Mindre än hundra timmar kvar
Tiden är på väg att ta slut för styrelsen.
Det är nu över tre månader sedan det stod klart att Andreas Hermansson skulle lämna Hammarby. Detta inte på grund av att han inte var uppskattad eller därför att han inte hade tränarnas förtroende. Beslutet baserades på ekonomiska grunder och togs således av Hammarbys styrelse. Då stödde jag beslutet. Jag stödde det därför att jag förutsatte att styrelsen hade ett ess i kavajärmen.
Under årets första kvartal har det hela tiden talats om ”Den fjärde forwarden” en spelare som ska värvas för att omedelbart börja konkurrera om en plats i startelvan. En spelare som är minst i Hermanssons klass. Nu är det fredagen den 28 mars 2003, på måndag är övergångsperioden slut.
Försäsongen har varit bra eller kanske till och med mycket bra. Pablo har tagit ett par kliv framåt och har enligt både medspelare, förbundskaptener och tränare utvecklats sedan förra året. Pohja håller i allsvenskan, det vet vi redan, och Markstedt är en av seriens tyngsta och bästa targetplayers. Med andra ord har vi redan tre vassa toppkillar, men det räcker inte. Det behövs en till.
Sedan allmänheten fick upp ögonen för talangen Haris Laitinen i slutet av förra året har han höjts till skyarna. Han är den där med det lilla extra. Han som vi Hammarbyare väntat på så oerhört länge, en spelare från de egna leden med offensiva kvalitéer. Nu när det då varit svårt att hitta en utomstående anfallare har många förespråkat att Haris skulle ta den sista platsen i truppen. Detta trots att Haris framförallt är en centralmittfältare och inte en avslutare. Själv anser jag att det är bättre att låta Haris stanna i HTFF åtminstone ett par månader till. Ge killen chansen att utvecklas i lugn och ro. När han bevisat att han håller i division tre kan han få chansen i a-laget.
Det som jag tycker är anmärkningsvärt och som gör det hela mer oförståeligt är läget i klubben och på marknaden. Hammarby har bantat sin trupp samtidigt som de har ökat priserna på biljetterna. Med andra ord borde det finnas utrymme för en värvning av en hyfsad spelare rent ekonomiskt. Dessutom är det utan tvekan köparens marknad just nu. Spelare runt om i världen får bara svårare och svårare att hitta klubbar.
Flera klubbrepresentanter för allsvenska klubbar har pratat om hur faxmaskinerna på kanslien har gått varma med förslag från spelare från världens alla hörn. Alla intresserade av att komma till Sverige. Världen kryllar med andra ord av klubblösa spelare.
Trots det har endast två stycken varit här och provspelat, brassen Gil och Argentinaren Godoy, ingen av dem har hållit måttet. Ingen av dem var ens i närheten. En tredje kille skulle ha kommit i förra veckan men blev stoppad, enligt uppgift av sin nuvarande klubb och av sjukdom inom familjen. Samtidigt har en annan allsvensk klubb lyckats få hit tre stycken anfallare för provspel på bara en vecka.
Förra året var läget ett annat, då kom det hit en ny provspelare varje vecka men ingen fick kontrakt. Styrelse och tränare talade efter det om att man varit för naiva och litat till för stor del på agenterna. Hammarbys agerande under försäsongen verkar vara en direkt reaktion på detta. Nu är kraven högre och då får inte ”vem som helst” komma hit.
Frågan är då vad Gil och Godoy gjorde här. Godoy som personifierade definitionen av en medelmåtta och Gil som vid 22 års ålder inte var bättre än våra egna juniorer. Vad var det på deras CV:n som skiljde sig så mycket från alla andra?
Ytterligare en betänklighet är att Hammarbys styrelse som under hela ”Silly Season” lagt locket på och besvarat samtliga frågor med ”inga kommentarer” nu plötsligt börjat uttala sig i stil med ”nu har vi ingenting på gång”. Varför bibehåller man inte sin policy hela loppet ut?
Vi hade nästan hundra dagar på oss. Nu återstår det snart bara 80 timmar tills tiden är slut, 80 timmar kvar till ett fiasko. För varje timme som går blir Hammarbys förhandlingsposition sämre. Till matchen på söndag finns det bara en anfallare som kan spela. Bristen av en sportchef har aldrig varit tydligare.
Jag avslutar med en hälsning till den som fattar det slutgiltiga besluten, Henrik Appelqvist:
Snälla Henrik, tysta alla kritiker och ge oss som i nuläget tvivlar svar på tal. Ingen skulle vara gladare än jag.
