Förlust i seriefinalen
Djurgården kontrade bra, ”Ölme” såg rött och ”Sella” siktade mot himlen. Det slutade kort sagt inte väl på Ullevi.
Man måste ha marginalerna med sig för att vinna någonting och för tillfället verkar det vara som förgjort för vår del. Trots skador och avstängningar lyckades Blåvitt ställa ett riktigt starkt lag på plan för att möta Djurgården men det var gästerna som hade flytet i de avgörande situationerna och kunde åka hem med tre poäng och en klar serieledning.
Blåvitt startade matchen riktigt lovande och satte hela tiden hög press och stressade Djurgården vilket gjorde att de inte kom igång offensivt. Ulander hade fått chansen från start efter lång tids frånvaro och var mycket pigg och gjorde bra löpningar på högerkanten samtidigt som Mild och ”Alex” vann det mesta på det centrala mittfältet. Däremot var det rätt tunt med riktigt farliga avslut på mål, Djurgårdens backlinje skötte sig och när det inte räckte så var Tourray bra med. Dessutom var det lite som vanligt, vårt spel såg riktigt lovande ut fram tills straffområdet men sedan är avsluten för tama eller så krånglar man till gång efter gång. Det blev gott om halvchanser men sällan mer än så.
Något som också är otroligt onödigt är när backlinjen slarvar och tappar bollen vilket leder till spelvändningar, det skedde flera gånger i dag, bland annat i den 22:a minuten när ”Ölme” tar alldeles för god tid på sig och förlorar bollen till Kusi-Asare vid mittlinjen. Magnus tvingas sänka Jones och drar på sig ett gult kort tidigt i matchen. Djurgården spelade nästan mer 4-5-1 än 4-3-3 men de visade ett par gånger om sin förmåga att snabbt vända på spelet och i den 31:a minuten kom de snabbt till avslut efter det att ”Ölme” slår en chansboll framåt i gapet på mötande djurgårdare. Bollen spelas upp till Kusi-Asare som skarvar vidare till Hysén och Adam hinner inte täcka avslutet. Skottet är stenhårt och Bengt når inte men som tur är studsar bollen i högra stolpen och ut.
Blåvitt kommer snabbt tillbaka och Ullevi jublar när Selakovic sätter dit bollen i den 35:e minuten. En frispark slås in i straffområdet och efter lite studsar får Mild fram bollen till Selakovic som slår in bollen i mål. Tyvärr vinkas det av för offside och det är bara att konstatera att linjedomaren valde att hellre fälla än att fria trots att det måste ha varit i stort sett omöjligt att se om det verkligen var offside eller ej. Blåvitt fortsätter ändå att styra matchen i slutet av halvleken och skapar ett par chanser, det bästa läget har Mild men inte helt oväntat skjuter han utanför trots bra läge.
Totalt sett var det ändå en bra första halvlek av IFK, man hade kopplat greppet om mittfältet, hade mycket boll och höll uppe speltempot. Den stora överraskningen var helt klart Ulander som inte precis såg ut som om han just gjorde comeback och hade varit tveksam till spel. Samtidigt så var säkert DIF något mer avvaktande än vanligt och ville inte riskera något bakåt.
Det skedde inga byten till inledningen av andra halvleken men Djurgården hade tvingats byta ut Kusi-Asare just innan paus och Nomvethe kom in på högerkanten vilket gjorde att Sjölund gick upp som central anfallare. Det var också Sjölund som efter bara några minuters spel av halvleken passade fram Hysén till 0-1. Bjärsmyr försökte stöta upp på Daniel men låg lite för långt ifrån vilket gjorde att han inte kunde stoppa den fina framspelningen ut på högerkanten av straffområdet där sedan Tobias Hysén löpte ifrån Adam och tryckte in bollen mellan Bengt Andersson och stolpen.
Blåvitt hade startat den andra halvleken lite mer tveksamt än den första men efter den första chocken så tog man åter tag i spelet samtidigt som DIF givetvis gärna backade hem för att försvara ledningen. Det blev nu väldigt mycket bollinnehav för IFK och också en del chanser, Bästa läget hade kanske Ulander som gjorde en egen räd i den 60:e minuten och tvingade Tourray att boxa till hörna. Samtidigt så flyttade IFK upp laget så mycket att det hela tiden fanns öppningar för kontringar från gästerna och med de snabba spelare de har på topp kändes det som om det kunde bli farligt bakåt.
Blåvitt jobbade dock på och till slut kom utdelningen, George går tufft in en duell med Johannesson men Fröjdfeldt friar och bollen går fram till Selakovic i offensivt straffområde, det kändes inte helt planerat men bollen passas sedan fram och tillbaka mellan George och ”Sella” ett par gånger om innan Stefan till slut lyckades trassla in den i mål från nära håll och kvitteringen sitter där. Det är då cirka 20 minuter kvar av matchen och det känns inte omöjligt att IFK skall kunna vända till seger.
Det här blev dock ännu en sådan där matchdag man gärna vill glömma, bara minuter efter målet är vi en man kort, ”Ölme” sänker inhopparen Nomvethe ute på kanten och kan knappast klaga på att han får sitt andra kort. Otroligt att en så rutinerad spelare kan dra på sig två så onödiga gula kort i en match. Efter utvisningen ser det ut som om IFK tänker byta in en back men Djurgården fortsätter att främst säkra bakåt och ligga på kontring så IFK går istället över till trebackslinje för att jaga seger. Med facit i hand går det säkert att klaga på det beslutet men jag har full förståelse för att man satsade framåt även om det visade sig gå åt skogen i slutändan. För det är IFK som fortfarande för matchen trots det numerära underläget och det känns som det finns läge för ett ledningsmål när IFK trycker på och skapar ett antal hörnor.
Istället blir en snabb kontring där Hysén spelar fram Nomvethe i mitten. Den här gången valde linjedomaren att fria och sydafrikanen kunde rulla in ledningsmålet för DIF. De blåvita var milt sagt missnöjda med domslutet men protesterna ledde inte till annat än ett gult kort för Mild. Efter baklängesmålet satsar IFK än mer offensivt och lägen för en kvittering finns där men det vill sig inte, det överlägset bästa läget har Selakovic i den sista ordinarie matchminuten. Bollen spelas in från vänsterkanten och Mild nickskarvar vidare till ”Alex” till höger i straffområdet. Niclas spelar direkt bollen parallellt med målet till Stefan som får öppet mål vid vänstra stolpen. På något sätt lyckas han få bollen över från bara några meters håll och varken han eller Ullevipubliken kan tro sina ögon. På de sista övertidssekunderna kan istället DIF spika slutresultatet, IFK har flyttat fram i stort sett hela laget och när spelet vänder blir det en 3-mot-1-situation där givetvis Adam har svårt att göra något åt saken. Bollen går fram till Tobias Hysén som kallt sätter dit 1-3-målet.
Djurgården kom hit för att hålla undan i toppen och lyckade med mer än det och då är det inte precis någon större tröst att IFK stundtals spelade riktigt bra och att man kämpade hela matchen trots att marginalerna inte var med oss. En förlust är ändå en förlust och då hjälper det inte att man kanske ”förtjänade” ett bättre resultat. Den enkla sanningen är väl att vi återigen visar vår ineffektivitet framför mål och vår bristande förmåga att utnyttja spelövertag. Nu gäller det att först och främst att snabbt ladda om till matchen mot MFF och sedan får vi hoppas att DIF börjar tro att guldet redan är klart.
