Camp Kebab Revisited
Stor intervju med Tom Prahl!
Tisdag kväll. Det är just innan middagen ska serveras. Vi sitter nere i lobbyn. Närvarande är förutom intervjuobjektet och undertecknad tre andra journalister från följande tidningar: Aftonbladet, Kvällsposten och SDS. Vi får cirka tjugo minuter gemensamt med Prahl. Ingen exklusivitet, kanske någon av er grymtar. Nej, men eftersom de andra skribenterna maximalt får använda sig av tvåtusen tecken och jag skriver minst det femdubbla så blir det ändå matigare; fylligare. Dessutom har ju jag fler citat att plocka fram under de här dagarna nere i Turkiet eftersom jag umgås så intimt med hela truppen.
Jag högaktar Tom Prahl. Det vet ni. Jag tycker att han är en av de viktigaste människorna bakom den förvandling som Malmö FF har gått igenom sedan återkomsten till allsvenskan hösten 2000. Jobbet han har lagt ner är utan tvekan ovärderligt. Allt annat är rent nys. Nu verkar många tycka att hans tid är över. Att han skulle stå för en sorts gammaldags och förlegad fotbollsfilosofi. Återigen: rent nys. Så tycker ingen av spelarna i truppen. Så tycker ingen som kan det minsta om fotboll. Jag hade, och det här har jag skrivit flertalet gånger, gärna sett ett nytt femårskontrakt med Tom Prahls signatur underst. Nu blir det inte så. Det vet jag. Det vet ni. Och det vet Tom Prahl själv. Han säger det inte. Ingen säger det. Det är förbjudna ord så här i slutet av en säsong med många viktiga matcher kvar att spela. Men Tom Prahl tränar inte Malmö FF nästa säsong.
Nu till intervjun. Tom Prahl är dödligt trött på sportjournalister. Jag förstår honom. Det enda man vill veta är huruvida klubben tänker straffa Joseph Elanga för att Aftonbladet har en suddig bild där en svart mansperson kör i en Mercedes. Vad ska han svara på det? Dessutom tvingas han analysera hela säsongen efter varenda spelad match. Det normala är ju annars att man går igenom säsongen när den är färdigspelad. Inte innan. Vi kan ju faktiskt fortfarande vinna allsvenskan. Inte för att jag tror att vi gör det. Djurgården är alldeles för stabila för att tappa åtta poäng. Men det är ju i alla fall fortfarande fysikaliskt möjligt. Och tänk om det omöjliga skulle hända; vi går ifatt Djurgården och Göteborg och vinner! Vad ska tidningarna skriva då? Att det var en misslyckad och bortkastad säsong? Eller att de anat hela tiden att det skulle gå bra?
Får ni ihop ett lag på torsdag?
TP: Jaaa… Daniel är ju hemma, han är avstängd. Anders har problem med sina ljumskar, det är väl tveksamt i nuläget om han är aktuell. Och Edward får vi ju tyvärr inte använda härnere. Där är en del nytt folk i truppen. Så det handlar mest om att vi ska få en fungerande startelva. Lite med utgångspunkt för hur vi ska spela men också lite med utgångspunkt för hur det såg ut igår. Men som jag har sagt till spelarna: vi får inte lägga oss ner nu och ge upp för här finns fortfarande väldigt mycket att spela för även om vägen fram till guldet är lång. Det handlar ju också om nästa år och om att göra en bra avslutning i år på alla sätt. Även om det var en tung resa hem igår så måste vi se framåt. Jag tycker ändå att andra halvlek är bra från vår sida. Det måste jag tycka, faktiskt. Tittar man på statistiken så är det helt jämnt på pappret. Men jag förstår att om man ligger under med 2-0 och inte gör mål på de chanserna vi har i andra halvlek så blir det aldrig riktigt hett. Det liknade väl lite matchen ifjol när vi mötte Djurgården hemma, då det regnande så satans, då vi hade en urladdning och spelade ut dom. Då hade dom lite problem med sitt lag; Zoran hade slutat och det var ny tränare. Vi har ju egentligen inte fått ihop den här säsongen riktigt nån gång. Även om jag hade stora förhoppningar igår att vi skulle få det så blev det inte så. Det var väl först i andra halvlek som vi vann närkamper, som vi löpte, som vi flyttade upp laget så snabbt och rakt som vi måste göra mot ett så pass bra lag som Djurgården ändå är. Och jag tycker ändå att den här Edward är inte bara en spännande spelare, utan också en rejäl spelare, och jag hoppas att han kan bidra lite till att det vänder. Så att vi skapar chanser, att vi gör mål.
Varför har den här säsongen blivit som den har blivit?
TP: Vi håller på och utvärderar hela tiden nu… att hålla på och utvärdera en hel säsong efter varje omgång, det blir lite fel. Jag är tacksam om jag slipper det. Vänta med den utvärderingen tills det är slut. Men varför? Ja, det kan ni säkert klura ut bra själv. Vi har ju inte fått ihop laget. Skoog blev skadad, Mackan blev såld, vi hade svårt att få ihop ett väl fungerande forwardspar som producerar mål. Försvarsspelet har varit OK i stora delar av säsongen. Men tar man bort Sundsvallsmatchen så har vi ju gjort för lite mål. Vi jobbade verkligen i somras på att få ihop spelartyper som vi ville ha, det är ju ingen hemlighet att vi jobbade på Micke Nilsson, att vi jobbade på Stefan Ishizaki, så att vi skulle få en kantspelare, en inläggsspelare också. Men det känns som sagt tröstlöst att utvärdera en hel säsong efter varje runda. Låt oss slippa det och se fram emot det som kommer och försöka göra en bra avslutning. Sen får ni ta fram dom stora sågarna efteråt istället, det är bättre. Som det nu är så är yxorna, hammarna och svärden framme efter varenda match.
Det kändes som ett slut i och med Thun-matchen?
TP: Ja. Jag håller med om att det var mycket luften som gick ur efter Thun borta. Men om vi säger detta till oss själva, om vi börjar lyssna på allt negativt som står om oss så börjar vi själv tycka kanske att vi är så jävla dåliga. Och det är direkt livsfarligt. Nu handlar det om att göra en bra avslutning. Och när det ser som jävligast ut så finns det faktiskt möjligheter att skrälla. Besiktas har inte besegrat oss över två matcher ännu, dom är inte vidare. Det finns ju fler klubbar i allsvenskan som haft det tungt ett tag; men i och med att det är Malmö och vi är mästare så blir det mycket uppmärksamhet. Och det ska vi ju ha också, men… jaja, så är det.
När du kritiserade värvningarna ni gjort så sa du att det var ett ”vilt skjutande”?
TP: Nej. Jag har aldrig sagt ”vilt skjutande”. Jag har aldrig använt det uttrycket. Det vet jag inte var det kommer ifrån.
Hur skulle du vilja formulera det då?
TP: Vi har inte lyckats. Vi måste dra lärdomar av den här säsongen. Och jag säger ”vi”. Och lärdomarna är att det har sina vanskligheter att värva under sommaruppehållet för att vi vet inte riktigt vilken status spelarna är i. Och vi får också ha en större beredskap; och det gäller inte bara vi, det gäller alla svenska klubbar, att plötsligt så försvinner ett par spelare under sommaren, att man får bygga upp ett lag två gånger per säsong. Och nota bene: jag säger lärdom. Lärdom. Jag säger inte att någon i föreningen har gjort fel, utan vi får dra den lärdomen tills nästa säsong. Och sen gäller det också den här lärdomen om att hitta spelare efter position.
Innebär inte det här att du inte har varit med om att välja spelare?
TP: Jag har varit med. Det är så här det fungerar: initiativet att värva en spelare kan komma dels från mig, dels från Hasse. Men när vi väl bestämmer oss för att skaffa en spelare så har vi förankrat det på bred bas. I styrelsen och i ledarstaben. Men sen var initiativet kommer ifrån; det är olika. Och vi letade efter positioner, men det var inte så lätt. Vi jobbade ju på Micke Nilsson. För att beskriva det här med att leta efter positioner.
Känns det som att det blir svårare att värva spelare? Att de hellre går till Danmark och Norge än inom Sverige?
TP: Ja. När det gäller att värva från konkurrenter så är den ekonomiska verkligheten sådan att i fallet Ishizaki så valde han Vålerenga på grund av den nya artistskatten i Norge. Så visst: ekonomin spelar in. Mattias Lindström, till exempel, som vi också var intresserade av ifjol när han gick till Aalborg är väl också ett sånt fall där pengarna och den gynnsamma lagstiftningen betyder en hel del. Jag tyckte redan ifjol att man borde kunna ha likartade skatteregler i EU; det är väl inte orimligt? Det här har ju inte gagnat vår inhemska fotboll. Men nu sitter vi och summerar det som har varit igen. Och så får jag läsa i tidningarna imorgon att det är motsättningar i MFF. Vi får ju ingen lugn och ro. Även ni måste ju kunna förstå? Vi är ju inte nöjda; det kan vi inte vara.
Om man ser framåt mot matchen på torsdag istället; spelar du 4-5-1, då?
TP: Det kan nog bli ett sånt spel, ja. Även om det inte var en hundraprocentig utdelning mot Maccabi så tror jag att vi kommer att göra det. Eller så kan det bli som vi gjorde igår, vi stabiliserade ju matchen rejält när Daniel ramlade ner lite med Hasse; då tyckte jag att vi tog över matchen rätt så bra. Då spelade Yksel som spets, framför Hasse och Daniel.
Men du har ju inget folk till mittfältet?
TP: A jo. Jag har Tomas. Jag har Hasse. Jag har Yksel. Alla de tre kan spela centralt på mittfältet. Och jag kan till och med använda Afonso i en offensiv mittfältsroll, då åker Yksel ut på kanten. Och jag kan spela med Glenn och använda Joseph på mittfältet, som vi gjorde mot Sundsvall. OK; det är ingen uppsjö av spelare, men jag kan absolut få ihop ett lag som på pappret ska kunna fungera.
Vad har du att säga om mannen från Elfenbenskusten?
TP: Ja, han är aktuell. Jag tror att både han och Edward kommer att vara bra spelare för Malmö FF; problemet är att byta mittbackar hela tiden som vi har gjort, vi har spelat med så många olika mittbackskonstellationer. Det tar ändå lite tid att spela in sig. De perioder vi har haft kontinuitet i laget, som vi fick ifjol höstas och 2002 med Hasse och Jörgen på mitten och Peter och Skoog där framme då vi öste in mål, då har vi spelat som bäst.
Känns det som att ni ska rädda den internationella äran på torsdag?
TP: Nej, så känner inte jag det. Vi ska göra en bra match. Visa oss själva; visa våra fans. Och sen göra en bra match mot HIF och göra en bra match mot Göteborg. Det är det jag hoppas på. Vi ska göra ett bra resultat här nere så att matchen lever till vår hemmamatch. Men visst hade det varit ett bra svar på att allsvenskan är så dålig om vi nu skräller här nere. Det hade varit ett bra svar.
Du sa igår att Joseph Elanga måste skärpa sig?
TP: Robert Laul jagade mig med den här mikrofonen, han gick med mig i tio meter, och han testade, testade, testade: ”Är inte Joseph ett föredöme för yngre?”, ”Vad säger du?”, ”Vad ska hända?”, ”Ska ni stänga av honom?”, och jag tänkte, vad ska jag säga här. Så jag sa precis så här: ”Jag vet inte vad som har hänt. Jag har inte sett Joseph köra bil. Men är det så att det här stämmer så får såklart Joseph skärpa till sig, för det är inte acceptabelt, skulle det hända en olycka så är det fruktansvärt”.
Har ni pratat med honom, då?
TP: Jag har inte suttit och haft ett kvartssamtal med Joseph. Jag vet inte hur mycket det här är föreningens affär egentligen, det här är privatpersonen Joseph Elanga. Föreningen har ställt en bil till förfogande, det är sant. Men det stora ansvaret måste ligga på Joseph själv. Att han som en vanlig medborgare fullgör sina skyldigheter.
Man kan ju tycka att det är rimligt att föreningen tar tillbaka den här bilen?
TP: Jag kan inte kommentera det. Det kan jag inte svara på nu, det reder jag inte ut. Det måste vara en styrelsefråga. Det får du prata med Bengt om. Men man kan ställa det i relation till alla de där överfallen som skedde i Malmö i helgen, de blev rapporterade allihop, men nästan inga kommer att fullföljas, de bara bordläggs, och så Joseph som kanske satt sig i en bil och kört olovandes. Sätt detta i relation och försök skruva det rätt. En vanlig medelsvensson borde få den vinklingen också till frukostkaffet, så att han inte bara sitter och tänker att Joseph Elanga är världens största buse.
En helt annan fråga. Varför har vi blivit så dåliga på defensiva hörnor?
TP: Ja du. Lite kraftfullhet på första stolpen. Majstorovic var ju obetvinglig; han hade många kilo, det gick inte att flytta på honom. Vi är väl lite tunna muskulärt där. Vi kanske ska flytta om lite folk där. Men sen Majstorovic och Jon försvann så har den sammanlagda arsenalen såväl på de defensiva som de offensiva fasta situationerna blivit svagare. Och i takt med att vi blivit det så försvinner också tron på att man kan göra mål på fasta situationer. Det är väldigt mycket självförtroende.
