta inslag. Laget är inte det mest kända eller framgångsrika i Norge men man har stor betydelse för sin landsända som symbol och man har försett Rosenborg med flera spelare av klass under åren. Man har dock aldrig vunnit ligan och klubbens sportsliga målsättning idag är att minst bli femma – sexa.
BK Häcken har nyligen värvat Eirik Dybendal från Bodö/Glimt och han verkar spås en lysande framtid på Hisingen. De spelare som har mest meriterande bakgrund i Bodö/Glimt är Fredrik Kjölner, back (Vålerenga, Molde), Runar Berg, mittfältare (AC Venezia, Rosenborg), Stig Johansen, anfallare (Southampton, Helsingborg) och Ville Lehtinen, anfallare (Sheffield United).
Vad kan man då förvänta sig av Blåvitt imorgon? Till att börja med vill jag att vi tar bort ordet förväntan ur det blåvita vokabuläret i år och ersätter det med förhoppning. Det är just så det är, att vi med Bosse Johansson vid rodret har förhoppningar.
Vad gäller matchen imorgon är resultatet inte oviktigt, det är det aldrig, men inte heller något att stirra sig blind på. För egen del vill jag veta hur Hasse klarar av ytterligare en match efter alla sina skador. Får han spela de sista 45 minuterna eller bara sista kvarten? Går han då in som anfallare igen eller väljer Bosse och Jonas att matcha honom på en kant?
Den sortens frågor känns mångt mycket mer intressant att studera i detalj och analysera in i det perversa, än att trist konstatera att; "målskyttet visst är ett problem i år igen". Nu är inte Bosse den som ligger sömnlös över det, tro mig. Så mer tålamod och förståelse från supportrarna vore på sin plats.
För mig är försäsongen lycka. Ren och skär lycka. Ingen kan på allvar mena att mitt lag efter några få dåliga insatser inte är att räkna med. För de vet inget. Att just inte veta har aldrig varit mer underbart än mellan februari och mars. Vilken vettvilling som helst kan påsta att mitt Blåvitt kommer åka ur, jag glider ur det. Jag låter det passera och sparar försvarstalen till hösten.
Först då kan de nå mig, blotta mig och förnedra mig. Just nu är bara glädje och nyfikenhet. Imorgon spelar Blåvitt på en solig och blåsig plan i La Manga och går ut och gör det på bästa sätt de förmår. Och det räcker för mig, för det är försäsong.
>> Bodö/Glimts hemsida.
