Benjamin Kibebe, del 2
- Någonstans i slutändan finns målet att komma ut och få spela i Europa.
AIK:s trend har inte gått spikrakt uppåt de senaste åren. Ändå tror Benji, som Money kallar honom, att det kommer bli ett riktigt kul år när jag frågar om hans målsättningar inför säsongen.
- Det är att vi ska vinna allsvenskan, det är nummer ett. För min egen del känner jag att jag har förbättrats mycket, jag vill visa vad jag går för. Ta lite revansch från förra säsongen.
- Efter förra säsongen kände jag en besvikelse, men nu i efterhand känner jag att det kom något positivt ur det. Jag har tränat mycket hårdare, därför tror jag att förra säsongen var ett nyttigt år för mig. Året innan spelade jag varenda match, jag tror att man behöver lite motgångar ibland. I år är jag bättre tränad både fysiskt och psykiskt, det tror jag inte att jag hade varit om det gått jättebra ifjol.
När inte allt går riktigt som man tänkt sig, höjs ibland högljudda och kritiska stämmor på Råsundas läktare. Att spela i Sveriges största lag medför att man också spelar inför en av Sveriges mest kritiska åskådarskaror något som inte alltid är kul.
- Kritiken märker man av och visst blir man lite påverkad. Hur man tar sådant är givetvis olika från individ till individ, men jag tror att den kritik man som spelare ger sig själv är lika stor som den omgivningen kan ge. Visst påverkas man, men det går inte att grotta ner sig i det. Spelar man på den här nivån får man ta det negativa med allt det positiva som också kommer ur det.
Häromdagen fick lagledningen ringa Herfölge och meddela att skadorna i truppen var för många varför Gnaget inte hade tillräckligt med manskap för match. Kibebe vet dock inte vad det är som hållit honom frisk och skadefri.
- Jag vet inte vad alla skador i truppen beror på. Jag har kört hårt och tränat mycket själv, men jag vet inte om det är därför jag är frisk. Jag tror definitivt att det varit nyttigt att jag gjort det, jag känner mig starkare. Om det är därför man är frisk eller inte, det vet jag inte.
Frågar ni er inte varför det just är i AIK det hela tiden är mycket skador?
- Det är faktiskt sant, det är nästan varje år det ser ut så här. Vi tränar nio pass i veckan, men jag vet inte vad det kan bero på faktiskt.
Tränar ni rent av för mycket?
- Jag vet inte om vi tränar för mycket, det är nog olika från person till person hur mycket kroppen tål. Jag kör mer än de nio passen och kör min egen styrka när jag får en chans. Jag hoppas att vi nu när vi anpassar träningen till individiden, de som behöver löpträning får det och de som behöver något annat får det, märker en bättring.
Janne Stahre har sedan förra året jobbat med den individuella träningen i AIK, något han själv tycker har gett resultat. Med Uhrin som tränare blev det inte lika mycket jobb med kollektivträningen för Stahre, men nu är han återigen mer med på träningspassen, något Benjamin uppskattar.
- Det känns bra, han kommer med feedback och kommer med idéer om hur vi ska förbättras. Det hjälper jättemycket att ha ett stöd som förklarar för dig hur du ska lösa en situation bättre, det är svårt när man själv är mitt i situationen att bedöma det annars. Han betyder mycket för vår utveckling.
Kibebe berättar för mig att det är som mittback han trivs bäst och får han själv välja är det där han ska starta varje match. Det vill även flera andra spelare, alla med stora kvalitéer, men den hårda konkurrensen är något som snarare verkar sporra Kibbe.
- Det är jättesvårt att prata om vad man själv är bra på, men jag tycker jag har en bra speluppfattning. Jag tycker jag kan förbättra många av mina förmågor, än har jag inte nått toppen av min kapacitet.
Förra året var det Island och Turkiet som fick påhälsning av Allmänna Idrottsklubben, i år vill Benjamin ut på än fler arenor. Efter ett SM-guld är Benjamins drömmar givna.
- Det är att det går riktigt bra för oss i Uefa-cupen. Att vi får möta något bra storlag det skulle vara ett drömscenario. Någonstans i slutändan finns målet att komma ut och få spela i Europa. Därför är det jättekul att komma ut och möta de riktigt bra lagen och mäta sig med dem. Då kan vi känna hur vår kapacitet är i jämförelse med deras.
Med dessa ord om Europa avslutar vi samtalet och drömmer oss istället ut till de fantastiska arenor vi i höst ska besöka.
