Robert Perlskog om rollen i Hammarby FF styrelse
Som varade i cirka sjutton timmar.
När jag för ett par år sedan för första gången lade märke till Robert Perlskog, TV4:a profilen och sportjournalisten, på ett av Hammarbys årsmöten förutsatte jag att han var där i tjänsten. Att han var där för att kavla ut Hammarbys dåvarande misär till allmänheten.
Jag kunde inte ha haft mer fel. Vad jag inte visste då var vilken genuin Hammarbyare och sportentusiast Robert var. När jag igår haffade honom utanför möteslokalen har han precis blivit invald i Hammarbys Fotbolls Förenings styrelse, visserligen endast som förste suppleant men ändock invald. Eftersom Robert kommit direkt till mötet från att ha tränat ett av Hammarbys ungdomslag är han fortfarande iförd den svarta ledarjackan med klubbemblemet på bröstet.
Jag inleder med en näst intill obligatoriska ”Hur känns det?” frågan.
”Hedrande eftersom jag har varit Hammarbyare sen jag var väldigt liten. Jag har mer eller mindre växt upp på den västra läktaren på Söderstadion. Jag har funderat länge efter det att jag blivit tillfrågad men jag tror jag kan tillföra mycket och därför tackade jag Ja.”
För den oinvigde kan det verka som om Robert blivit vald enbart på grund av att han är vad många skulle kalla för ”kändis” och dessutom Hammarbyare. Men så ligger det verkligen inte till. När jag frågar hur det kommit sig att just han fått en förfrågan svarar han:
”Det är nog framförallt på grund av mina egenskaper som tränare. På mina tre år som tränare för 87:orna har vi vunnit St:Erikscupen tre gånger. Dessutom har två av våra spelare varit över i England och tränat med olika Premier League klubbar. Jag har hunnit skaffa mig mycket erfarenhet under de tio år jag har tränat olika lag inom Hammarby. Mina erfarenheter som journalist är sekundära. Men visst har det nog spelat in att jag är verbal och van att driva olika frågor.”
Redan under mötet, innan Robert blev invald, frågade någon om han nu skulle börja mediaträna folk inom Bajen. Robert svarade då att han inofficiellt kanske skulle komma att hjälpa folk inom föreningen men att han framförallt skulle tillföra andra saker till styrelsen. Jag frågar honom vad han tror det kommer att bli:
”Erfarenhet, engagemang, fotbollskunskap och hur man umgås med media. Men det blir inte tal om någon ”mediaträning” men däremot kommer jag att kunna ställa upp som rådgivare om det skulle behövas. Men detta gäller endast folk inom föreningen, skulle exempelvis Henrik eller någon annan från bolaget komma blir det blankt nej.”
Problemet är kanske att gränsen mellan bolaget och föreningen inte alltid är så glasklar. Låt säga att Haris Laitanen skulle göra succé i allsvenskan och skulle komma till dig för att få råd hur han skulle tackla media hur skulle då agera?
”På direkta förfrågningar från unga spelare skulle jag ställa upp och finnas där.”
Med tanke på att Roberts nuvarande lag, 87:orna, är det mest lovande årskullen Hammarby fostrat sedan vårt berömda 84:a gäng är detta ett ganska naturligt svar. I år handlar det om Haris men om två - tre år kan det mycket väl vara exempelvis Rikard Winberg, Milan Barjaktarevic eller
Sebastian Castro – Tello som kommer till Robert för råd. Jag har svårt att se hur han då skulle kunna vända dem ryggen bara för att det tagit steget över och blivit ”bolagets” spelare.
Det finns alltid en svårighet att både vara journalist med uppgift att informera och granska samtidigt som man sitter med och fattar besluten själv. Jag frågar därför om Robert ser några svårigheter att kombinera sin roll som yrkesman och den som styrelseledamot.
”För två år sedan hade det varit omöjligt. Men nu rör det sig om att sitta med i styrelsen för ungdomslagen, för de som är mellan 6-16 år och då är det inte samma sak. Det hade varit oförenligt att sitta med i en elitstyrelse men som det är nu tycker jag inte det. Jag vet att det har förekommit tidigare att sportjournalister har suttit med i elitstyrelser men det var aldrig aktuellt för mig. Hade jag fått en förfrågan hade jag tackat nej.” Det märks att Robert vill understryka skillnaden mellan de två olika styrelserna. Han säger till och med uttryckligen ”Skriv det” för att vara säker på att det kommer med.
Jag avslutar vår korta pratstund med att fråga om detta kommer att innebära att Robert nu kommer att arbeta för en mer positiv bild av Bajen på TV4:a.
”Jag kommer inte ens att försöka” svarar han med ett leende. ”Dessutom har redan Hammarby en positiv bild på TV4:a på grund av sin historia och genom myten om spelarnas lag.”
Innan vi skiljs åt avslutar Robert med ett sista helhetsomdöme ”Det här ska bli jävligt kul.” Han verkar verkligen mena det och han verkar genuint entusiastisk när han säger det.
Det är därför det känns oerhört trist att idag kunna läsa på tidningen Resumés hemsida att Perlskog bara sjutton timmar efter att han blivit invald mer eller mindre tvingas att avgå.
Trots att Robert tänkt över erbjudandet noga verkar det inte ha varit förankrat hos hans arbetsgivare. Trots att valet av Perlskog som suppleant endast blev en minimal notis i dagspressen räckte det för att tvinga honom att tänka om.
Förhoppningsvis påverkar inte detta hans engagemang i övriga delar av Hammarbys ungdomsfotboll. Och vem vet kanske han trots allt kan ge killar som Laitanen, Dolk och Stoor lite tips om det en dag skulle behövas.
För att läsa Resumés text, klicka här.
