Pehrsson lägger skorna på hyllan
Mittfältaren Magnus Pehrsson har beslutat sig för att sluta med fotbollen. Hans skadade knä vill inte bli helt bra.
Hoppet är det sista man har kvar. Magnus Pehrsson har hoppats på hoppet i över en år. Hans skadade knä har vägrat att bli bättre trots stenhård och målmedveten rehabträning. Nu är tyvärr även hoppet slut.
I dag meddelade Magnus Pehrsson i ett öppet brev på www.dif.se att han slutar med fotbollen. Beskedet kommer kanske inte som någon överraskning, men likförbannat känns detta som en dödsannons.
Sektion F vill tacka Magnus Pehrsson för hans tid i Djurgården. Framförallt var hans sista säsong, 2001, något utöver det vanliga. Pådrivaren och dynamon var en starkt bidragande orsak till att Djurgården kom på andra plats. Förhoppningsvis så kommer Djurgården att behålla MP inom organisationen.
Från djurgårdshåll rapporteras att klubben inte kommer att försöka hitta någon ersättare till Magnus.
Tack för all fotbollsunderhållning Magnus!
”Magnus Pehrsson är nummer ett...
Saxat från dif.se:
Efter 1,5 års slit och kopiös mängd av rehabträning känner jag att det får vara nog. Knäet har sakta men säkert blivit bättre och med det har hoppet ökat. Men efter att ha varit med och tränat med laget i Kina känner jag att det inte håller för fotbollsspel och framförallt inte på elitnivå. Det ihop med risken för framtida men, gör att jag kommit fram till detta sorgliga och jobbiga beslut.
Jag har haft några underbara år i klubben och jag vill passa på att tacka alla som jag har arbetat med, spelare, ledare, kanslipersonal, ordningsvakter, publikvärdar och styrelsemedlemmar. Ett extra stort tack vill jag också rikta mot alla supportrar som stöttat mig och laget alla år. Ett av mina starkaste minnen av er är från i somras på Gamla Ullevi i matchen mot IFK Göteborg. Hela klacken sjöng "Magnus Pehrson är nummer ett" o s v, det var en grym känsla! Det visade att ni inte glömt bort mig.
Vad som händer nu och i framtiden vet jag inte, men jag vill arbeta inom fotbollen och väldigt
gärna för Djurgården, klubben i mitt hjärta.”
/Magnus Pehrsson
