Gästkrönika: Laddade uppgörelser (3/5)

Slaget vid Guadalquivir

”El Derbi” är en företeelse som faktiskt få i Sverige känner till men som ändå tillhör en av de största fotbollstillgivelser denna världsidrott kan bjuda på: det är mötet mellan Real Betis och Sevilla FC. Att det är Sevilla i Spanien vi pratar om behöver knappast längre nämnas. Dessa lag är inte några av de mest kända i Sverige, trots Real Betis växande supporterskara även här, men faktum kvarstår att dessa matcher är det mest intensiva som ”La Liga” har att bjuda på. Detta vet spanjorerna om och när dessa lag möts är det knappast någon i Spanien som inte väljer sida, antingen för de grönvita från Heliópolis eller de rödvita från Nervión.

Varför är då denna match föremål för ett sådant fanatiskt intresse bland spanjorerna? Och är inte ett möte mellan Real Madrid och FC Barcelona en ännu större tilldragelse? Det må vara; mötet mellan dessa supergiganter kan med fog påstås vara världens största fotbollsmatch, alla kategorier! Men ändå är det så att den matchen saknar det essentiella i vad ett derby är och det är det enkla faktum att lagen faktiskt inte är från samma stad. Det är faktiskt fullt möjligt att bedriva ett helt liv i sin respektive stad och aldrig stöta på någon som håller på det andra laget! De dagliga konfrontationerna som krävs för att hålla rivaliteten mellan två lag vid liv saknas och egentligen finns det utrymme för att ventilera sitt veritabla hat gentemot ”de andra” endast de gånger dessa två lag spelar mot varandra.

För annars är det så att ”aldrig mötas de två” och att den starka antagonism som råder mellan dessa klubbar egentligen inte borde existera. Klubbarna kommer inte från samma stad och uppvisar inte heller några större skillnader i demografin bland sina anhängare. Rivaliteten mellan dessa lag är egentligen en produkt av något annat, mera av regional- och statspolitik än av reell konkurrens på stadens bakgator.

Men vad ska man då säga om matcherna där Real Madrid möter Atlético Madrid eller FC Barcelona spelar mot RCD Espanyol? Inte mycket egentligen; dessa matcher kan på fullt allvar jämföras med vilken annan match i ligan som helst. De två supergiganterna har genom hela sin historia varit alldeles för upptagna av att hata varandra för att lämna något större utrymme för antipatier gentemot sina respektive stadsfränder.

Och däri ligger skillnaden i en match mellan Real Betis och Sevilla FC och något annat i den spanska fotbollsverkligheten. Då Real Betis faktiskt sprungit ur Sevilla FC har rivaliteten klubbarna emellan varit något som följt med sen födelsen. I början var Sevilla FC en klubb som var stängd för folk som inte tillhörde den övre samhällsklassen och då en arbetare i början av förra seklet nekades medlemskap med motiveringen att han tillhörde underklassen, lösgjorde sig ett antal människor ur Sevilla FC och bildade vad som senare skulle komma att bli Real Betis. Därmed var den sociopolitiska skillnaden och grunden för rivalitet mellan klubbarna lagd.

Real Betis Balompié skulle, trots sitt kungliga tilltalsnamn, komma att bli en klubb för arbetare och vänsteranhängare medan Sevilla FC tillhör de övre regionerna av samhällstegen med allt vad som kommer till. Så har det varit genom alla år klubbarna funnits och så är det än i dag. Även en geografisk tillhörighet kan skönjas mellan de olika supporterskarorna där Sevilla tillhör de norra och centrala delarna medan Real Betis mera hör hemma i de västra och södra delarna av staden.

Någon religiös skillnad existerar inte mellan dessa bägge föreningar; i Spanien är ju som bekant alla katoliker. Trots detta har den spanska staten och kyrkan spelat en avgörande roll för klubbarnas relativa tillvaro. Francoepoken är den period som påtagligast har inneburit en skillnad klubbarna emellan. Sevilla FC tillhörde som nämnt samhällseliten och därmed hade såväl staten som kyrkan gjort sina val. Stödet var uppenbar gentemot de rödvita och dessa var inte sena att utnyttja det. De som en gång valt det grönvita lägret kunde med fog påstå att inte bara statsapparaten som marknadskrafterna var emot dem utan att även de kanoniska intressena motarbetade dem. Många är de exempel där Real Betis-anhängarna känt att till och med de gudomliga krafterna valt sida vilket inte gjort deras tillvaro lättare. Sevilla FC sågs alltmer stå för allt som var fel och orättvist i Spanien. Sevillas supportrar såg naturligtvist sina antagonister som dåliga förlorare och har gjort allt för att historiskt sätta uppstickaren på plats. Det finns otaliga exempel genom åren där bägge lagen vunnit eller förlorat till synes oförklarliga matcher om resultatet bara gått det andra laget emot.

En rolig anekdot bör nämnas i sammanhanget: för några säsonger sedan upptog Sevilla FC den sista platsen i tabellen och Real Betis var trea nerifrån och det stod alltmer tydligt för alla att bägge klubbarna skulle åka ur. Då kallade självaste ärkebiskopen i staden (en av de mäktigaste posterna i den katolska kyrkan!) till mässa för att inför högre makter be om att åtminstone en av klubbarna må klara sig kvar. Detta på det att staden i alla fall fick behålla en av sina representanter kvar i den högsta serien. Detta var faktiskt något som även uppmärksammades långt utanför landets gränser då det var en av få gånger i historien där kyrkan inte bara uttryckte sitt stöd för Sevilla FC utan faktiskt lyckades trycka in Real Betis namn i samma bön… En rivalitet som knappast några andra kan jämföra sig med.

Den intensiva fiendskapen mellan dessa klubbar ligger alltså i mer än bara klubbfärgerna. Sevilla är inte större än att alla känner varandra och därmed känner man alltid någon som tillhör det andra lägret. Rivaliteten klubbarna emellan blir påtaglig när den skär igenom familjer och därmed är det inte lätt att undvika den. Att de sociala och politiska sektioneringarna i samhället spelat en avgörande roll för de bägge klubbarnas tillvaro är ställt bortom allt tvivel. Fiendskapen mellan klubbarna i Andalusiens huvudstad är sammanhängigt med ett sammelsurium av faktorer där rivaliteten inte bara ligger på fotbollsplanen utan genomsyrar hela samhället. För den enskilda fotbollssupportern blir det lätt att hitta den ingrediens som passar bäst och därmed välja sida. Även om Real Betis och Sevilla FC kommer från den lilla staden Sevilla går det att dra paralleller till hela det spanska samhället. Därav det genuina intresset som mötena dessa lag emellan alstrar. Symboliken lämnar ingen spanjor oberörd.



Nästa del publiceras i morgon.

Pablo / pablo@lizama.com2003-03-12 07:00:00

Fler artiklar om Djurgården