KRÖNIKA: En framgångshistoria
Gefle IF i Allsvenskan 2006!
Nu ska vi hylla alla som hyllas bör.
Från de trogna supportrarna som reser land och rike runt och stöttar laget.
Till ungdomsledare och alla som ideellt, varje dag, arbetar för att stärka vår klubb.
Skänk förstås också ett tack till de räddande Änglarna i Göteborg.
Hylla Kenneth Rosén.
Och sen hoppas jag att alla inser vilka som återstår.
Jag är inte särskilt gammal och det är många som varit med längre än mig. Men jag minns regniga matcher mot Spårvägen och jag vet att det är under sådana förhållanden den här föreningen har formats till vad den är i dag. Trots vår gamla och stolta historia är vi ingen stor svensk fotbollsklubb, och får vi mot all förmodan en fair play-biljett ut i Europa är vi fortfarande ingen stor svensk fotbollsklubb.
Däremot har vi inom våra led massor av engagerade själar som gör allt för att vi ska nå så långt som möjligt. Det handlar inte om tur - eller om konstgräs - att vi ligger där vi ligger och att vi i går eftermiddag såg till att ligga kvar där. Gefle IF anno 2004 och 2005 är resultatet av ett långt och målmedvetet arbete, och beviset att pengar och stjärnspäckade laguppställningar inte är den enda vägen till framgång. Det viktigaste är familjen. Låt oss kalla den GIF-familjen.
Pelle Olsson är en man som känner GIF på exakt samma sätt som GIF känner Pelle Olsson. Han vet vad han kan få ut av sin trupp och lägger upp taktiken därefter. Vissa kallar det tråkfotboll och var kritiska när klubben hämtade tillbaka honom efter Kenneths tragiska bortgång. En dag som denna kan jag stolt stå upp som en av dem som alltid försvarat honom. Med all respekt för Kjell Jonevret - man får åka längre norrut för att hitta årets allsvenske tränare!
Vi har fått uppleva en helt magisk säsong där vårt lag presterat över all förväntan. Vi har varit med om härliga publikfester på Strömvallen, underbara skrällsegrar och som en avslutning på hela kalaset det som hände på Bårsta IP respektive Gamla Ullevi i går. 3-0 till Gefle, 4-2 till Göteborg och ett säkrat allsvenskt kontrakt. Det gick nästan för bra för att vara sant. Men det ÄR sant. Jag insåg det för en stund sen.
Laget har överraskat oss supportrar, övriga fotbollsintresserade och en samlad svensk presskår gång på gång under säsongen. Själva verkade de dock aldrig särskilt överraskade. Pelle Olsson har smålett lite när poängen ramlat in. Inget mer. Inget glädjefnatt. Inget skryt. Inte ens ett litet ”vad det inte det jag sa?”. Som mest påpekade han efter bortamatchen mot Hammarby att nu blev nog Ola Andersson tvungen att hålla vadet om att äta upp sin slips.
Gefles skyttekung med åtta mål, mittfältaren Daniel Bernhardsson (bara det är helt osannolikt), bjöd in till ”hemma-hos-reportage” på sin bondgård och stod sen där mitt i koskiten och förklarade att man har jobbat på bra och ska fortsätta med det. Slutsnackat.
Tänk så rätt ”Bernhard” och alla de andra i laget agerade. Precis så som det var meningen. Alla höll ihop, strävade ständigt mot samma mål och ingen brydde sig det minsta om vad andra sa och tyckte.
Och visst var det lagmoralen och kollektivet som fick sista ordet. De flesta så kallade experter - som de flesta lägger störst vikt vid snygga dribblingar och snabbt kortpassningsspel - stegar nu fram och erkänner att de hade fel. Kvar står Expressens Mats Olsson, jämför Gefle med FCZ (!) och klagar på att laget är en orsak till Allsvenskans dåliga kvalitet. Detta är naturligtvis något som känns ganska komiskt en vecka efter att Olssons Malmö FF fått lämna Strömvallen med noll poäng i bagaget.
De flesta reaktionerna på vårt forum har dock varit positiva. Tack för gratulationerna (… usch vad svenskt, men jag menar det verkligen)!
Nu ser vi med tillförsikt fram emot ännu en allsvensk säsong. Man ska väl inte säga för mycket men visst vore det fint om vi på allvar kunde etablera oss i högsta serien? Med erfarenheterna från detta år, och med en lyckad Silly Season, tror jag i alla fall att Gefle IF blir att räkna med även nästa år.
Vilja, styrka samt en rak och klar spelidé är alla delar i vad som gjorde denna dröm verklig.
Men framför allt handlar det om hjärta.
Och jag är så oerhört stolt över att tillhöra GIF-familjen!
