Gästkrönika: Behöver vi en jättearena?
"Jag menar att det inte finns något fog för att lägga över två miljarder för en arena för kanske tre evenemang per år. Jag menar heller inte att kommunen ska dyka upp och bygga en 25 000 arena till Hammarby eller Djurgården. Vi pratar om företag här och jag tycker inte att man ska lägga en miljard i skattepengar för arenor till klubbarna, lika lite som jag tycker att man ska skänka en kontorsskrapa till till exempel Ericsson."
Stockholm har växt explosionsartat de senaste åren och Storstockholm ska i år ha gått förbi Köpenhamn som nordens största stad. Att slå sig lite på bröstet för en sådan utveckling är fullt förståeligt och det är väl ingen hemlighet att ett Storstockholm som är dubbelt så stort som när man själv växte upp borde ha fler anläggningar för både kultur och idrott. Men det kan ändå vara läge att tänka över situationen istället för att drabbas av storhetsvansinne. Att idrottsnämnden idag sa att de inte tänker stödja förslaget om en arena för 55 000 åskådare lär inte betyda att förslaget är skrotat för all framtid. Ända sedan det arenaförslaget släpptes har så gott som alla varit emot det, men man har ändå lagt tid och pengar på att fortsätta utveckla det.
Frågan är vilka behov den allt större staden skapat men som i och med dåliga anläggningar inte kan uppfyllas. Ett behov som kommunen valt att fokusera på är att ha en anläggning som kan arrangera konserter på samma nivå som världens största städer. En arena med 55 000 åskådare som ska kunna byta skepnad på alla möjliga och omöjliga sätt är det mest spektakulära förslaget som framförts. Arenan ska kunna fungera som fotbollsarena för 20 000, konsertarena för gissningsvis närmare 60 000 och friidrottsarena för kanske 40 000.
Men hur många gånger om året finns verkligen behovet av en så stor arena. DN-galan har alltid fullsatt, men i år sades det att ett nytt system med friidrottsgalor kan komma att döda galan redan till nästa säsong. Storband talas det om, men för att man ska hitta sextiotusen åskådare krävs det dessutom att banden har resande publik. Det finns flera fall där världsartister inte klarat av att fylla ut ens globen så i de flesta fall är det inte antalet platser som begränsar. Fotbollslandskamper eller Champions League-finaler är det inte tal om då man tänker lägga konstgräs och det dessutom känns tämligen avgjort att Råsunda kommer att byggas om av fotbollsförbundet.
Vilka nya behov var det då som täcktes? För mindre konserter finns redan ett antal alternativ till exempel Annexet. För halvstora finns hovet, och för större finns Globen på vintern och Stadion på sommaren. Den konsertfunktion som ”Billström Memorial” skulle täcka är alltså megastora konserter, och räknar vi snällt kanske vi talar om tre sådana per år. Bortsett från dessa händelser så har vi alltså redan täckt upp på konsertfronten.
Hur står det då till på idrottsfronten? Även om hockeyn inte mår bra så måste väl Hovet och Globen rent arenamässigt vara tillräckliga alternativ. För övriga inomhusidrotter finns även Eriksdalshallen att tillgå. Fotbollsfronten? Vi har Stadion och Söderstadion. Båda är hopplöst omoderna med träbänkar, mil från UEFA godkännanden och med total avsaknad av VIP-utrymmen. Dessutom så verkar det som om det dubbelt så stora Stockholm och den stora boomen för fotbollen lett till att arenorna skulle behöva ett antal tusen bra platser till.
Detta är ett stort problem för fotbollsklubbarna, men katastrofen i Stockholm är snarare plats för breddidrott. Det finns knappt fler idrottsanläggningar för ungdomslag och division 4 lag nu jämfört med när man var liten. Varför finns det så få Stockholmare i toppidrotten? Ett bra tips är för att det inte finns någon plats att träna på och framförallt måste man punga ut med stora summor i hall- och planhyror. Samtidigt så behövs även toppidrotten för att kunna få breddidrotten att blomstra, och som det är nu är folk utan säsongsbiljett förvisade till de väldigt dåliga platserna på fondläktaren på Stadion, eller den nybyggda ståplatsläktaren på Söderstadion som inte heller är speciellt gästvänlig.
Så vad är då mitt förslag? Jag menar att det inte finns något fog för att lägg över två miljarder för en arena för kanske tre evenemang per år. Jag menar heller inte att kommunen ska dyka upp och bygga en 25’000 arena till Hammarby eller Djurgården. Vi pratar om företag här och jag tycker inte att man ska lägga en miljard i skattepengar för arenor till klubbarna, lika lite som jag tycker att man ska skänka en kontorsskrapa till till exempel Ericsson. Däremot ingår det i kommunens uppgift att skapa ett gott klimat för företagen att växa utan att behöva leta utanför kommungränserna. Sedan så har man ju som Djurgårdare alltid Globen i tankarna där det visar sig att man lätt kan få betala dyrt för att få en arena ”gratis”.
Mitt förslag är simpelt, billigt och täcker upp betydligt fler luckor i våra anläggningar än de tre arenaförslag som presenterats av staden. Låt Hammarby för en billig penning köpa marken staden vill bygga superarenan på och låt dem finansiera en egen arena där. Ge DIF en billig markplätt runt Stadion och låt oss finansiera en egen arena där. När Hammaby lyckats finansiera sitt bygge kan man sälja marken SöS står på, och enligt glädjekalkylerna ska den vara värld en miljard. Lägg den miljarden, det klubbarna betalde för marken och kanske ytterligare lite av vad jättearenan skulle kosta på idrottsanläggningar för breddidrotten.
Superarenan verkar göra de flesta i Stockholm arga, men mitt förslag borde inte röra upp så många negativa känslor. De som inte är intresserade av toppidrott eller konserter blir inte arga eftersom det inte krävdes skattekapital. Det vanliga folket blir glada eftersom de själva och deras barn och barnbarn får plats att idrotta. Hammarbyarna blir till en början lite ledsna men när de analyserar situationen och ser att det kanske trots allt går att få ihop riskkapitalet och tänker på Globen tror jag de inser att den bästa lösningen är att få driva arenan själva.
Slutligen blir Djurgårdarna väldigt glada då man får stanna kvar i sina egna kvarter och dessutom får driva arenan själva. De enda som kanske kan bli lite arga är miljöaktivister som inte uppskattar att man måste hugga lite skog för de nya anläggningarna trots att skog verkligen inte är någon bristvara i Storstockholm. Norra Stockholm har både Gärdet, Djurgården, Norra Djurgården och Humlegården, så vad är så hemskt med att ta en bit skog bredvid KTH redan omgärdad av byggnader för att bygga en ny arena och en ny breddidrottsanläggning? Söder om staden finns också gott om utrymme för nya anläggningar, och jag är tämligen säker på att breddidrotten kan leva med en kvart men tunnelbana för att nå en fräsch anläggning med en rimlig hyra.
Toppidrott är numera business även i Sverige så varför ska man tvärtemot övriga världen låta det allmänna styra arenorna? Ge istället klubbarna en rimlig chans att lösa det själva så lär marknaden se till att de kommer att göra det.
