Ironiskt förslag till ordförande
Gästskribenten Petter Lundgren reflekterar över valberednings förslag till ny ordförande i IFK Göteborg.
Om man bortser från de sedvanliga och tämligen långrandiga debatterna om Långås, Marino och Jimmy på Alltid Blåvitts forum kan man urskilja en klyscha som kanske varit mest använt. ”Att ta någon utifrån”. Det föddes i somras först vid Stefan Lundins avgång där ersättarnamn diskuterades.
Dryga halvåret efteråt fick man som man ville i och med Bosse Johanssons tillträde som ny tränare. Egentligen sedan det katastrofala bokslutet förra året och efter två kontraktskalabaliker, har Kurt Eliassons namn starkt ifrågasatts bland mången blåvittare. När han så valde att avgå som ordförande på grund av för stor civil arbetsbörda, kom samma resonemang upp i debatten igen. Att ta någon utanför. Personligen kan jag delvis köpa argumentet då gränsen mellan ett av IFK's ledord, det vill säga kontinuitet och konservatism, ofta är hårfin och kanske har en hel del av verksamheten på sistone övergått i det sistnämnda. Fast å andra sidan kom både Jingblad och Lundin utifrån och visst brukar väl hemvändande utlandsproffs till kamratgården lyckas mycket bättre om dom redan har ett förflutet i blåvitt. Bengt Halse har mig veterligen inget förflutet inom Blåvitt men det vete katten om han ändå kan anses komma just utifrån.
I sin avhandling ”Fotbollen och moralen”, introducerar Per Nilsson Blåvitt och dess bildande så här:
”IFK Göteborg bildades den 4 oktober 1904. På Café Olivedal i Annedal, en av industri och sjöfartstaden Göteborgs genuina arbetarstadsdelar, samlades en grupp unga män från de två föreningarna IF Kamraterna och Annedals SK samt från Chalmers tekniska högskola för att bilda en förening. Denna förenings målsättning skulle, som det heter, vara att bevaka de intressen som företräddes av de Annedalspojkar som med kärlek och stor ifver bedrevo frilufts och idrottslekar på övingsplatsen Dalen i Änggårdsbergen eller på lekfältet i Carlsro."
Enligt IFK's officiella hemsidas introduktion av Bengt Halse är han likt Blåvitt född och uppvuxen i Linnéstaden, har ett förflutet i och är fortfarande engagerad av Chalmers, samt har likt staden Göteborg och Blåvitts supportrar (traditionellt och historiskt sett) en stark koppling till tung industri, sjöfarts och varvsnäring. Sätter man samman detta med att man inom föreningen verkar för att hitta tillbaka till glädjen i spelet igen, känns nomineringen av Halse inte som någon som kommer utifrån med förnyelse utan snarare som en extrem form av ”back to basic”. Det mest blåvittistiska och något av det mest göteborgska man kan tänka sig.
I vilket fall som helst stödjer jag en utnämning av Halse som ordförande och önskar honom (om han blir invald) och därigenom oss själva stor lycka och välgång.
