Samtal med Richard Money
Samtalet fortsätter.
Vad visste du om Sverige innan du kom hit?
- Jag har varit i Sverige ganska många gånger. Jag var här med Luton två eller tre gånger och har spelat träningsmatcher här och en gång med Fulham. När jag jobbade i Coventry var jag här kanske fem eller sex gånger för att titta på ungdomslandslagen. Vi var väldigt intresserade av ett par unga svenska spelare. Och under den senaste tiden har jag känt att nästa steg i min karriär förhoppningsvis skulle vara någonstans i Skandinavien, helst i Sverige. Jag har ganska bra koll på hur det gick i ligan förra året.
Varför Skandinavien?
- Jag tycker att det passar min stil, det är väldigt brittisk om man säger så. Man är mycket på samma våglängd och är lätta att samarbeta med. Det är väl det bästa skälet jag kan ge.
Sverige har hamnat mycket i den här 4-4-2-fällan. Det är det de flesta lagen använder sig av. Hur vill du att fotboll ska spelas?
- Det förändras. Men jag och Peter har vår egen filosofi om hur fotboll borde spelas men vi är inte där ännu. Men jag tänker inte berätta för dig eller för någon annan hur den ser ut. Vi har ett spelsätt som vi vill att den här klubben ska spela och i sinom tid kommer alla att bli varse. Men just nu arbetar vi med den grupp vi har och vi måste spela på ett sätt som vi tycker passar dem. Vi har två jobb att göra. Det ena är kortsiktigt och det andra är långsiktigt. Vårt kortsiktiga mål är att få det här laget att prestera sitt bästa så att vi kan göra en bra säsong.
Som du har sagt tidigare finner du Arsenal och Manchester United vara stora inspirationskällor. De lagen, då speciellt Arsenal, har lämnat den traditionella brittiska fotbollen därhän och spelar annorlunda. Hur vill du att den sortens fotboll ska komma till bruk här?
- Jag vill helt enkelt att vi ska spela snabb anfallsfotboll. Bollen ska transporteras snabbt, spelarna ska vända snabbt och alla ska tänka offensivt. Vi ska underhålla supportrarna och vinna matcher på samma gång. Jag anser att vi är i underhållningsbranschen och vi borde därför underhålla åskådarna.
- Sedan så tycker jag att spelsystem är väldigt överskattade. Jag kan få 4-4-2 att se ut som vilket system du vill under vilken sekund som helst i spelet om bar spelarnas rörlighet är tillräckligt bra. Man kan till exempel säga att Arsenal spelar 4-4-2 med Ljungberg till höger och Pires till vänster och Bergkamp som matar Henry med bollar och Vieira och Gilberto i mitten. Då kan jag säga att det gör de inte alls, de spelar 4-2-1-3 med Ljungberg som högerforward och Pires som vänsterforward. Så att så länge som spelarna rör sig rätt så är det ett mycket flexibelt system. Och så länge som alla vet vad man har för roll inom det och vi kan få en stabil defensiv form väldigt snabbt så kan systemet vara vad som helst.
Vad upplever du som det bästa med svensk fotboll och med svenska spelare?
- Jag anser att svenska spelare har en mycket hög arbetsmoral och god arbetsmentalitet. De vill arbeta och de vill lyssna. De gillar att få direktiv och att ha ett mål att jobba mot och det tycker jag är en mycket fin egenskap.
Det har varit en ganska hög skadefrekvens i den här klubben. Har det något med träningen att göra eller handlar det bara om otur?
- Frågan du ställer antyder att jag inte tycker att skadefrågan har utretts tillräckligt noga. Jag har fått veta att jag har en trupp på 21 spelare, det stämmer inte. Jag har en trupp på 16 spelare. Fem spelare; Alm, Samuelsson, Talebinejad, Rubarth, Hoch, har haft skadeproblem som härrör från förra året. Det betyder att vi har tränat med en trupp på 16 spelare, morgon och eftermiddag. Och sedan har vi börjat spela matcher. Hela idén med matcher på försäsongen är att få hela gruppen redo för spel. Så man låter någon spela i en timme, plockar av honom och låter någon annan spela i 30 minuter. Vi har inte haft den möjligheten. Vi har en grupp på 10-12 spelare som har spelat 90 minuter i nästan varje match. Det är ofrånkomligt att bland 16 spelare så kommer någon att åka på någon form av kollissionsskada och vi har haft oturen att få tre, fyra på samma gång. Till exempel Gary Sundgren, men han är tillbaka, och Björck, men han är också tillbaka. Vi har bara fått en allvarlig skada; Ayorinde.
- Det har nog ingenting att göra med hur vi tränar. Tvärtom tror jag att träningen vi har bedrivit det här året kommer att hjälpa spelarna långsiktigt, utan tvivel. Men vi kan inte komma ifrån det faktum att vi har haft fem spelare som jag knappt har sett spela eller ens träna än. Det är därför vi har de skadeproblem vi har. Tre, fyra av de 16 som har jobbat vldigt hårt har åkt på skador och det har lett till att truppen blivit ganska tunn.
Om vi förutsätter att alla spelare blir friska under året, vad är då målsättningen?
- Jag har väl inte gjort någon hemlighet av att jag tror att vi har en trupp som är mer än väl kapabel till att hamna bland topp tre. Och jag vill gärna vara där uppe redan när säsongen drar igång, eller så fort som bara möjligt. Om vi håller oss i den där topptrion tror jag att vi är tillräckligt bra för att kämpa om förstaplatsen. Men vi behöver få en bra start, det tror jag kan sporra alla runt laget. Så länge som vi har tillräckligt med spelare skadefria så tror jag att vi är tillräckligt bra för att åstadkomma det.
Har du någon koll på AIK-supportrarna sedan tidigare?
- Ja, det har jag. Jag har sett nästan hela förra säsongen och jag har stora förväntningar inför den första matchen. Det är visserligen förbud mot att stå upp i England, men alla gör det ändå och jag anser att stämningen på engelska matcher är minst lika bra som någon annanstans i världen. Och jag är mycket glad över att stämningen på vår arena verkar vara minst lika bra som i England. Det är viktigt. Och jag har förhoppningsvis ett par saker som kan göra stämningen ännu bättre den 6 april.
