Spelarkrönika av Dennis Jonsson
Då ser jag två spelare som ler hånfullt åt mig när vi skakar hand. Det var då det började koka i mig.
Dennis Jonsson fick ett antal skriftliga frågor av redaktionen att utgå från i sin krönika. Dessa redovisas i fet stil.
Hur har du utvecklats de senaste åren, från läktaren genom ungdomslagen o.s.v.?
Ja du, jag tycker att jag utvecklas hela tiden. Om man säger så här - från att jag började spela i Hisingstads IS så har det gått framåt för mig hela tiden. Jag har haft en tung säsong i min karriär men jag är övertygad om att det kan komma fler men jag försöker se positivt hela tiden. Den tunga säsongen hade jag när jag hade fått mitt lärlingskontrakt med U-truppen. Jag blev skadad i början av uppbyggnadssäsongen. Jag fick ett uttänjt ledband i knäet och missade större delen av uppbyggnadsträningen. Sedan när jag kom tillbaka var jag alltså helt ur form hela säsongen. Det var jäkligt jobbigt. Jag var faktiskt nära att lägga av men så blev det inte.
Det var nämligen så att det gick tungt för både mig och Robban (Karlsson), men vi bestämde oss för att vi skulle upp i A-laget till varje pris. Vi siktade på att vara där 2003 men det blev lite tidigare än vi trodde och det känns mer än bra. Sedan efter den tunga säsongen så vände allt igen och det gick jättebra de två sista säsongerna i U-truppen. Ett stort tack ska ju alla tränare ha som jag har haft i mina år i Blåvitt. Då tänker jag på bl.a. Sandro Cunsalo, Dan Thelin, Mårten Eneberg, Eijlert Björkman, Gustav Hessfeldt, Glenn Holm och de andra tränarna i U-truppen. Utan dem hade jag nog inte varit där jag är idag. Jag tycker som sagt att jag har utvecklats mer och mer hela tiden. Hoppas bara inte att jag slutar att ha den uppfattningen!
Berätta lite om första delen av förra säsongen när du spelade med U- och B-laget.
Om du syftar på första halvan av säsongen så måste jag säga att det var den bästa och roligaste säsongen i U-laget för min del. Jag tror det är ömsesidigt från dom andra goa gubbarna i U-truppen. För det första så var det väldigt mycket matcher i båda serierna, (U & B) och matcher är ju det roligaste som finns.
I U-truppen började det väldigt bra med två raka segrar mot Malmö och Helsingborg. Efter det hade vi en liten svacka ett tag, vad det berodde på vet jag inte. Kanske att det var väldigt mycket matcher, så vissa var kanske lite slitna. Vi hade ju en hyfsat tunn trupp så alla matcher tog nog en del energi. Sedan blev det ju inte bättre för oss när Robban tog steget upp i A-laget för då hade vi förlorat vår notoriske målskytt. Jag har aldrig sett någon som har ett sådant målsinne som han. Tror till och med att han vann skytteligan fastän han knappt spelade halva säsongen.
På min position så har jag ju spelat med två kompanjoner i U-truppen, Axel Wingård och Adam Wessman. När jag spelade med Axel först så visade han vägen och hjälpte och stöttade mig, han var även lagkapten det året i U-laget. Jäkligt synd att han fått lämna oss för han är en bra fotbollsspelare och en bra kompis. När Axel gick upp i A-laget detta år fick jag spela med Adam och då var det min tur att ta hand om honom. Men själv så tycker jag att han har varit outstanding denna säsongen.
I B-laget gick ju det betydligt bättre för oss tabellmässigt och spelmässigt. Men jag måste påpeka att lag som t.ex. Motala och Åtvidaberg tyvärr inte höll hög kvalité. Men däremot matcher som mot ÖIS, Häcken och Elfsborg, där kunde det bli riktigt bra fotboll. Vi slutade ju på andra plats efter ÖIS som tyvärr vann måste jag säga. Men säsongen med U- och B-laget var riktigt skoj och lärorik.
Skador i A-truppen och du fick träna med A-laget, hur kändes det? Skillnaden mot U-truppen?
Ja det var riktigt skoj men samtidigt väldigt nervöst, speciellt de första träningarna. Man var rädd för att göra bort sig i början. Inga onödiga dribblingar som jag gillar för då hade man nog fått höra några ”rop” från de rutinerade gubbarna. Sedan kom man in i det mer och mer och det kändes mycket avslappnat då. Skillnaden mellan U och A är ju rätt så stor tycker jag i alla fall. Det är ju ett mycket högre tempo och när man får bollen så måste den bort nästan direkt annars smäller det med en gång. Det är väl den stora skillnaden.
>> Läs fortsättningen i Del 2
