MFF - HIF 2-0
Förut så hette det inför varje match att nu var det en måste-match om inte tåget skulle gå (guldstrids-tåget alltså). Efter förlusten mot DIF borta senast så gick då det förbannade tåget. MFF stod kvar på perrongen och allt var nattsvart.
Helt plötsligt så kom det dock ett nytt tåg. Inget guldjaktståg, utan ett ”rädda säsongen”-tåg.
Efter den sensationella bortasegern mot Besiktas, med ett fint defensivt arbete över hela plan, så har vi ena foten i UEFA-cupslutspelet. Idag gällde dock det att hänga på IFK och rädda säsongen från ett komplett fiasko genom att ta hand om andraplatsen i Allsvenskan, vilket skulle rendera i UEFA-cupspel 2006. Seger mot Skånerivalen Helsingborgs IF var alltså ett måste.
I en av matchens första minuter så leder ett hopslag mellan Abelsson och Atiba Hutchinson till ett ypperligt läge för Imad ”Jag kunde lika gärna ha hamnat i MFF som i HIF” Khalili. Ynglingen skjuter ett bra skott, men Asper gör en fantomräddning och tippar bollen till hörna. Därefter så kontrollerar MFF matchen ganska bra. Man skär av ytor på ett exemplariskt sätt när Helsingborg har bollen, vilket leder till att HIF mest passar bollen i sidled i backlinjen fram och tillbaka. När MFF dock vann boll så var det inte sällan på mittfältet och man satsade på ganska snabba och raka anfall. Tyvärr skapade man inga jättelägen, utan det var mest inlägg och skott utanför straffområdet.
Afonso lirkade och lirkade och kom till en hel del avslut, men borde flera gånger valt att spela bollen till framrusande MFF:are som kom i betydligt bättre lägen. Dock så skapades en hel del farligheter genom vår brasse när han tog avslut utanför boxen. Det känns som det var ett tag sedan han gick så rakt på mål. Genom ett distansskott skapades en retur som Ofere var ytterst nära att kunna peta in.
I andra halvlek så var det ganska mycket ställningskrig. Ofere hade en lurig nick mot krysset som Daniel Andersson fick göra en redig TV-räddning på. Samme Ofere utgick i den sjuttionde minuten efter att ha stukat (?) en fot i en närkamp. Thomas Olsson böts in, Hasse gick ut på högerkanten och Bech flyttades upp på topp.
Två minuter senare så försöker Thomas nå Bech med en stickare, men Fredrik Björck kom före och slog en lite småsnål bakåtpass till Daniel Andersson. Detta såg en annan Daniel Andersson, vår Daniel Andersson, som rusade påpassligt in i straffområdet och petade bollen förbi Helsingborgs-keepern och in i mål. Äntligen fick vi ett riktigt skitmål. Äntligen fick vi ett riktigt skitmål när resultatet var jämnt.
Efter detta så hade Helsingborg en småfarlig frispark som Asper värjde ut till hörna. På hörnan så blev det kalabalik inne i vårt straffområde. Bollen studsade in mot vårt mål, efter lite flipperspel, men där stod Yksel som precis skulle sparka bort bollen på mållinjen, då en pånyttfödd Asper kastar sig för allt han var värd in mot målet och greppade bolluslingen.
I den 89:e minuten så fick Röde Raul komma in. När ett koppel av helsingborgare på övertid tryckte sig in i straffområdet och höll på att springa sig fria i gröten så dök vår nye jätte upp med en tå och fick undan bollen. Så skönt, så skönt!
Därefter så trodde jag och många med mig att matchen var slut. Tre minuters tillägg hade fjärdedomaren visat på sin lilla tavla, men Stefan Johannesson lät sekunderna rulla. Det blev nästan parodiskt på slutet. MFF:arna spelade runt bollen och HIF:arna såg uppgivna ut. Då passade Afonso på att lägga en smörpass till Yksel som kallt bredsidade in bollen förbi en chanslös HIF-målis.
Guldet är givetvis kört, men säsongen kan räddas genom att nå UEFA-cupslutspelet och genom att stjäla andraplatsen mitt framför näsan på IFK Göteborg. Fixar vi dessa två mål så kommer säsongen 2005 räddas från fiasko. Tro inte att det blir lätt, men vi ska göra allt för att hinna med detta extrainsatta ”rädda säsongen”-tåg.
Extra plus till Bech och Hasse som kämpade satan. Det hände ett par gånger att Bech tappade bollen på kanten, men jag tror inte det var en enda gång som han inte vann tillbaka den direkt. Dessutom skönt att se att Höiland och Olof verkar ha hittat formen igen efter en tveksam sommar.
Stefan Johannesson har jag sågat hårt och ofta, men idag var han faktiskt konsekvent. Visst, Yksel fick ett gult kort för en tackling som inte var värre än andra tacklingar på plan (en helsingborgare kom undan med en rejäl bensax), men sånt händer. Hoppas nu att han i fortsättningen tillåter lika hårt spel och de andra svenska domarna tar efter. En mängd gula kort i år har varit riktigt glyttiga, så fortsätt gärna såhär Johannesson.
Betyg MFF:
3. Mattias Asper
2. Daniel Andersson
1. Afonso Alves
Betyg HIF:
3. Daniel Andersson
2. Atiba Hutchinson
1. Erik Wahlstedt
