Allsvensk krönika del 13: Helsingborgs IF avsnitt 2
Fortsättning på genomgången av Helsingborgs IF
”Vad hade hänt om domaren den 22 juli förra året antingen uppmärksammat exakt hur ful Alvaro Santos armbåge i ansiktet på Tommy var, eller om Conny tagit Santos inte helt otagbara skott? Kanske hade 100 % Santos då befunnit sig i Brasilien igen, eftersom Nanne ”Hhhmm, hur skall jag ställa upp laget på Lerkendal?” Bergstrand inledningsvis var skeptisk till Santos och har i flera fall visat sig sakna fingertoppskänsla för vad som är rätt. Istället är han en del i det lag som jag tyvärr tror kan bli för svåra för oss iår.
Man kunde länge, sedan de återkom till Allsvenskan, vara säkra på att Helsingborg i längden inte skulle hålla. Laget hade på något sätt en mental blockering att när man var riktigt, riktigt nära, eller det var ett riktigt, riktigt laddat möte, då vek laget ned sig. Man gjorde dock ett genombrott när man 1999 tog hem guldet, men det satt riktigt hårt åt. Nu kanske det kan göras gällande att den spärren är borta, men jag är inte helt säker, AIK var skyhöga favoriter 1999 och förra året så blev Helsingborg rejält nedtippade inför säsongen, man hade bl a tappat hela anfallet, men löste situationen genom värvningar under säsongen. I år går man ut som klar favorit redan från början, där huvudkonkurrenterna har oförändrade, starka lag och dessutom har MFF återkommit; revanschhungrigt för 1999. Detta för oss in på den svagaste länken i lagbygget – Nanne.
När han kom inför förra säsongen så var det många som var skeptiska, och det såg också riktigt tragiskt ut inledningsvis. Plötsligt, lagom till CL-kvalet, så fick man dock i princip ihop den starka spelartrupp man ha idag. Ingen kan övertyga mig om att Nanne skulle en exceptionell tränare; han var minst lika förvånad som Inter när Mikael Hansson gjorde 1-0, vilket man ser på kroppsspråket. I Allsvenskan njöt man sedan frukterna av CL-spelets högre tempo, och sprang sönder de sämre lagen i Allsvenskan. I år så kommer man knappast att kunna ha samma positiva spiral. Hjärnan säger mig att Helsingborg ta hem Allsvenskan, man hjärtat och känslan säger något annat.”
(Jonas Löfgren)
”Det är med en viss förvriden grimas och motvilja som man ska ta sig för att hylla Helsingborg, och tippa gänget som guldmedaljörer; de är ju idag närmast våra ärkerivaler, och det finns därför få förnöjelser som går upp mot när HBK sätter de ofta ganska stöddiga skåningarna på plats. Inte desto mindre måste man erkänna att årets upplaga ser oerhört starkt ut, troligen bättre än det lag som i hård kamp med AIK knep bucklan 1999. Sedan dess har spelaromsättningen varit stor, laget har spelat Champions League och tack vare detta något tursamma (men imponerande) avancemang har man plötsligt efter att ha legat illa till både sportsligt och ekonomiskt seglat upp som en av de mäktigaste klubbarna i Sverige.
Det nya HIF blev till en början förnedrade i CL, men repade sig och gjorde en imponerande avslutning, med 2-0 segern mot Rosenborg som ”kryddan på moset” som Nanne skulle sagt. Man gjorde också en urstark höstsäsong där man fullkomligt radade upp storsegrar, och därmed kunde avancera ända upp till andraplatsen. Nu har laget haft lugn och ro under försäsongen, alla kuggarna finns kvar och därmed måste laget betraktas som den kanske allra hetaste guldfavoriten.
Framför allt imponerar lagets offensiv; med Santos, Prica och lagets Henrik Bertilsson: Hans Eklund, har laget en målfarlighet och spets som enbart HBK kan utmana, på mittfältet har Helsingborg sin Petter-Arvidsson-motsvarighet i de tuffa (och ibland brutala) bröderna Jansson (räkna med tuffa dueller under säsongen när dessa ställs mot varandra!), och i backlinjen kommer ”Gus” (tyvärr för oss HBK:are) bli en utmärkt ersättare för Rolle Nilsson. Det ser gediget ut, helt klart…
Därmed inte sagt att laget inte har brister. Målvaktssidan känns inte helt pålitlig, med en ålderstigen och ojämn Sven Andersson, och med en helt orutinerad Fredrik Larsson som andremålis. Precis som HBK:s innermittfält känns också Helsingborgs dito något otekniskt och okonstruktivt; tuffa, utmärkta bollvinnare men kanske inte de graciösa spelfördelarna som kan mata Santos&co med bollar. Santos förresten, har vi inte sett mycket av under försäsongen, och det vill till att han kommer i form om laget ska bli så bra som förväntat. Brassen får lugnt räkna med betydligt tuffare uppvaktning i år.
Helsingborg har också ett något åldersmässigt oblanserat lag; många spelare kring och över 30, och en drös andra ungtuppar kring dom 20, och inte så mycket däremellan. Kan man ana en något besvärlig generationsväxling här? Slutligen har vi publiken; den är vältalig och trogen, men troligen Sveriges mest krävande, och om spelet går i baklås, är dom inte sena att vända sig mot sitt eget lag.
Trots dessa svagheter tror jag på Helsingborg i år. Det ska också bli intressant att se vad laget kan åstadkomma i UEFA-cupen. Här borde HIF ha alla möjligheter att avancera långt, och därmed kanske kunna göra en lika lyckad säsong både nationellt och internationellt som HBK gjorde ifjol. Jag fasar dock för detta, för hur odrägliga kommer inte de redan ganska självgoda supportrarna bli då???”
(Daniel Andersson)
