Hammarbys Årsmöte - Del Två
Andra delen av en "kort sammanfattning".
Sen kom så den återkommande punkten på alla Hammarbymöten: Den nya arenan. Liksom för att höja den något avslagna stämningen förbjöds samtliga besökare att fotografera under denna dragning. Nu förväntade vi oss givetvis stora nyheter. Men ack, det blide en tumme. Arbetet fortgår, kvarnarna maler och vattnet rinner under bron. Det enda som egentligen var nytt var följande:
Nu tros arenan stå klar till 2007 snarare än 2005.
Femte generationens konstgräs är att förvänta om det nu blir något.
Arenan har gått från att vara ett landmärke till att bli både ett landmärke och ett monument. Över vem eller vad stod aldrig riktigt klart.
Så kom så plötsligt bilderna på det förslag man just nu tyckte var hetast. En, enligt min mening, mycket snygg arena med en glasextriör och med läktare i ett etage utan löparbanor. Taket, som ska bli skjutbart, påminde om de gamla brödlådorna man hade i köket tidigt åttiotal, även de med skjutbart lock. Inspirationen till arenan har hämtats från Stadium of Light i England och Sapporo Dome i Japan.
Under den efterföljande frågestunden kom följande fram: Det är upp till Dif om de vill vara med och dela. Det är fortfarande osäkert med finansieringen samt med storleken av AEGs intresse. AEG är för nuvarande inblandade i två stora byggen i Europa och Stockholm kommer i nuläget längre ner på listan.
På frågan beträffande att kostnaden,om man ska tro media, stigit från cirka 500 miljoner till cirka två miljarder kom ett något diffust svar. Henrik hävdade att man aldrig sagt hur mycket det skulle kunna kosta samt att man inom Hammarby inte var några ”byggherrar”.
Detta stämmer visserligen men vid förra årsmötet nämnde styrelsen själva summan 300 miljoner och på senaste informationsmötet nämndes en prislapp i klassen en halv miljard. Detta var då siffror baserade på liknande byggen utomlands.
Det lite märkliga var att Henrik därefter gick över till att försvara den prisökning man inte ville bekräfta genom att meddela att det konstigt nog hade visat sig att det var dyrare att bygga i Sverige än utomlands. Dessutom kallade Henrik projektet i nästa andetag för ett ”miljard bygge”, vilket kanske är en fingervisning.
Beträffande ekonomin gick både föreningen och bolaget back, föreningen cirka 800 tusen och bolaget ca 1,4 miljoner. Allt detta beror enligt de ansvariga på engångsutgifter och diverse omständigheter. I föreningen är det dock ingen fara på taket. Den är numer välmående och räknar nästa år med att skapa en vinst om ens väldigt liten. Bolaget däremot tvingas nu kalla in cirka sex miljoner från AEG för att skapa positivt eget kapital. Skulle inte detta räcka finns ytterligare fyra miljoner i en buffert. Återigen går alltså AEG in och ”räddar” oss från ekonomiska trångmål.
Vid det här laget hade de flesta insett att mötet höll på att dra ut ordentligt på tiden. Mötets ordförande skyndade därför på processen genom att avverka diverse ointressanta punkter genom att snabbt konstatera ”svaret är Ja” innan någon i salen hunnit säga emot.
Bland motionerna var det en salig röra. Två medlemmar, bland annat undertecknad, ville införa medlemstvång för att få köpa säsongskort. Detta bifölls av både styrelsen och mötet men var tyvärr omöjligt rent administrativt.
Exakt vad det är som detta nödens år 2003 omöjliggör samkörandet av två olika register klargjordes inte.
Någon ville motionera bort den gröna matchtröjan därför att den i allt för stor utsträckning påminde om både gräsmattan och Brage. Samme motionär påpekade samtidigt vikten av en unik matchtröja och tyckte därför att man borde ta intryck av AJAX och Blackburn. Motionen fick inget vidare gensvar.
Som vanligt följde mötet styrelsens rekommendationer.
Noteras bör att ingen motion angående ”dödskallarna” kommit in även om detta togs upp under ”övriga frågor”. Som vanligt beträffande vissa bengal- och symbolfanatiker är det mycket snack och lite verkstad. Varför tar man inte chansen och skickar in en motion nu när man hade möjligheten till en öppen debatt?
Efter motionerna var det så dags för den årliga farsen med säsongsbiljetter och dess placering på Råsunda. För tredje året i rad tog samma personer upp att deras plats på Råsunda inte motsvarade deras förväntningar. För tredje året i rad stod Henrik och Patric Ljungström upp och förklarade att i år då kommer allt fungera. Saker och ting blev inte bättre av att de missnöjda Solna besökarna i god tid till årets möte skickat in en skrivelse till föreningen. Tyvärr hade den tappats bort innan någon hunnit läsa den så några egentliga svar utöver de vanliga löftena fick de inte.
Lite nyttiga fakta kom dock fram. I år var det meningen att vi skulle ha fått en bekräftelse på våra säsongskorts köp. Box Office misslyckades dock tyvärr att posta dessa. Den här gången kommer alla 13 biljetterna i ett och samma brev och inte som tidigare år i två olika. Breven förväntas någon gång i slutet av denna eller i början av nästa vecka. Vi som har biljetter på sektion J och K kommer under cirka en veckas tid att kunna byta våra klackbiljetter på Råsunda mot biljetter på dess Östra läktare. Dags för två olika klackar månne?
Den 25 mars släpps övriga biljetter.
Så valdes precis som brukligt den på förhand föreslagna styrelsen utan protest. Nya är bland annat Robert Perlskog och killen som som var med och skapade den sittdyna som bifogades med säsongsbiljetten här om året.
Försvann gjorde bland annat Billy och Sanna Granbäck, bägge två på eget initiativ. När mötets ordinarie punkter nu var slut gick alla vi som tyckte att tre timmar var nog och att vi klarade oss utan en lång diskussion om dödskallar kontra sponsorer, klubbmärken kontra varumärken och firmor kontra alla andra.
