Gästkrönika: Laddade uppgörelser (4/5)
En sorgsen Allsvenska?
Så hur står det då till med våra egna matcher här i Allsvenskan? Vi kan börja med att konstatera att ingen är profet i sitt eget land och att skriva nutidshistoria om den egen tid man lever i är bland det svåraste som finns. Jag förstår att några kommer att tycka att mina slutsatser är felaktiga eller att jag utelämnat en massa som borde ha fått plats i en sådan här krönika, men sådan är ju sporten; subjektiv och egentligen föremål för en massa eget tyckande.
Finns det några klassiska derbyn i Sverige? Ja, det finns en hel del sådana som platsar in under ordets rätta betydelse; IFK Malmö – Malmö FF, IF Sylvia – IFK Norrköping och GIF Sundsvall – IFK Sundsvall är bara några av de exempel man kan lyfta fram. Gemensamt för dessa matcher är att trots att de kan kategoriseras som uppgörelser mellan lag från samma stad så har de helt enkelt en alldeles för lokal anknytning för att intressera några andra än lokalpatrioter. Detta beror till största delen på att det ena laget historiskt sett alltid varit överlägset det andra och därför gjort dessa möten till något av ”storebror möter lillebror” där utgången varit ganska given.
Att det mindre laget dessutom till största delen spelat i de nedre regionerna av seriesystemet medan det andra varit i åtminstone en högre serie har också bidragit till att urvattna rivaliteten mellan dessa lag. Matcher dessa lag emellan är händelser som endast återkommer med flera års mellanrum och är därför inte några evenemang som supportrarna kunnat flockas runt år efter år. Det är få matcher i fotbollssverige som regelbundet kunnat leva upp till supportrarnas förväntningar (farhågor?) och dessa återfinns bara i storstäderna; Stockholm och Göteborg.
Jag skulle vilja påstå att matcherna där Djurgårdens IF möter AIK (och vice versa) är den tillgivelse i Sverige som med största tydlighet uppfyller vad svenska idrottsintresserade människor skulle kalla ett derby. Detta av flera skäl. Det första och tydligaste är naturligtvist den inneboende rivaliteten mellan dessa två av svensk fotbolls giganter. Dessa föreningar har framgångsrikt år efter år lyckats hålla sig i toppen av föreningslivet i Sverige och därmed lyckats locka till sig trogna supporterskaror som sträcker sig långt bortom de naturliga geografiska upptagningsområdena för dessa lag. Detta gör att ett möte dessa två emellan inte bara är en tilldragelse som intresserar stockholmspubliken, utan man kan lugnt påstå att hela Sverige tittar på. Det stigande intresset för Stockholmsderbyn som vi har upplevt under de senaste åren är nog det största beviset för denna tes.
En match mot Hammarby IF tycker jag inte tillhör dessa stora. Visserligen har de en mycket stor och bred supporterskara men ”lillebror” har ändå alltid stått i skuggan av sina fränder från Solna och Djurgården. Att de häromåret äntligen lyckades bli Svenska Mästare räcker inte heller för att påstå att Bajen nu vuxit in i kostymen; det krävs en hel del mer än så innan man kan säga att Hammarby får skriva sitt namn bland de två andra som så totalt dominerat Stockholmsfotbollen. Till skillnad från DIF och AIK verkar Hammarby sakna den stabilitet som krävs för att år efter år kunna kalla sig en bra fotbollsklubb och därmed har rivaliteten gentemot de grönvita blivit därefter. Endast tiden kan avgöra om jag har fel angående detta men än så länge har Söderbröderna en hel del kvar att bevisa.
Göteborg då? Man kan om man generaliserar säga att IFK Göteborg varit arbetarnas lag och att Örgryte IS tillhör de besuttna. En viss rivalitet finns ändå inskrivet i klubbnamnen, där IFK alltid stått för det genuina föreningslivet och IS betytt något mera, något som inte alla föreningar kunnat kalla sig. Och att Örgryte tillhör de bättre sociala områdena i Göteborg är något som alla vet. Men är allt detta verkligen sant? Räcker detta för att påstå att detta också är ett av Allsvenskans stora derbyn med alla ingredienser som hör till?
Kanske, men inte fullt ut. Visserligen har Göteborgsderbyt på sistone också växt till grandiosa proportioner och historiskt sett har mötena mellan dessa lag också tillhört något av det bättre våran Allsvenska kunnat bjuda på. Men jag tycker inte att det räcker. Aldrig så stolt som ÖIS må känna sig baserat på sina stolta traditioner men jag har intrycket att IFK Göteborg ändå är snäppet större. Kanske inte på fotbollsplanen just nu men i allt runt omkring. Alla vet vi att kamraterna just nu endast genomlever en tillfällig svacka och att det inte kommer att dröja länge innan de åter vinner den mark de har tappat. Örgryte må vara en av Sveriges bredaste föreningar men på fotbollsplanen verkar det ändå som de har mycket kvar att vinna.
Vän av ordning påstår nu att Örgryte IS var en av de föreningar som införde fotbollen i Sverige och därför historiskt sett alltid kommer att vara större än konkurrenterna från Kamratgården, men där svarar jag att vi låter resultaten tala för sig själva. ÖIS må ha varit fotbollssveriges giganter men är knappast det längre.
Och GAIS? Tyvärr är de alldeles för små fortfarande för att ens komma i närheten av en jämförelse med sina två mycket större stadsfränder. Något av Hammarbyvarning över den klubben…
Sista delen publiceras i morgon.