Jaha är hjältens lön
HBK håller som enda svenska lag fanan högt och representerar Sverige i Europaspelet. I den svenska fotbollsrapporteringen 2005 renderar detta ett avmätt "jaha".
Signaturen Vallås Locos kom härom dagen med ett förslag på HÄBs forum. Ett förslag som jag på sätt och vis inte vill se som ett skämt. Vore det inte en bra idé, undrade Vallås Locos försynt, om vi med tanke på att HBK ju möter ett franskt lag på torsdag, gör som de franska bönderna när de inte gillar politikernas beslut? De ställer till med blockader, bränner lager och stjälper ut hektolitervis med mjölk - eller vad som nu upprör dem just den här veckan. I vårt fall handlar det om att ignoreras i media.
Malmö föll mot först Thun och sedan Besiktas. Djurgården behövde inget sådant namnkunnigt motstånd för att åka ur - det räckte med mediokra Cork City. HBK slog däremot ut vårens Uefacupfinalister Sporting Lissabon - och möttes av ett rungande "jaha" från media-Sverige.
Knappt skrivkunniga leksaksjournalister på landets kvällstidningsredaktioner bloggar okunnigt om hur HBK ändå kommer att åka ur med buller och bång och gnäller om uteblivna (totalt orealistiska) "satsningar" - denna underbara floskel - och undviker smidigt att behöva reflektera offentligt över varför det bara är de blåsvarta eleganterna från västkusten som får vara med och leka i Uefaspelet. De stora morgontidningarna är bara marginellt bättre. Och tv-kanalerna är nästan surrealistiskt tysta (om det inte handlar om att helt fantastiskt omotiverat kalla en av Sveriges rikaste fotbollsklubbar för "fattig")
Viasat Sport, Sport-Expressen, Kanal 5 och Eurosport väljer alla att visa andra matcher, gärna med något norskt eller holländskt lag. Ursäkta? Och kom inte och frsök slå i mig att ens den mest inbilska 15-åring i Dif-tröja hellre ser Tromsö än ett svenskt lag. Vallås Locos har rätt. Det krävs drastiska metoder för att visa vad vi tycker om att ständigt ställas åt sidan, att få se beslut fattas över våra huvuden av folk som uppenbarligen har väldigt dålig koll på vad de gör. Det är dags att blockera Viasats och Kanal 5s kontor med våra traktorer och skördetröskor och kräva att de visar HBKs resterande matcher. Om inte så slår vi på gödselspridaren.
För hur är det Kvastarna brukar sjunga? "För vi är Tokiga Bönder!"
---
Att vara HBK-supporter är att veta att uppskatta frukten av ett idogt och konsekvent arbete - och att vänja sig vid framgångar. I år har framgångarna uteblivit på hemmaplan men varit extravaganta i Europa. Nästa år blir det inget spel i Europa - såvida man inte fortsätter på den inslagna vägen och vinner hela Uefacupen, förstås - så det finns fog för att förvänta sig större framgångar på hemmaplan. HBK 2005 är ett lag som har plågats av skador, från störande småskavanker på Tommy Jönsson och Magnus Svensson som begränsat deras enorma respektive kapacitet, till svåra knäskador på Martin Fribrock och Magnus Andersson. Och förstås långtidsskador på luttrade veteraner som Joel Borgstrand och Torbjötn Arvidsson - i den senares fall så illa att han tvangs pensionera sig från fotbollen.
Nästa år - denna underbara floskel - är det dags att skörda frukten av det arbete som lagts ned under fjolåret. Det självförtroende, den envishet och den självkänsla man byggt upp av att ha kämpat sig ur en riktigt tuff sits med dåliga resultat och nedflyttningshot under sommaren, till att kämpa sig upp och iväg under hösten, med den magnifika segern på José Alvelade som en illrosa marsipanros på köttfärslimpan.
Det lär ske utan Gunnar Heidar Thorvaldsson, det kan ske utan Dusan Djuric, men det bör rimligen ske med en bibehållen ryggrad förstärkt med ytterligare ett par talanger att vårda och förädla. HBK må ha tappat flera av de tongivande spelarna från guldutmaningen 2004, men den minnesgode kommer ihåg att vi tog guldet 2000 med ett lag som byggdes upp kring de spelare som var kvar när omvärlden hade roffat åt sig vad som (inte utan en anledning) kunde antas vara russinen ur kakan efter succén 1997. För spelare kommer och går, men HBK-andan består.
---
Just nu sitter ett hundratal kvastar i bussar på väg till norra Frankrike för att stödja sitt lag på Stade Félix-Bollaert. På skärmen flimrar en grynig dvd-inspelning av matchen mellan HBK och Parma på Gamla Ullevi. Och fastän den nyligen fyllde tio år bjuder den fortfarande stor underhållning. Och hopp om nya framgångar - oavsett om någon annan i hela Sverige bryr sig. Och någonstans där finns en nyckel till vad HBK verkligen står för.
Allez Allez les Bleus-Noirs!
