Büss på dom! Införrapport Malmö FF-Helsingborg

Det är dags att rädda säsongen. En seger mot HIF på tisdag är det andra steget i operation ”Rädda säsongen”.

 Säsongen 2005 kommer inte att gå till historien som en av våra bästa. Jag är ingen Tony Ernst som fortfarande hoppas på guld. Det tåget har gått, men jag tror fortfarande vi kan rädda säsongen. Avancemang till UEFA-cupens gruppspel och en plats bland de tre främst i Allsvenskan hade räddat säsongen, i mina ögon. Segern mot Besiktas borta var det första steget. En seger mot Helsingborg blir det andra steget.

Formen hos di himmelsblå är minst sagt svårbestämd. Innan landslagsuppehållet blandades 6-2-segrar mot det eviga spöket Sundsvall med totala misärmatcher som till exempel den mot Thun. Efter uppehållet verkar ingenting ha förändrats, och kalkoninsatsen mot Djurgården följdes upp av bragdmatchen i Istanbul. Det är nu dags att pågarna visar lite stolthet och prov på att de faktiskt älskar den här klubben och göra visa att vi kan vinna flera matcher i rad.

MFF kommer inte att förändra något defensivt jämfört med hur vi spelat på sistone. Asper i mål bakom backlinjen med Höiland, Abelsson, Persson och Elanga. Nye Kouakou fortsätter att vara fyra miljoner väl spenderade pengar. Dock fungerade försvarsspelet bra senast mot Besiktas, och det är kanske inte helt fel att köra vidare på samma backlinje trots att en viss hjälte från Haifamatchen har darrat betänkligt.

Mittfältet blir däremot förändrat, om man får tro den gode Sven Liljegren Sr. och det gör vi ju. Marcus Pode flyttas ner till en yttermittfältsplats, och kompletteras med Yksel Osmanovski till höger och Daniel Andersson och Hasse Mattisson centralt. Att få in Hasse centralt ser jag som odelat positivt. Dels har ingen av de övriga alternativen, Anders Andersson, Känning 1 (Thomas Olsson) och Känning 2 (Jari Litmanen), briljerat i år och dels har Hasse ett helt annat djupledsspel än någon av dem. Det har saknats hela året.

På topp verkar Edward Ofere få chansen från start efter sitt fina inhopp mot Djurgården. Den store och nickstarke nigerianen kan vara en spelare som kompletterar Afonso väl. Jag höjer dock ett varningens finger över det faktum att jag tycker vårt anfallsspel fungerat som bäst när Afonso haft en löpvillig anfallare bredvid sig. Men å andra sidan har jag aldrig sett honom spela bredvid en riktig centertank, förutom då i matchen mot DIF då vi faktiskt spelade klart bra i andra halvlek.

HIF då? Denna fula kusin från landet, som saknar såväl våra meriter, som våra publiksiffror och u. Laget spelar enligt 4-5-1, vilket jag tror kan ha kostat dem guldet. HIF har ett bra lag för att spela 4-4-2, men det gör man inte och det kan vi utnyttja. Med ett disciplinerat, högt försvarsspel, kanske med ordentlig uppvaktning på Atiba Hutchinson, så ska vi nog kunna få bukt med den fula kusinen.

Så alltså. På tisdag smäller det. Vi har haft många måstematcher, och jag vill se fler. Vid förlust kan troligtvis inte allsvenskan räddas längre och vi får förlita oss på en ny bragdmatch mot Besiktas. Vid seger kan vi fortfarande knipa andraplatsen, efter ”Blåvitts” debacle mot DIF, och säsongen kan leva vidare. Nu är det dags att vi supportrar visar var vi står och lyfter fram de blåa pågarna. Nu är det dags att visa vad vi från Malmö är gjorda av. Nu är det dags. Büss på dom!

0 kommentarer