Tankar kring den säsong som flytt

Tankar kring den säsong som flytt

…och upptakt till en kommande Silly Season.

Alltid Blåvitts fasta medarbetare Marcus Toremar levererar en text om året som gick och om den stundande silly season. Kommentera artikeln i Alltid Blåvitt forum.

Med facit i hand är det bara att konstatera att IFK Göteborg inför säsongen hade en ruskigt stark och bred trupp. Bredare än väl någon (annat än Mats Persson?) riktigt insåg. Peter Ijeh (12 matcher), Fredrik Risp (11), Sebastian Johansson (16) och John Alvbåge (0) såldes under pågående säsong. Endast en spelare har köpts in, Martin Ulander, och han gjorde endast fyra matcher. Ändå räckte det till en andraplats. Lägg till detta att störningsmomenten i klubben under säsongen har varit fler än vanligt. Exempelvis misstanken om skattebrott och en tvist i hyresnämnden.

Hade Blåvitt slutat före DIF om man inte sålt dessa spelare? Kunde klubben agerat på ett annat sätt? Det vet förstås ingen men jag tycker inte det är särskilt troligt. Mattias Bjärsmyr är inte sämre än Risp. Peter Ijeh är en klasspelare i men i hans fall fanns det inte så mycket att göra, dessutom fungerade han och Mourad inget vidare ihop. Sebastian Johansson är en trevlig pojk och han ger alltid järnet på planen. Tyvärr är han dock ingen vinnare i mina ögon, exempelvis jämfört med Wernbloom, och att inte sälja när man erbjöds pengar för honom (utgående kontrakt) hade varit tjänstefel. Och ingen har väl saknat John Alvbåge? Det har sagts många gånger förr men få väl sägas även i den här texten; Arne Erlandsen har gjort ett fantastiskt jobb under sin debutsäsong, särskilt ifråga om att använda truppen.

Nej anledningen till att IFK Göteborg inte vann allsvenskan i år framgår tydligt om man tittar på statistiken. Bästa målskytt är Selakovic, men före honom i skytteligan ligger sex andra spelare, varav två från guldlaget DIF (ytterligare en på samma antal mål som Sella). Bästa målpassare i blåvitt är giganten, Niclas Alexandersson, med fem målgivande passningar. Före honom ligger fem andra spelare och på delad plats med honom ytterligare åtta spelare. Detta duger förstås inte om man skall vinna en serie. Vad ska man då göra i truppen inför säsongen 2006?

Om backlinjen behöver förstärkning beror på hur klubben ställer sig till ”bröderna” Jonsson. Dennis har ett blåvitt hjärta och en bedrövlig säsong bakom sig, men han har aldrig varit riktigt ordinarie. Hjalmar har också en tuff säsong bakom sig men han var ordinarie så sent som under Royal League, efter Oscar Wendts drömsäsong har han dock inte varit saknad. Ingen av dessa tillför spets till truppen, däremot bredd. Samtidigt talas det om Mattias Nylund, som säkert inte vill följa GIF ner i superettan.

Värvningarna av Magnus Kihlberg och Thomas Olsson känns helt rätt, även om det samtidigt känns som att ingen svensk i modern tid har sett Kihlberg spela. Tillsammans med redan klara Håkan Mild, Niclas Alexandersson, Martin Ulander, Samuel Wowoah, Pontus Wernbloom, Andres Vasques och Jonatan Berg kommer de att bilda allsvenskans starkaste mittfält. (Tommy Lycén, Mikael Sandklef och Martin Smedberg lämnar sannolikt klubben.) Lägg till detta jokern Javier De Pedro, som sannolikt är för bra för att tacka nej till, även om han fortfarande skulle väga ett kilo eller två för mycket, under förutsättning att man har råd.

På forwardssidan känns det som mest öppet. Behovet är erkänt stort men vad finns det egentligen på marknaden? Är Blåvitt villiga att öppna plånboken för att göra en klassvärvning och har man ens råd? Ekonomiskt måste säsongen ha gått bra även om publiksnittet har sjunkit lite. Fyra etablerade spelare har sålts och bara en köpts in. Lägg till detta att lönekostnaderna bör ha minskat. Marcus Berg får ju knappast samma lön som Peter Ijeh fick. I kommunikéerna från Kamratgården görs dock gällande både uttryckligen och mellan raderna att det saknas pengar till spelarköp. Riktigt vad som har hänt med intäkterna från försäljningarna framgår inte, men jag har mycket svårt att tro att föreningens fasta utgifter har galopperat iväg igen och ätit upp kapitalet. Inte heller har vi hört talas om några stora investeringar på Kamratgården.

Jag kan tänka mig att styrelsen har valt att helt enkelt behålla intäkterna, eller en del av dem, för att stärka upp kassa, som ju har minskat i storlek under många år. Att helt enkelt samla i ladorna när det är goda tider för att klara sig när det går sämre. En annan förklaring kan vara att man helt enkelt inte vill ge sken av att man som förening har så stora resurser som man faktiskt har. Rika föreningar betalar antagligen mer för sina spelare än man borde.

Det finns dock inga uppenbara forwards att önska sig inför år 2006. Åtminstone inte om man skall undvika att öppna plånboken på vid gavel, och det tycker jag man ska undvika. I samband med detta måste man komma ihåg Royal League. Mycket har sagts och skrivits om turneringen, om värdet av fler matcher, tuffare motstånd och fler intäkter. Den viktigaste läxan är dock enklare än så men den måste tydligen upprepas, ska man lyckas internationellt så är det spetskvalitet i truppen som krävs.

Marcus Toremar2005-10-26 13:25:00

Fler artiklar om IFK Göteborg