Svante: Jag får väl hänga en kasse...
Han har definitivt bestämt sig för att sluta spela fotboll efter årets säsong. Då endast tre omgångar återstår av årets allsvenska börjar således en lång karriär att lida mot sitt slut. Röda Bröder tog ett rejält snack med Svante Samuelsson för att summera åren som gått.
Svante Samuelsson inledde sin karriär i Vallens IF i Stenungsund. Som sextonåring kom han in på fotbollsgymnasiet i Kalmar och efter att ha tränat både med FF och Kalmar AIK under hösten fick han kontrakt med Kalmar FF 1989. A-lagsdebuten skedde troligen i sista seriematchen i division 1 södra 1990, Svante verkar inte helt säker men han spelade i alla fall i backlinjen på den tiden. Kalle Björklund som senast tränat norska Brann blev ny chefstränare 1993, men bröt kontraktet med KFF redan efter en säsong för att ta över tränarsysslan i seriekonkurrenten Örgryte. Samma Örgryte som även kom att bli Svantes nästa klubbadress, men detta hade inget att göra med Björklunds flytt i förstaläget.
- Nej, jag hade redan flyttat till Göteborg för att börja plugga under hösten –93. Jag tränade med Häcken hela hösten och som då låg i allsvenskan. När jag sedan var mitt i det där så gick Kalle till ÖIS och då pratade han med mig. Egentligen satsade jag på att gå till Häcken, men när det inte blev det någonting med Häcken pratade jag med Kalle en vända till och så blev det ÖIS från 1994.
Örgryte vann division 1 södra med en poängs marginal till Kalmar FF 1994, FF missade sedan kvalet mot Hammarby och Svante fick göra allsvensk debut för ÖIS 1995. Han var mycket populär i Örgryte och fick epitetet ”Kung Svante” av supportrarna efter att ha gjort hattrick i 5-2 matchen mot IFK Göteborg 1998. Samma år spelade ÖIS cupfinal mot Helsingborg men torskade på straffar och Svante bommade sin, vilket han för övrigt gjorde nyss också. Efter dagens träning utmanade en poliskonstapel Kalmar FF i straffläggning och hävdade på fullaste allvar att han kunde rädda hälften av straffarna. Han misslyckades naturligtvis även om Svante gav honom en hjälpande hand med att missa totalt.
Sommaren 1998 flyttade Svante till Bergen i Norge för att spela för SK Brann. Det blev tre och ett halvt år i Brann, men hur kom det sig egentligen att det blev Norge?
- Det fanns egentligen ingen anledning mer än att de ringde och frågade om jag ville komma dit till våren –98. Så jag hörde mig för lite, Kalle (Björklund) hade ju varit tränare där uppe bland annat och Stefan Paldan spelade ju där också. Det var helrätt, det var en otroligt rolig klubb att spela för. Det är ett rätt speciellt lag, det enda i Bergen som är Norges näst största stad så de är väldigt lokalpatriotiska och så där. Det var ett stort intresse och ett bra lag, det var kul och jag trivdes jättebra där.
Vi försöker få Svante att hålla med om att norsk fotboll är extremt tråkig med enbart långbollar, men han håller inte riktigt med oss om den saken.
- Njaa det vet jag inte, de spelar väl kanske lite rakare än i Sverige, men det är ingen större skillnad. Generellt sett så känns det som att det görs lite fler mål i norska ligan men annars är det ungefär samma standard tycker jag.
I februari 2001 fick du göra debut i
A-landslaget. Du spelade två
matcher; mot Kina och Qatar i
King’s Cup.
- Ja just det, de tog bara med spelare
som spelade i allsvenskan och Norden
egentligen och det var nere i Thailand.
Det var otroligt kul att få vara med på
ett läger där.
Kalmar FF hade stora förhoppningar om
att locka ”hem” Svante inför säsongen
2002, och med tanke på att Svantes svärfar Ronny Nilsson höll i ordförandeklubban i föreningen såg det ljust ut. Men trots detta skrev Svante på för AIK istället, hur kunde det bli så frågar vi oss.
- När jag gick till AIK kändes det som att det var en storklubb som hade läge att vinna någon titel och så där. Så det kändes helt rätt plus att det var en ny utmaning om man säger så.
Hade du stannat kontraktstiden ut så hade du spelat i superettan nu…
- Ha, ha, ha... Ja, det hade jag gjort ju. Eller så kanske inte, det vet man aldrig…
Kan du känna någon skadeglädje med tanke på hur du behandlades i AIK?
- Nej, jag känner inte så. Det var väl ett par personer där som man liksom inte var helt överens med. Men på något sätt så är det ju spelarna som är ens polare och som man sympatiserar med, och jag vill ju inte att det ska gå dåligt för dem givetvis. Det är ju mina före detta lagkamrater och man led ju med dem på något sätt, man vet ju att de hade en djävla tung situation när de åkte ur. Jag trodde faktiskt in i det sista att de skulle klara det. Men det kanske var det som var problemet, att de flesta trodde att det skulle lösa sig. Det är en ganska komplicerad klubb, en så stor klubb med så mycket folk med olika åsikter så det är inte helt lätt att styra det. Börjar det gå emot lite så är det rätt tufft, det är många som vill skydda sin egen rygg och så där. Det var ju enormt mycket strul med tränare, jag hade fyra tränare under de två åren jag var där. Olle Nordin gick väl in i väggen redan innan serien hade börjat, sedan hade Peter Larsson hand om det ett antal omgångar. När inte han ville vara med mer kom Dušan Uhrin från Tjeckien och sedan körde Richard Money det sista året.
Det var väl då du blev placerad på läktaren?
- Ja precis, jag opererade ju knäet i december precis innan han kom och han sa i princip direkt att han skulle satsa på andra spelare. Jag spelade lite grann när jag kom tillbaka från skadan men sedan tog de in två nya spelare, Derek Boateng och Pa-Modou Kah och då insåg jag ju, eller de sa till mig att jag inte skulle få spela mycket mer. Då var det ju bara att försöka hitta en lösning som skulle passa. Och det löste sig ju kanon med att komma tillbaka till Kalmar samtidigt som de gick upp så det var ju fantastiskt bra timing.
Vi kommer in på AIK’s så kallade firma och tråkigheter som sönderslagna bilar och nerklottrade hus, men det är tack och lov inget som Svante direkt har drabbats av under sin tid i AIK.
- Nej, jag klarade mig rätt så bra från det där måste jag säga. Men de dyker ju upp ibland när det går emot och det var väl en del spelare som stötte på dem på krogen. Men det är väl mest personer som Sanny Åslund och så där som råkar mest illa ut. Det är ju lite mytomspunnet om vilka de är, det är ju ingen som riktigt vet. Men det förekommer ju konfrontationer, det kan man inte sticka under stol med.
Annars trivdes Svante bra i Stockholm och på fotbollsplanen är det framför allt derbyna som etsat sig kvar på hornhinnan. Han menar att det var fantastiska matcher att spela och att det var en ganska otrolig stämning med svenska mått mätt. Men till slut kom han alltså tillbaka till Kalmar inför säsongen 2004 och möttes faktiskt av en del bekanta ansikten. Dennis Nilsson, Niklas Kaldner och Tobbe Carlsson fanns faktiskt med redan under hans första sejour i rött.
- Ja, det är ju ganska otroligt ju. Tobbe hann jag väl spara spela ihop med lite grann innan jag stack och Linkan och Krille hann ju precis sluta innan jag kom. Men det är ju faktiskt ganska originellt, nu för tiden försvinner ju en hel trupp på tre år nästan så det var kul. Jag kände ju rätt många till i laget i och för sig i och med att jag varit här med jämna mellanrum. Men det är ganska tufft att de fanns kvar sedan den tiden.
Svante lägger alltså skorna på hyllan efter denna säsong, men kontraktet går ut först den 31 december så vägen ligger öppen för spel i Royal League om så skulle bli fallet. Svante tycker att det skulle vara riktigt kul om Kalmar FF kunde nå dit och menar att det finns goda chanser vid vinst mot Hammarby. Eftersom Svante ännu inte har gjort något mål i årets allsvenska redovisar vi en ganska kul detalj för honom. Patrik Rosengren och Mikael Blomberg gjorde sina första mål för Kalmar FF direkt efter att Röda Bröder hade intervjuat dem.
- Okej, det är där ribban ligger alltså. Ja, jag får väl hänga en kasse då ju…
Bagarn har till och med gjort två nu…
- Ja, det är fan i mig otroligt, han hade väl inte gjort något sedan han kom va? Visserligen gjorde han väl något i en träningsmatch mot Kalmar AIK och det var väl det han levde på, men frågan är hur länge man kan leva på det.
Har du några speciella minnen från din karriär som du vill dela med dig av?
- Man sitter ju inte och summerar själv så där, men det har varit en himla rolig resa hela vägen. Det har framförallt varit kul att lära känna så mycket folk tycker jag. Man har spelat med så mycket spelare genom åren så man känner lite folk här och var. Stockholmsderbyna var ju otroligt roliga och så spelade jag någon cupfinal i Norge. I stort sett så är det nog helheten som man känner att det har varit kul att få vara med om.
Inga skelett i garderoben som du känner att du vill släppa ut?
- Nej, jag har nog varit rätt så skonad från det tror jag. Det har inte varit några stora grejer utan jag har trivts rätt så bra överallt. Men det känns kul att avrunda i Kalmar, speciellt den känslan att vi är kvar i allsvenskan när man slutar.
Föll det sig naturligt att flytta till Kalmar efter din tid i Stockholm?
- Ja, min fru kommer ju härifrån och så vidare, och jag känner ju rätt mycket folk här så i det skedet så blev det rätt naturligt. Men visst, jag trivs ju jättebra i Göteborg med och i Stockholm och Bergen också för den delen. Mina föräldrar bor ju kvar utanför Göteborg så min del av släkten finns ju där borta, men det blev nog ganska naturligt ändå.
Var tror du att vi hittar Kalmar FF i tabellen när vi summerar säsongen?
- Jag hoppas att vi klipper en fjärdeplats, det är klart att vi siktar på det. Vi har ju chansen och det är bara tre rundor kvar så det är helt klart vår målsättning. Men vi får inte förlora mot Hammarby för då blir det nog tufft, vid kryss eller vinst har vi chansen.
Och du gör (förutsatt att du spelar) ditt första mål på söndag alltså?
- Ja, det känns som om man får försöka leverera någonting här. Men fan, kunde Bagarn lösa det så borde man ju klara det alltså. I år var det ju Tobbe som började hänga kassar ett tag, men han har lugnat ner sig.
Slutresultatet?
- Jag tror på 2-0.
Tack ska du ha Svante och lycka till i fortsättningen.
- Tack ska ni ha själva.
