Allsvensk krönika del 14: Halmstads BK avsnitt 3
Halmstads viktigaste säsong stundar och med det även stora förväntningar. Grunden lades förra säsongen för en ekonomiskt framgångsrik säsong, i år skall frukten skördas.
"Arbetet inför denna säsong inleddes kort efter sista slutsignalen förra säsongen, när spelare började kontaktas och luckorna efter flyktade Jeffrey Aubynn och Mikael Gustavsson började fyllas. När bokslutet gjordes hade även mittfältaren Peter Lennartsson bestämt sig för att varva ner och därav saknades tre spelare från mästartruppen. Nyförvärven hittade man i GAIS offensive ytterback, Per "Texas" Johansson, Djurgårdens kraftfulle anfallare, Samuel Wowoah, och Västra Frölundas anfallare Christian Lundström. Ur HBK:s egna led flyttades offensive mittfältaren Martin Ekström upp. Redan förra säsongen flyttades två andra talanger upp i A-truppen, nämligen backen John Claesson och anfallaren Börje Sundvall.
Försäsongen har i år inte varit lika lyckad som de senaste årens försäsonger, men mycket av detta kan tillskrivas skador och olika landslagsläger som gjort att laget inte kunnat spela ihop sig på önskat vis. Nu är tränaren, Tom Prahl, ändock nöjd med lagets försäsong och han om någon vet väl vad som gäller. Skadorna som tidigare besvärat en del spelare är nu läkta (med undantag för backen Daniel Karlsson som är långtidsskadad). Landslagsspelet verkar dessutom att ha sporrat och även tillfört tempo hos spelarna, främst kanske hos "Sella".
Nyförvärven har alla visat att de kommer bli en tillgång, men det tar nog några månader innan de fungerar i laget på samma sätt som flyktade "Jeff" och "Gus" gjorde. I skymundan av nyförvärven har Halmstads egna talanger tagit för sig. Backen Emil Jensen konkurrerar på allvar om platsen som högerback och Martin Ekström har spelat ganska mycket, men inte från start, oftast som yttermittfältare. Den som ändå har imponerat mest är förra säsongens enda nyförvärv, Mikael Nilsson, som gått från klarhet till klarhet. Med sitt tekniska spel blandat med heta passningar har "Mini" spelat till sig en ordinarie plats, om det sedan blir på högerkanten eller vänsterkanten får tiden utvisa. Säsongen kommer han i alla fall att starta på vänsterkanten.
Premiär i morgon (söndag) mot Häcken borta, men det stora målet denna säsong är inte allsvenskan. Framåt midsommar kommer kvalet till Champions League lottas och HBK har uttalat att ambitionen är ett lyckat Champions League-kval för att framåt hösten förgyllas med matcher mot europeiskt toppmotstånd, dessvärre inte på Örjans Vall som i vanlig ordning inte håller måttet. OM Champions League nås kommer till och med en plats i mitten av tabellen ses som acceptabelt av HBK.
Siktet är alltså inställt på Champions League, men samtidigt vill alla i HBK göra en bra allsvensk säsong. Att försvara guldet och samtidigt gå till Champions League har HBK som barriärmål och visst vore detta scenario väldigt trevligt. HBK tippas av många som en kandidat till topp 3, men våra trätobröder i söder, HIF, har fått favorittrycket på sig. Detta utgångsläge passar HBK som kanske är som bäst när man kan smyga med lite i bakgrunden av de av media högprofilerade lagen.
Spelarna som gjorde laget så bra förra säsongen (centrallinjen) är alla kvar och med ytterligare ett års rutin kan man höja sig några snäpp. Några spelare har figurerat i landslaget och fått ovärdelig rutin från möten med internationellt motstånd. I mål härskar Håkan "Rekordnollan" Svensson som säker sista utpost. Backlinjen med det smått fantastiska mittlåset Michael "Mördarn" Svensson och Tommy Jönsson är kvar och bägge är landslagsmässiga. På mittfältet har Petter Hansson växt ytterligare under försäsongen med sitt inträde i landslaget som bevis på detta. På topp är ständigt proffs-aktuelle Stefan Selakovic kvar och tillsammans med irrationelle Robert Andersson kommer de skörda stora framgångar även denna säsong.
Truppen i sin helhet är bredare än förra säsongen och en skada oroar inte. HBK är inte beroende av en spelare utan agerar som ett lag, även om en skada på någon i centrallinjen självklart inte är att föredra.
Detta blir också den första säsongen på mycket länge där inte Stig Nilsson figurerar på något sätt. Bengt Sjöholm är säkerligen en duktig ersättare till Nilsson, men saknaden kommer ändå vara stor. Det är ju dessutom självklart en förutsättning att det fungerar på det administrativa planet så att spelarna kan koncentrera sig på sin uppgift på ett helhjärtat sätt. Nu blir det nog inga problem för Sjöholm är skolad hos Nilsson.
HBK har inför denna säsong tränat extra hårt för att kunna få ett högre bolltempo i passningspelet och därigenom undvika pinsamma förluster mot defensivt inriktade lag på Örjan, likt den mot ÖSK förra året. Det enda problem HBK har är att innermittfältet är lite stabbigt och man kan knappast förvänta sig att firma Petter/Arvid skall höja tempot när det behövs. Kanterna får därmed nyckelroller, speciellt på hemmaplan.
Lagmässigt är HBK bland de 3 bästa i landet och logiskt sett skall man också klara en plats bland dem. HIF blir en hård nöt att knäcka och även AIK kan i sina bästa stunder bli riktigt farliga, men jag ser det definitivt inte som någon omöjlighet att HBK blir första lag sedan IFK Göteborg att försvara sitt guld.
Min sluttabell blir enligt följande:
1. Helsingborg
2. HBK
3. Elfsborg
4. AIK
5. IFK Göteborg
6. IFK Norrköping
7. Häcken
8. Örgryte
9. Malmö FF
10. Hammarby
11. Djurgården
12. Örebro
13. Trelleborg
14. Sundsvall
